måndag 28 februari 2011

Stockholm i mitt hjärta

Nu sitter jag på tåget på väg hem efter en dags arbete i storstan. Tänk vad nära det är mellan Stockholm och Gävle egentligen, men jag utnyttjar det alldeles för sällan… Men så fort jag sätter foten i storstan kommer den där förälskelsen och trillar över mig, och blir lika förvånad varje gång, jag tror liksom alltid att jag kommit över kärleken till Stockholm. Varje gång jag reser dit på egen hand upptäcker jag att jag hade fel, igen. Jag börjar misstänka att kärleken till den stan aldrig kommer att rosta…



Jag vet inte vad det är som gör att den fortfarande har mig i ett järngrepp. Många fina minnen förstås, som gör att jag lätt blir nostalgisk när jag tänker tillbaka… Kanske gillar jag också att det alltid händer något, det känns bra tycker jag, stan sover liksom aldrig, den är alltid vaken. Det finns alltid något att göra, alltid något som är öppet. Stockholm är riktigt vackert på sina platser, en del säger att det är den vackraste huvudstaden i hela världen, kanske är det sant…

Något annat som är vackert är shoppingen! Jag gillar alla små butiker som finns överallt, såväl som de större varuhusen. Idag var ju inte resans fokus shopping, utan jobb. Av en händelse har jag suttit på ett kontor på en tvärgata till Drottninggatans övre stråk. Nu hör kanske inte Drottninggatans shopping till den allra roligaste, men nöden har ingen lag. När jag var klar med mitt jobb och skulle springa till tåget frågade jag hur lång tid det tog att gå till stationen, och fick svaret att den närmaste vägen längs Vasagatan tog ca 10 minuter i rask takt. Jag tittade på klockan och insåg att jag hade 30 minuter på mig till tågets avgång, jag borde alltså hinna gå Drottninggatan ner istället! Jag småsprang upp till Drottninggatan, och visst var det lite kallt? Riktigt kallt faktiskt! Ingen kofta eller kavaj hade jag med mig heller, så slarvigt! Men oj vad många butiker jag skulle passera på väg till tåget, lika bra att hålla utkik efter lämpligt värmande plagg med andra ord!

Och kan man tänka sig, jag hann hitta både en sjal och en varm tröja längs min joggingtur med rullväska på väg mot centralen. Väl framme vid Vasagatan tittade jag på klockan, och hoppades verkligen att tåget inte skulle avgå från något oklart spår som nummer 17 eller 18, då skulle jag definitivt inte hinna. Inne på centralen såg jag till min glädje at tåget gick från spår 8, tjohooo! Då borde jag hinna, och det gjorde jag! Fast sjalen och den varma tröjan behöver jag inte just nu, jag är ganska varm ändå efter sprint-shoppingen!

Stockholm i mitt hjärta, så kommer det nog alltid att vara, men den allra varmaste kärleken väller över mig när jag är i stan utan barn, och kanske finns det en mening med det? För det liv jag lever hemma i småstaden är otroligt mycket värt ur livskvalitetssynpunkt. Kanske borde jag bli bättre på att besöka min stora kärlek söderut, som bara är 1 timme och 24 minuter bort med tåg… Det kanske skulle räcka? För hemma i Gävle har jag det ganska bra, faktiskt riktigt bra :)

söndag 27 februari 2011

En sån där dag när man ändå inte gör något

Igår kväll hade vi Fam Andersson Löfgren på besök :) Termometern hade under dagen nått över nollan, vilket måste innebära att våren, och alltså även sommaren, är på väg, vilket i sin tur innebär att det är dags att börja grilla! Vi skottade därför fram grillen och invigde "Grillsäsong 2011", härligt! Fast först fick vi rosa bubbel eftersom det även var deltävling nummer fyra i Melodifestivalen!

L tyckte att vi skulle ha en egen tävling för att hotta upp kvällen lite extra; vi fick därför skriva ner, på små lappar, vilka bidrag vi trodde skulle gå vidare till finalen respektive andra chansen. Jag insåg ganska snart att detta inte var någon tävling för mig... Det är verkligen inte min starka sida att gissa vilka låtar som är bra efter att ha hört dem en gång, jag har inte den gåvan helt enkelt! Undrar om L snappat upp det eftersom hon kom på att i just denna tävling blev fokus på att den som förlorar får ett straff, istället för att den som vinner får ett pris... Mannen tyckte, i sann idrottsmanna-anda att alla som inte vinner är förlorare, fast det var nog ingen som lyssnade så mycket på det :/ Straffet för den som förlorade blev att boka en vinprovning för hela gänget, en kväll när ingen har något annat inbokat, och alla dessutom lyckats fixa barnvakt till alla små barn som ingår i familjerna. Denna typ av förlorar-straff gör också att jag misstänker att L faktiskt visste vem som skulle förlora. Eftersom hon är en grym schlager-primadonna visste hon att risken för att själv förlora var otroligt låg, i det närmaste obefintlig, och att D eller D skulle planera, fixa och dona, inför en vinprovarkväll känns inte helt aktuellt ( men de följer nog gärna gladeligen med :)), alltså visste hon vem den riktiga förloraren skulle bli. Behöver jag tala om att hon hade rätt?

Innan de åkte hem undrade L vad vi skulle göra idag, "ingenting" svarade jag, "vi ska bara vara hemma och ta det lugnt, man behöver ju det ibland"!

Eftersom vi bara skulle vara hemma och ta det lugnt passade jag på att gå upp morgonen och baka scones till frukost, gott! Efter frukost chillade barnen lite i soffan, och spelade Buzz. Minstingen fick också vara med, men notera gärna att han inte har korrekt handkontroll, och att den inte är ikopplad, men hey! Vem bryr sig? Bara man får vara med!



Sedan passade jag på att ta ett varv på min korta runda i solskenet, fast rundan blev lite längre idag eftersom Ellie Gouldings Your Song började spelas i mina lurar, och då orkade jag några meter till :) När jag kom hem möttes jag av ute-Familjen, till och med dottern hade lurats ut på något vis... Det gillade minstingen som då fått en alldeles egen pulka-dragerska :)



Mellanbarnet övade på att stå i mål, medan mannen sköt boll på boll på boll på boll, ja ni fattar... Undrar om det ser ut så här hemma hos alla som har söner?? Även jag fick vara med och "ta den på returen", och jodå, en och annan boll fick jag in, men jag missade målet också med någon meter ibland... Lite mer träning behövs nog från min sida för att jag ska bli en farlig motståndare, för nu fnissade målisen mest åt mina tappra försök, och det känns ju sådär...



Efter en uteförmiddag (värsta dagisuttrycket...) gick vi in och dansade lite...





...för det är sånt man har tid med när man ändå inte ska göra något!

Sedan lagade jag lasagne, för det är också sånt man har tid med en dag när man ändå inte ska göra något. Tyvärr hann jag inte duscha innan, men det kan ju nästan vara lite befriande att få laga mat i svettiga träningskläder :) Om inte annat bra eftersom det är ett mindre träningspass att riva ost, men härligt att få in lite muskelträning på så hög nivå på agendan också!



En dag när man ändå inte ska göra något särskilt hinner man också titta på skidor på TV! Oj så spännande det var, men oj så tråkigt att det inte räckte ända fram... Mellanbarnet såg helt förkrossad ut, och hävdade bestämt att Hellner faktiskt kom trea!



Jag passade även på att dra iväg på en liten shoppingrunda, för det är också sånt man hinner med när man ändå inte gör något speciellt och bara tar det lugnt. Först åkte jag till Statoil och inhandlade Melodifestivalen-skivan på beställning av dottern...



...sedan blev det sväng till ÖoB för att fylla på förråden av duschtvål, Postis Per-tandkräm, annan tandkräm, schampo och balsam, makrill i tomatsås, och en del andra viktigheter!



Jag kikade även till lille Luke Skywalker som ser riktigt stor ut i sin vinterpäls! Men jag misstänker att han faktiskt har vuxit lite också...



En dag när man ändå inte gör något kan man ju lika gärna passa på att fylla frysen med lite kakor, så jag och minstingen gjorde slag i saken och bakade Snoddas. Nu mår jag ganska illa efter all kaksmet, och all glasyr som jag åt direkt ur kastrullen, efter att ha hällt i lite kokos också...



Under eftermiddagen har det även blivit några minuter framför TV:n för att följa Broberg mot Villa. Attans vad synd att hälsingarna inte lyckades!! Om mitt nyvunna bandyintresse, och dessutom byte av lag bara så där, beror på att jag är lojal mot min arbetskamrat Bandyspelaren, eller om jag egentligen bara tycker att det vore toppen om min roomie på jobbet, Söderhamnskan, kunde få gå och jubla på Studenternas och bevista efterföljande tjusig bankett, efter alla slitdagar med jobb, att vara bandyänka och småbarnsmamma, ska jag låta vara osagt... Kanske kan det också vara så att jag gillar att de ibland spelar med en rosa boll, och att uttryck som "den var som plockpotatis" från kommentatorerna får passera utan att någon ens höjer på ögonbrynen. Nu viger till och med jag en del tid åt att följa bandy-världen, och ingen verkar klaga över det. Mannen verkar snarare ganska nöjd med att få sällskap. Ja, sällskap av mig förstås, av mellanbarnet får han alltid sällskap framför TV:n om någon form av idrott visas, det spelar ingen roll om det är hockey, skidor, bandy eller något annat, engagemanget, blicken och bortkopplingen från resten av världen är ändå densamma, hur blev det så?





Ja, det är sånt här jag gör en dag när jag inte gör något, en sån där dag då jag bara är hemma och tar det lugnt :) Heja Broberg!

lördag 26 februari 2011

What goes around comes around

Nu är det gjort! Dottern har bitit ihop och tagit hål nummer två i sitt vänstra öra. Jag tror att hon är ganska förvånad över hur lätt det var att få mig med på noterna... Ärligt talat är jag ganska förvånad själv! Men jag kommer verkligen ihåg hur det kändes när jag själv så gärna ville ta fler hål i öronen. Jag har fortfarande samma känsla idag när det gäller tatueringar, fast nu är det så klart ingen annan som kan bestämma om jag får eller inte, bara jag själv, men det är nog så svårt ändå! Det var nog nästan enklare när mamma sa "nej". Det gör hon i och för sig nu också när det gäller tatueringar (fast det är ju förstås ett helt verkningslöst "nej" eftersom jag passerat 18-strecket, och det med råge), och hon skulle nog gärna vilja ta mig lite örat för att jag låtit dottern ta ett till hål ;) Men jag frågar mig: Vad är det värsta som kan hända? Kanske att såret blir infekterat och att man får låta hålet växa igen, so be it!

Jag har alltid varit lite svag för såväl öronhål, som piercing och tatueringar, så länge det inte går till överdrift, men ibland undrar jag varför...? Jag kan inte direkt påstå att jag kommer från ett hem där man gärna förespråkade dessa typer av kroppsutsmyckning, snarare tvärtom. Mamma hade visserligen två hål i en örat när jag var liten, men längre än så skulle hon nog aldrig sträcka sig. Och pappa, aldrig i livet att han skulle ha tatuera eller pierca sig... han var nog mer traditionell och old school, tänk strikt 40-talist (även om han faktiskt var född på 50-talet). Min styvfar är inte heller någon vidare anhängare av dessa idéer, och var nog den som protesterade mest av alla när jag gjorde min första tatuering när jag var 19 år. Jag undrar vad han egentligen tyckte när jag gav min lillasyster ett tatueringsbidrag samt erbjudande om tatueringssällskap i 18-årspresent, om hon bestämda sig för att sätta sina planer i verket...? Det gjorde hon! Så jag har åtminstone en till i familjen med samma fascination för detta som jag :)

Fast den dagen dottern på riktigt kommer och ber om att få tatuera sig, kommer hon att få ett blankt "NEJ" till svar, även av sin mamma. Fast vem vet, då kanske det är pay back time? Kanske hennes moster ger henne ett tatueringsbidrag i 18-årspresent, och ett erbjudande om tatueringssällskap, om hon bestämmer sig för att sätta sina planer i verket? Moster skulle bara våga!! Fast när barnen passerat 18-strecket spelar det tydligen ingen roll att man är mamma och borde få fortsätta att bestämma! Eller hur var det nu?

What goes around comes around...

fredag 25 februari 2011

Häxa, troll eller kanske både och?


Äntligen fredag! Men oj vad jag har varit sur den här veckan, och då syftar jag inte på kroppens pH-värde, som faktiskt visat sig ligga på topp! Jag syftar snarare på allt i allmänhet, så precist och exakt! Det är mycket rationellt att vara tacksam över att jag inte skrivit en rad hittills denna vecka!

Jag har varit sur som ättika över alla jobbresor mannen måste göra, som innebär icke genomförda skojigheter för oss båda, jag har varit sur över det extremt kalla klimatet, -26 och snö, hallåååå vädergudarna det räcker nu!! och så ännu mer snö att skotta och skotta och skotta.

Hemma fick jag även en morgon denna vecka höra "oj, du får aldrig permanenta dig!" efter att jag sovit med flätor som dottern gjort kvällen innan i mitt nytvättade hår. På jobbet samma dag berättade en av mina allra bästa vänner att jag såg precis ut som en häxa i mina nya svarta angora-vantar utan fingrar, vantar som räcker upp till armbågarna, vantar som känns nödvändiga för att det är så sjukt kallt ute att värmen på kontoret inte räcker till för att värma upp frusna mig! (Jag vet att det var på skoj, och med glimten i ögat, men jag är inte van att bli kallad troll och häxa inom loppet av ett par timmar ;)) I morse satte jag dessutom på mig min kära ylle-Lovely Knit från Odd Molly för att slippa frysa, då fick jag kommentarer som "har du lusekofta på dig?" och "ja, och varför sitter lappen utanför?"... Ja, den som letar efter saker att bli sur över, och anstränger sig riktigt mycket, kan hitta massor i min gångna vecka!

MEN, nu är det FREDAG :) Härliga dag! Lunch med bästa L på Café Pazzo (fast då var jag fortfarande arg och sur, förlåt!), visade sig vara en bra uppladdning inför helgen och ett alldeles utomordentligt sätt att bli på bättre humör (kanske eftersom jag hällde ur mig alla irritationsmoment över stackars L, men en annan gång kanske det är hennes tur att göra samma sak, jag lovar att lyssna då!!).

I onsdags var jag även på besiktning hos Farbror Hjärtdoktor, och jag passerade utan en enda 2:a även denna gång, härliga tider :) Eventuellt en något kort tid till pq-vågen (??), men ändå helt klart godkänt och det var ju det som var huvudsaken :) Tur att inte hjärtat rusar alltför mycket, för då måste man nog bränna av några extrabanor (???????)... Vad det än innebär så är jag nog glad att några extrabanor inte behöver brännas av än så länge, för det låter inte sådär jätteballt...

Nu har vi helg framför oss. Dottern har tjatat sig till att ta ett till hål i örat, jag har sagt ja, mannen har lagt in en protest, eller åtminstone ett frågetecken, men hey, han är pappa, han kommer aldrig att fatta sådana där saker i alla fall... Det gjorde i alla fall inte min pappa, även om han försökte hålla god min... (Sorry pappa, men jag genomskådade dig; även om du sa att du tyckte att min tatuering var fin, och att du tyckte det var OK att jag "målade med en sån där penna runt ögonen", så syntes det att du nog hellre föredragit att jag låtit bli, men jag uppskattar att du åtminstone försökte vara positiv till mina förändringar:)) Mannen får åka till Valbo Sporthall tillsammans med Morfar Per och heja på mellanbarnet som ska spela innebandy. Sedan kommer Fam Löfgren Andersson och hälsar på, de skulle egentligen ha åkt till Åland, men isläget är lite illa just nu så båten verkar frysa fast.. lika bra att stanna på land med andra ord, även om de då missar 20 % rabatt på tax freen :( En sådan sak kan ju knäcka den bästa, så vi får ta väl hand om dem i morgon!

Nu väntar en älg (inte en hel förstås)och rödvinsås på spisen. Tur att jag har grundat med rökta räkor och aioli, klockan börjar bli mycket! Till älgen dricker vi (tadaaa!! Fredagens vintips:) Fetzer Zinfandel!

Trevlig helg! Minstingen hälsar:

nnsnmwnwnwnnnabnananabannnnbznneeii

nmn

2222222222222222222222222222222222222222222222kkk


bbbbbb 00000lkl

söndag 20 februari 2011

En ganska lugn helg faktiskt

En lugn helg är snart till ända... så lugn den nu kan vara hos Fam Annorlunda :)

Igår tog vi det lugnt hela förmiddagen, som var ganska lång eftersom minstingen inte gärna sover så länge på morgnarna numer. Sedan blev det en sväng till Söders Deli för att shoppa lite italienska delikatesser inför kvällens middag, samt även ett besök på Myrorna där jag fyndade ett par riktigt coola espressokoppar (som antagligen benämndes moccakoppar vid tillverkningstillfället...).

På eftermiddagen kom Fam Stenborg på besök, alltid lika skoj att dem här! L8 hade faktiskt lyckats prestera en riktig "Dagens L8" under veckan. I torsdags kväll hade hon varit på Läkerolen och spanat in Brynäs-matchen, men L8 är egentligen inte sådär jätteintresserad av hockey, hon är däremot intressad av mat, snacks, och att dessa serveras i rätt tid! I torsdags måste hockeyn ha spelats mitt i bästa middagstid, L8 hade placerats vid ett gäng kinesiska utbytesstudenter som satt och åt pop corn. Plötsligt ser L8 sin egen hand glida fram mot kinesernas pop corn, och grabba en hel näve!! Kineserna hade mest bara tittat på henne lite förvånat och på engelska frågat "al you hungly?" :) :) :)

Vi brukar alltid ha himla trevligt tillsammans med Stenborgs, men igår kväll vete sjutton vad som hände... L8 undrade till exempel om hennes gudson (1,5 år) hade klippt sig själv, då fick jag svara att "ehh, nej, det är jag som har klippt honom, men om man lägger luggen lite åt sidan ser det bättre ut", sedan konstaterade J att han aldrig skulle beställa in italian meatballs, då fick jag svara att "ehh, säg inget mer, för det är precis det som står och puttrar på spisen". Efter middagen frågade mannen om inte J ville ha en Mackmyra till kaffet, när J såg lite tveksam ut, kom jag på att det var precis den whiskeyn som J en stund tidigare sagt att han inte var särskilt imponerad av... Redan klockan 21.45 satt de i droskan på väg hem!Vi får väl se om vi kan fortsätta umgås efter det här?! (Om det är så att ironi inte kan utläsas i text, vill jag att den som läser ändå försöker känna av ironin hittills i just detta stycke.) Minstingen hade åtminstone skött sig och målat ett fint konstverk på dagis, till sin gudmor, och det kanske väger upp? :)

Idag har jag och dottern varit en sväng på stan. Jag fick ett gäng bonuscheckar från H&M i brevlådan i fredags, hela 550:- hade jag tjänat ihop under 2010!! Starkt jobbat, tyckte jag själv, och visade stolt min bedrift för mannen, men han såg inte alls särskilt imponerade ut, och mumlade något ohörbart som jag misstänker handlade om att man antagligen måste han handlat för en hel del för att kunna få bonuscheckar med de där valörerna... Ganska otacksamt... Dottern blev desto mer imponerad och såg genast sin chans till lite gratisshopping, och jag var självklart inte sen att hänga på! Dottern visar nog en ännu större shoppinganda än jag, men vi får väl se om den hänger i sig även när hon ska börja betala själv :)

fredag 18 februari 2011

Den 18:de februari 1998

För 13 år sedan var den 18:de februari en onsdag, då var jag på "V-Dala Vinyl", och träffade världens finaste Daniel.

Året var 1998


Helt otroligt att det redan gått 13 år sedan den där kvällen i Uppsala... Jag hade precis flyttat in i mitt korridorrum på Östgöta Nation, längs Nedre Slottsgatan. Jag var 19 år, hade utsikt upp mot slottet och Carolina Rediviva, jag läste juridik första terminen, och skulle precis börja leva livet. Då hände Det!

Jag skulle inte ha gått ut alls den där kvällen egentligen. Jag var fortfarande helt sänkt efter att ha haft influensa i en vecka, jag hade levt på vatten, te, Alvedon, päron, blåbärssoppa och äpple- & vaniljkeso i sju dagar. Men när jag fick frågan den 18:de februari 1998, om jag inte skulle hänga på i alla fall, svarade jag ändå ja, det var ju bara att gå hem om jag inte skulle orka hela kvällen. Jag släpade mig till H&M för att hitta något snyggt till kvällen; jag kommer ihåg att jag trodde att jag skulle svimma inne i provhytten, allt snurrade, jag kallsvettades och hade yrsel... Det var kanske därför jag kom ut därifrån bara en vit, kort, tight T-shirt för 79:50, rikare. Denna investering matchade jag sedan med ett par tighta, lite utsvängda, svarta syntetbrallor (jo minsann, modernt så det förslår!), och ett par svarta skor med metallspännen och grova klackar, vilken donna!

Väl inne på V-Dala Nation tipsade mina snälla kursare mig om att jag nog borde äta jordnötter om jag skulle klara kvällen, så jag drog nog i mig två glas nötter, innan jag toppade med en öl. Vi satte oss ner vid de runda borden mellan dansgolvet och baren för att jag skulle få tömma mina jordnötsglas i lugn och ro. Det fanns inte särskilt mycket att vila ögonen på (förutom jordnötterna som var fantastiskt goda!), det visade sig att Uppsalastudenternas gay-klubb hade någon form av helkväll på "V-Dala Vinyl", vilket gjorde utbudet av ögongodis än mindre intressant...

Men så plötsligt var det någon som fångade min blick något bord bort! Och vilken blick han hade! Den charmigaste och snyggaste jag någonsin sett! Jag frågade Lovisa om det kunde vara så att jag inbillade mig eller om det faktiskt var så att hunken vid bordet där borta faktiskt spanade in mig?! Lovisa trodde nog att jag kunde ha rätt.

Hunken hade beiga chinos, mörkblå Levi´s T-shirt och guldkedja hängande utanför, han var så snygg!!

Jag kände mig dock inte helt i form för att vara trevlig med människor jag inte kände, det kändes mer som att jag var ute för att acklimatisera mig med den riktiga världen igen. Jag höll därför ganska låg profil under resten av kvällen, även om jag faktiskt med flit tog hans hand en gång när jag gick över dansgolvet, för att visa att jag var intresserad (ja, där har du det Daniel, erkännandet, du har alltid haft rätt, jag gjorde så, även om jag vägrat att erkänna det tidigare...). Han däremot, gjorde ett par trevande försök att ta kontakt med mig, och trägen vinner...

När kvällen var slut och V-Dala stängts frågade han om han fick följa med mig hem eller om han måste åka tillbaka med de andra vapenvägrarna till förläggningen. Hmm... Jag tyckte visserligen att han verkade trevlig... men att följa med hem?? Efter överläggning med tjejerna, som upplyste mig om att jag bodde i korridor, och att det faktiskt bara var att ropa på en granne om han skulle bli otrevlig, så lät jag honom faktiskt följa med!! Jag hade precis kommit hem från USA, och hade därför rummet fullt med tax free-choklad (ja, redan på den tiden), m&m:s och annat gott :) Vi knaprade choklad, surrade och lyssnade på den enda skiva jag hade, på repeat, hela natten:



Under natten fick jag reda på att han egentligen bodde och pluggade i Lund, väldigt många mil från Uppsala... När han framåt morgontimmarna var tvungen att åka tillbaka till sin vapenfria värnpliktstjänstgöring, blinkade med ena ögat åt mig innan jag stängde dörren efter honom, och sa att han skulle ringa mig från Lund, som han var tvungen att åka till dagen därpå för att vattna sin blomma (!?), trodde jag nog inte att jag någonsin skulle höra ifrån honom igen.

Men det gjorde jag! Och nu sitter jag här... 13 år, åtta flyttar, fyra städer och tre barn senare! Att leva livet, som jag tänkte börja göra när jag var 19, det var just den önskan som slog in, det vara bara det att jag inte visste att det skulle kunna göras på ett ännu bättre sätt än jag från början trott: tillsammans med Daniel... förrän den 18 februari 1998!

torsdag 17 februari 2011

Någon gillar "möööj""...







...nästan lite ohälsosamt mycket!

45 minuter ur mitt liv

När jag hämtar mina barn på dagarna går det till så här:

Jag skyndar mig iväg från jobbet i hyfsad tid, fast jag inte alltid vill gå, men jag gör det för barnens och familjens skull ändå. Jag tittar på klockan nere i datorns högra hörn, och vill helst inte att den ska hinna passera 15.30 innan jag loggar ut, för då blir det lite för tight med tid att hinna hämta på alla tre ställen innan... ja innan vaddå egentligen? Egentligen innan tiden passerat som jag satt upp på dagis, men den tiden är jag ju i min fulla rätt att ändra om det skulle vara så... Fast så tänker jag inte klockan 15.29. Jag loggar ut, slänger på mig skorna, hinner jag gå på toa innan jag åker? Nej, det hinner jag nog inte innan... (innan vaddå?) Skyndar mig till parkeringshuset, småspringer upp till bilen så jag blir alldeles andfådd. Hoppas, hoppas att bilen ska starta trots att det är så kallt, fast det gör den alltid.

Svänger in vid skolan 15.43, letar efter någonstans att ställa bilen så nära skolan som möjligt, delvis för att slippa gå så långt själv, delvis för att slippa höra barnens gnäll om att de måste gå så långt till bilen. Hittar ingen parkering tillräckligt nära, åker runt ett par varv i "rondellen", och BAM!!, två minuter senare blir det en lucka ledig. Det hade kanske gått snabbare att parkera 25 meter längre bort på en gång, men det känns verkligen som en "sunk cost" när man letat parkering en stund. Småspringer upp till fritids nummer 1, hittar mellanbarnet med sin klubba utanför dörren, i full färd med att spela något, ingen regelrätt sport misstänker jag, men något där man använder klubba och boll. Säger till grabben att det var ju bra att han redan var påklädd, då räcker det med att han hämtar sin väska medan jag springer till fritids nummer 2. Han talar då om att han minsann inte tänker åka hem "i överdrags, för det blir för tjockt". "Ehh, jaha, men gå in och byt om dårå, medan jag hämtar storasyster".

Jag skyndar mig in till 3B. (3:an förresten, gick jag inte där själv alldeles nyss??) Där möts jag av "åhh nej!! varför kommer du nu, klockan är ju bara fem i fyra, det står faktiskt fyra på schemat, då måste jag få stanna i fem minuter till!". (Vore det inte bättre om vi inte lär barnen klockan förrän de får gå hem själva? I fyran skulle vara lagom!) "Nej, du ska inte stanna! Säg till att du går hem, klä på dig och ta med din väska, så går jag och jag ser hur det går för lillebror", jag får då till svar "men åhh, ska jag behöva göra ALLT!!"

När båda barnen sent omsider klätt på sig, och för den delen även tagit av sig kläder, börjar så vandringen mot bilen. Mellanbarnets bandyklubba verkar ha vuxit fast i handen på honom, och en favoritsysselsättning är att med klubban sno de snöklumpar som storasystern surt (eftersom hon inte fick vara kvar till fyra) sparkar på. Dottern blir då galen, vilket glädjer hennes lillebror oerhört, han fortsätter så länge han kan, det vill säga tills jag får ett frispel och vrålar över hela skolgården att "nu får du sluta, annars ryker det tio kronor av månadspengen!!" (ja, jag hotar mina barn), många av snöklumparna skjuts dessutom på mig, vilket faktiskt gör riktigt ont!

När jag väl fått in bråkstakarna i bilen, och stängt alla dörrar, kommer de på att de är på ett alldeles utmärkt petavstånd! Man kan peta på sitt syskon tills det blir riktigt argt, oj så skoj! Det brukar ta ungefär en millisekund innan dottern utbrister sitt första "MEN SLUUUUUTAAAAA!!!", och sonen bara flinar. Innan de har satt på sig säkerhetsbältena brukar minst en snyting från varje barn ha delats ut till det andra barnet, varpå jag vrålar "MEN NU SLUUUTAAAR NI, ANNARS KAN NI GLÖMMA MÅNADSPENG ÖVER HUVUD TAGET FÖR DEN DELAS INTE UT TILL BARN SOM SLÅSS!" Jag rivstartar bilen, och drar igång stereon på MYCKET hög volym, inte för att det skrämmer barnen, utan mer för att slippa höra bedrövelsen i baksätet.

Senast spelades denna på MYCKET hög volym, jag höjde lite extra under "står inte ut"-partiet, men jag vet inte om storbarnen reflekterade över det...

Vid dagis är storbarnen oftast eniga om att sitta kvar i bilen nu för tiden. Efter att jag hämtat en solstrålande minsting, tittat på ritade teckningar, bilder på dagiskompisarna, och på molnen utanför med den lille, är det så dags att nå fram till bilen. Den bild jag möts av är nästan alltid densamma; ett av barnen ligger helt upptryckt mot sidorutan, medan den andra sitter bakom och håller fast, knuffas eller slår... När de ser mig sätter de sig raskt på plats, jag öppnar bildörren, sätter in minstingen i mitten, och frågar varför de inte har säkerhetbältena på sig. Då svarar de i kör "men då går det ju inte lika bra att slåss!"

Jag vet att jag är lyckligt lottad på väldigt många vis, men ibland blir det ändå lite tungrott...

tisdag 15 februari 2011

Odd Molly, prinskorv och räksallad

Idag på lunchen hann jag slinka in i den enda butiken i Gävle som säljer Odd Molly-kläder... det var dessutom rea! Fruktansvärt jobbigt! För där hängde Den, klänningen som jag förälskade mig i redan i oktober, men verkligen inte har råd att köpa... Dessutom var det enda exemplaret de hade kvar i min storlek! Förstå! Det är som att någon ropar "Det är meningen att du ska köpa Den! Det är därför du gick in i denna butik idag, hittade Klänningen, och det är därför den enda som finns kvar passar dig perfekt i storlek!!" Så urbota tråkigt bara att jag verkligen inte har råd, och dessutom faktiskt inte vet om jag någonsin skulle kunna betala så mycket pengar för en klänning, den är ju dyrare än min brudklänning! (En dålig jämförelse i och för sig eftersom jag gifte mig i samma klänning som mamma hade när hon gifte sig med pappa 1977! Några tvättar och stygn senare var den som ny! Fast 1977 var den säkert inte billig... :))



Det är så svårt när man känner den där förälskelsen... för så känns det verkligen mellan mig och Klänningen, som när man blir riktigt förälskad... Mannen tittar på mig som om jag kommer från en annan planet när jag försöker förklara det här fenomenet för honom, men det kan väl inte bara vara jag som känner så här? Om det inte vore för den där otäcka prislappen skulle jag och Klänningen vara ett nu...

Idag på fikarasten på jobbet diskuterade vi olika sätt att spara pengar, eller snarare olika områden att spara in på. Mitt bidrag till diskussionen var att jag brukar försöka hålla igen på klädkontot, och inte köpa en massa onödiga prylar. JB erkände att han en gång köpt 20 frysta fiskfiléer som kallades "platt, vit fisk" för 15 kronor, de var så läskiga att de knappt gick att äta, fast självklart åt han upp dem ändå, trots att de smakade dy... Jag erkände då att jag att jag försöker att inte spara in på mat (fast då bör det kanske tilläggas att vi knappast äter oxfilé till middag varje dag, kött är inte riktigt my cup of tea...), då kontrade PL med att han visst brukar spara in på mat, typ inte köpa lika mycket prinskorv, räksallad och chips...



Jag har inte tänkt på det så tidigare, att det kanske är det som är hela grejen? Att strunta i att köpa prinskorv och räksallad?! (Att inte köpa chips övergår mitt förstånd.) Tur att jag jobbar med så kompetenta ekonomiska rådgivare hela dagarna, och som dessutom delar med sig av sina högst hemliga tips :) Om jag lovar att inte köpa prinskorv (förutom ett litet paket vid jul) och räksallad under hela 2011... eller what the heck, släng in 2012 också, kan jag kanske köpa Klänningen då?

måndag 14 februari 2011

Alla Hjärtans Dag



Idag är det Alla Hjärtans Dag :) Jag hör till dem som faktiskt gillar denna dag! Vissa kallar den kommersiellt jippo, och tycker att dagen är onödig. Jag tycker att varje tillfälle att fira något är ett gott tillfälle, och att visa och tala om för nära och kära att de är viktiga i ens liv kan väl aldrig vara onödigt? Man väljer trots allt själv hur man vill uppmärksamma denna dag. Man måste ju inte köpa ett lass dyra presenter till alla som betyder något, det kanske kan räcka med att tala om hur viktiga personerna är, eller kanske äta en mysig middag, tända några extra ljus, eller bara vara lite extra omtänksam...

Men OK, jag erkänner, i vår familj har vi valt att till och med köpa present... Egentligen bara för att, framför allt dottern, men även mellanbarnet, förväntar sig det, och gått och väntat på denna dag en tid... Att de förväntar sig presenter får nog jag ta på mig skulden för, det är trots allt jag som började med det när de var små, så de vet inget annat. Dottern fick ett par örhängen (som hon inom fem minuter tappade ner i handfatet, men vi lyckades som tur var fiska upp dem med en pincett), mellanbarnet en Lego-gubbe, minstingen en leksaksmobil (som han envisas med att kalla för biL), mannen en kokbok (ja, med fokus på italiensk matlagning :)), och även jag fick helt överraskande en sjal, inköpt på Arlanda, på morgonen! Normalt sett brukar det vara så att jag fixat en liten grej till var och en i familjen, men inte till mig själv, vilket innebär att jag blir utan... åtminstone till kvällen när mannen brukar komma hem med dåligt-samvete-blommor :)

De saker med mest jobb och omänksamhet bakom, är dock de fina korten från barnen, kort som de knåpat ihop under en veckas tid, omsorsgsfullt slagit in, och överlämnar med förväntasfulla ögon :) Det är det bästa med hela dagen!

Ikväll har vi även köpt hem mat, tänt massor med ljus, röda dagen till ära, och så har vi dukat med hjärt-servetter :)



Kommersiellt jippo eller inte, jag har snappat upp lite information om varför vi firar Alla Hjärtans Dag, det finns faktiskt en historia bakom, tro det eller ej!

"Alla hjärtans dag är en temadag som firas den 14 februari varje år och har sitt ursprung i traditioner som uppstod kring helgonet Sankt Valentin under medeltiden i Frankrike och England. Den kallas därför också Valentindagen eller Sankt Valentins dag.

Firandet av ett helgon med namnet Valentinus den 14 februari började inom den katolska kyrkan redan i slutet av 400-talet, men exakt vem denne var är oklart. Flera olika martyrer med namnet Valentinus från 200- och 300-talet är dokumenterade, även om nästan ingenting konkret är känt om dem. Enligt en sen medeltida helgonlevnad ska Sankt Valentinus ha återgett synen åt sin fångvaktares dotter - något som kom att inlemmas i vissa moderna historier om Sankt Valentin.

Kopplingen till romantik och kärlek uppkom först under medeltiden och uppstod möjligtvis genom en folklig föreställning om att fåglar i mitten av februari sökte och fann sin partner. Detta inspirerade pojkar och flickor att fundera på vem som skulle bli deras Valentin, det vill säga vem som de skulle hålla ihop med minst ett år framöver. Även i Sverige har seden att på lek para ihop flickor och pojkar funnits men i tradition varit förlagd till pingsten.

I 1300-talets England och Frankrike blev Valentindagen en fest för ungdom och förälskade, och parbildningslekar av olika slag var vanliga. Det var först då som helgonet som sådant började förknippas med kärlek. Under medeltiden uppstod där också en sed att skriva kärleksbrev med rimmade dikter till sin käraste, och senare på 1800-talet blev tryckta och utsirade valentinkort, ofta utsmyckade med sidenband och spetsar, populära. I dag är Valentindagen starkt uppmärksammad i alla engelsktalande länder, där kärleksbrev och små presenter brukar givas bort.



Olika berättelser med romantiskt innehåll har också kommit till. Enligt en av dessa var Sankt Valentin en kristen som levde i Rom på 200-talet och fick lida martyrdöden efter att ha trotsat kejsar Claudius II förbud att viga unga par. Innan han avrättades lyckades han smuggla ut ett kort till fångvaktarens dotter (jämför med den medeltida legenden ovan) som han var mycket förälskad i: det första Valentinkortet och ursprung till seden att skicka kort denna dag. Valentin sägs även ha haft för vana att plocka blommor i trädgården och ge dem till älskande par. Detta påstås ha givit upphov till seden att ge varandra blommor på Alla hjärtans dag.

Den äldsta bevarade valentinhälsningen är från 1477, då den unga Margery Brew skickade en hälsning till sin trolovade som hon kallade sin "worshipful and well beloved valentine".

I Sverige har firandet av S:t Valentin och Alla hjärtans dag inte förekommit i någon större utsträckning förrän på 1960-talet, då det lanserades av kommersiella skäl och genom amerikansk kulturell påverkan. NK-varuhuset försökte lansera seden, men det tog tid innan firandet blev mer än det hjärtformade gelégodiset. Under 1990-talet tog dock firandet fart (kanske som en följd av uppmärksamheten i skolorna) och har funnit sin plats som Alla Hjärtans dag i den svenska högtidskalendern."


Happy Valentine's Day!

söndag 13 februari 2011

Cool kille och söta små barn

Igår var det lördag, jag gillar lördagar! Hela familjen, minus dottern, åkte ner en sväng på stan, mest för att köpa present till kalaset som mellanbarnet bevistar i skrivande stund. Men tänka sig, en massa annat hanns också med :) Mellanbarnet köpte en svart hatt, som han pratat om länge, vi hittade en Jack Sparrow-dräkt(Pirates of the Carribean) för 15 kronor, helt galet billigt. Detta toppade jag sedan med att hitta två par (!!) jeans á 99 kronor, vilket fynd! Det luriga är väl att jag egentligen inte lyckades spara några pengar på riktigt, eftersom jeansen inte var på rea, men jag känner mig ganska nöjd ändå med mitt kap :) Efter ett besök på vinaffären och deli blev vi även några flaskor vin och några italienska charkuterier rikare, vilken dag!

Det bor en stilbestämd cooling i den här lilla killen, även om jag hoppas att knallpulverpistolen kan få bytas ut mot en röd ros en vacker dag...


På eftermiddagen kom snälla gudis L8 förbi för att lämna ett par skidbyxor i storlek 122, och för att få en kram av minstingen som var på sitt bästa kramhumör. Tyvärr var gudisens rygg på mindre bra kramhumör, efter som den fått ryggskott, stackars L8... Det får bli mer kramar nästa gång!

Senare på eftermiddagen kom min barndomskompis S på besök, tillsammans med otroligt söta, 3-åriga dottern Olivia. Minstingen föll genast pladask för denna charmiga tjej, och släppte till och med mig ur sikte vid flertalet tillfällen under kvällen. Heja Olivia! Vi kanske kan få låna dig någon kväll? Tyvärr var Olivias pappa sjuk och kunde inte vara med, så den inplanerade SingStar-sammandrabbningen får vi spara till nästa gång vi ses, det blir liksom inte samma sak att köra SingStar utan honom :) Efter lite mat, vin, kaffe, praliner, godis, chips, Melodifestival och hostande små barn, begav sig tjejerna C hemåt i Sätra-natten. Vi hoppas att det inte dröjer så länge innan vi ses igen!

Johan och Olivia, söta som få :)


Denna dag har hittills avlöpt väl. Minstingen har dock börjat rata sin barnstol totalt vid matbordet, vilket ger upphov till en del konflikter. Han tycker nog att han är lika stor som sina syskon, och accepterar bara att sitta på en tripp-trapp-stol utan bygel (alt en vanlig stol). Han samlade inte heller så jättemånga pluspoäng hos mig i morse då han åt flingor och mjölk med händerna, och sedan sa att min detox-shake var "bajs".

Någon är mycket nöjd med att ha förhandlat sig till en plats vid långsidan av bordet, någon annan är lite lätt missnöjd med att ha fått en bordskavaljer

Bullbak är nu påbörjat, så nu håller jag tummarna för att 1,5-årstrollet fortsätter att sova under hela utbakningen!

lördag 12 februari 2011

pH-balans

Vid årsskiftet påbörjade jag en typ av detox-kur, i kombination med att höja kroppens alltför sura pH-värde, genom att äta en kalkblandning varje dag. Det är verkligen helt olikt mig att testa en sådan här sak, men jag var så otroligt less på att hela tiden gå omkring att vara sjuk och ha ett nedgånget immunförsvar med allt vad det innebär. En av våra bästa vänner, J, började själv med samma kur för ett par år sedan, och är idag hur frisk som helst! J var betydligt sämre däran än jag, eftersom han led av en kronisk magsjukdom som under en tid försökt behandlas inom den "vanliga" sjukvården, med högst varierande resultat. Jag tror att J, liksom jag, testade lite på vinst och förlust, för om man kan bli frisk med så enkla medel, finns det ingen anledning att låta bli :)



Jag har nu tagit mig igenom 1,5 månad av detoxande och kalkande, ingen dans på rosor emellanåt, men om det funkar i längden har det varit värt varenda jobbig fas! Och skulle jag i slutändan lägga av, har det ändå varit värt det, för då har jag testat, och om inte annat fått tyst på J när det gäller mig och kalk :)

Jag är medveten om att det här kan låta hur skumt som helst! Jag var själv extremt tveksam i början, J har haft övertalningskampanj (och nej, han jobbar inte åt pH-balans eller får provisions ifrån dem, är ingen renlevnadsmänniska, jobbar inte med frisk- eller hälsovård) under en väldigt lång tid, och det var nog först när jag insåg att detta även skulle kunna hjälpa mig att få bukt med alla konstiga allergier och utslag som jag råkade ut för under hösten (förmodligen på grund av dåligt immunförsvar, som i sin tur uppkommit pga av alla infektioner jag drabbades av under 2010), som jag verkligen bestämde mig... men vägen dit var lång!

Det här inlägget skrivs egentligen bara för att jag den senaste tiden har fått en del frågor om vad det är jag egentligen stoppar i mig, och hur det fungerar. Jag lägger därför ut länken till pH-Balans, så kan den intresserade läsa själv vad som står! Slänger även in lite att läsa om kalcium och magnesium, som är det som bl a finns i pH-kalkblandningen!

http://www.phbalans.se

http://www.halsosidorna.se/Magnesium.htm

http://www.halsosidorna.se/Kalcium.htm

fredag 11 februari 2011

Snö, klubb, plock, spöken och fredagspasta

Så var det riktig tokvinter igen... Jag gillar egentligen vintern, jättemycket faktiskt! Fast denna säsong började vintern ganska tidigt, och med ganska mycket snö på en gång, så nu börjar jag bli riktigt less på att skotta, skotta och skotta. Idag fick vi fatta beslutet att åka hela familjen tillsammans på morgonen, eftersom vi bara lyckades skotta fram en bil. Trevligt i och för sig, att göra sällskap allihop på morgonen, men min påtänkta "sluta-tidigt-och-åka-och-handla-dag" kunde jag se mig om i stjärnorna efter... Jag hade det helt OK på jobbet också, ända till påsen med mini-Twix tog slut, men då var det ändå snart dags att bli hämtad och åka hem. På måndag väntar eldprovet: att inte köpa ytterligare en påse, som då skulle bli nummer fyra i ordningen, inte bra...

Mellanbarnet har slagit hål på sina skidbyxor, inte bara ett hål, utan en sisådär fem-sex stycken på varje knä så att fodret tittar ut. På lunchen hade jag med andra ord ett mission, att köpa nya, hela brallor i storlek 122/128, men döm av min förvåning när jag fick veta att det faktiskt inte är säsong för vinterkläder nu... Vad tänkte jag med? Det är ju början av februari, då är det ju vår!! I typ Spanien... Det får kanske bli ett besök i en syaffär istället.

Snälla H på jobbet hade annars rensat ut lite grejer efter sina söner, och tagit med en kasse till jobbet som jag fick ta med hem. Kanske kan han anvnde dem i fortsättningen, så kanske brallorna håller lite bättre? Någon blev i alla fall jätteglad, satte på sig alla saker, och sitter nu i soffan i full mundering...



Dottern är på spökkalas tillsammans med resten av tjejerna i klassen, hoppas de har skoj!

Piffning


Ready to go!

För oss vuxna förbereds fredagspastan, och jag gissar att mannen laddar mentalt inför "På Spåret", det gör inte jag, jag satsar mer på stolpe in :)

onsdag 9 februari 2011

BU!

Ett vardagsspöke skräms snart iväg :) Igår höll jag och bästa L i en föreläsning tillsammans på Etablera i Sandviken, jag som inte är sådär stormförtjust i att prata inför folk, jag gillar det inte det minsta faktiskt... Å andra sidan hör det till en av de saker jag verkligen skulle vilja tycka om att göra, så det var bara att ta tjuren vid hornen och hålla dem hårt (som M Hunken Stenmarck skulle ha sagt :)), det vill säga vackert gå igenom alla slides, sätta sig i bilen, åka till Sandviken, glida in i lokalen, försöka se sådär världsvan och föreläsningsaktig ut (fast jag egentligen var vettskrämd!!), och dra igång och berätta om en massa spännande saker som kan vara värda att veta om man ska driva ett bolag. Och tro det eller ej; jag överlevde!! Döm av min förvåning när klockan passerade 20.00, föreläsningen var över, och jag faktiskt grejat det, helt otroligt, hur gick det till??! Jag hade dessutom inte ramlat omkull en endaste gång, inte fått tunghäfta och inte svarat tokigt för att jag inte hört frågan som ställts; vad mer kan man begära?

Vad händer annars? Många semlor har intagits den senaste tiden, både hemgjorda och köpta :) Hoppas att semmelperioden är över snart, annars ser jag ut som en semla själv alldeles strax...

Bagare 1

Bagare 2


Avsmakningsmannen


För tillfället är jag gräsänka igen. Det suger. Hårt. Dagen har (förutom jobb) hittills innehållit: lämnat och hämta barn x 3, skött om kaniner, gjort rent i hamsterburen, hjälpt till med svenskaläxa och matteläxa (den var delvis klurig idag, en av frågorna var "Du är i en djurpark. Du tittar på giraffer och strutsar, du ser 8 huvuden och tre gånger så många ben. Hur många giraffer ser du?" Sug på den en stund!), försökt hjälpa lillasyster med mer avancerade frågor i nationalekonomi, duschat, fixat middag, förberett matsäck inför morgondagen, lagt barn x 3, tömt alla tänkbara soppåsar och dragit ut tunnorna till vägen (sophämtning i morgon), ännu en gång försökt förklara för barnen varför pappa inte är hemma (dottern undrade om hon inte skulle fråga Farbror Fabrikschef Gävle om inte pappa kan få börja jobba där igen istället... sånt svider att höra), men mest av allt har jag tampats med en vrålande, alt intensivt hoppande i soffan, 1,5-åring som inte vill släppa mig för ens en millisekund!! Han vrålade i 20 minuter i spjälsängen innan han somnade, eller tuppade av av utmattning, jag har inte tittat till honom än...

Läxläsning


Hur tänkte vi när vi kom överens om det här knasiga jobbet mannen har? Eller snarare: hur tänkte jag?? När vi fattade beslutet hade jag visserligen inte börjat jobba ännu; med tre barn, tre djur, diverse aktiviteter, läxor, och att bara få vardagen att gå runt... det kan ha med det att göra. Är jag otacksam? Bortskämd? Ja, kanske det... Det finns verkligen de som har det värre, mycket värre, jag vet det. Fast det gör inte att mina "bekymmer" att få ihop det på egen hand, försvinner. För som sagt, det här suger. Hårt. Megahårt!

söndag 6 februari 2011

Att räkna pengar

En sväng på stan är avklarad, tillsammans med dottern. Ursäkten var att få köpa present till fredagens spök-kalas, men när vi väl var på plats och presentinköpet avklarat, dök det upp ett gäng ärenden till... Förstår inte vad hon har fått det beteendet ifrån... Nu är vi hur som helst bland annat en rosa ficklampa rikare, ännu en sak jag inte visste att jag behövde förrän jag hade en :)



Mellanbarnet har räknat pengar idag, de han lyckats spara i sin plånbok, men den töms med jämna mellanrum på BR Leksaker, så det var inte så många slantar i den för tillfället. När han hade räknat klart och pappan lagt några kommentarer om penningräkningen sa barnet "jamen pappa, i vår familj är mamma den som är bäst på att räkna pengar, sedan kommer Ebba, sedan jag, och sist du", mannens protest var inte sen, han sa att han minsann är den som är bäst på matematik i familjen, men då slog det mig att det nödvändigtvis inte alls måste hänga ihop! Jag var verkligen inte Drottningen av Matematik Nivå Avancerad i skolan, ändå skulle jag vilja påstå att mannen faktiskt inte klår mig i att "räkna pengar", något till och med barnen snappat upp, alltså måste det vara sant, barn är bra på att säga sanningar :)

På eftermiddagen kom minstingens gudisar och några av våra bästa vänner (så smidigt att det är samma personer) på besök, najs! Det var alldeles för länge sedan vi sågs! Vi hade övat hela dagen på att lära minstingen säga "L8", men när föremålet i fråga väl var här ville han inte riktigt visa upp sina färdigheter... förrän hon gått ut och stängt ytterdörren... Bättre lycka nästa gång gudmor! Gudfar pekade han på genom fönstret och sa "pappa, pappa!", så där har vi lite mer att jobba på... Jag tror att förvirringen är stor eftersom gudfar har samma namn som minstingen själv.

En helt annan sak: vad är det jag inte greppar med Danny?? Hur mycket jag än försöker gilla honom finns det något där som tar emot... Jag gillar inte riktigt musiken, och nej, jag gillar inte själva Danny... varför? Alla andra verkar uppnebarligen göra det, han var tydligen dunderklar att gå direkt till Globen efter första röstningen... Schysst dansnummer i och för sig, men nu är det ju inte bara det som bedöms i tävlingen, eller? Allt är långt ifrån klart, och jag hoppas att det finns någon som ger honom konkurrens i något av de kommande startfälten! Så om någon frågar mig: nej rätt låt vann inte deltävling 1!

Efter att ha tömt ICAs förråd på Vilda Western-chips igår, håller jag nu på att tömma vårt förråd av desamma, sedan ska jag laga något gått ur Paolos kokbok! Hoppas och tror att det blir en bra uppladdning inför den kommande veckan som bland annat bjuder på planeringsdag på dagis, föreläsning tillsammans med bästa L i Sandviken 17-20 på tisdag (eftersom vi båda är ganska bra på att räkna pengar), några gräsänkedagar igen, och så kanske veckan avslutas med lite vin och Sing Star, vi får väl se!

lördag 5 februari 2011

Fjärran Höjder och Melodifestival 2011 :)


Tänk vad ett bad på badhuset kan göra en människa trött... Framför allt när man badar med en 9-åring, en 6-åring och en 1,5-åring (och en 34-åring som gnäller över för trånga badbrallor). De två förstnämnda är hyfsat självgående, även om den yngsta av dem inte kan simma riktigt ännu. Jag försökte värva honom till Marias Simskola, där medlemsskapet bara kostar en kram, men han avböjde erbjudandet!! Det var det värsta! Däremot emottog han tacksamt diverse tips; som att det går bättre att simma om man inte simmar hundsim med händerna även om man får lätt panik, och om man gör ben- och armtag samtidigt, då lossnade det något, så mycket att han fick blodad tand och inte ville åka hem, bådar gott inför nästa besök i en pool!

Minstingen har badat mycket, men faktiskt aldrig inomhus på Fjärran Höjder (där vi var idag). Han var riktigt fascinerad, av allt, men kanske allra mest av fläktarna i taket :/ Bubbelpoolen tyckte han var lite för varm, glassen god, men pommes fritesen hann han inte smaka, har man två äldre syskon är det bäst att lära sig att hålla sig framme, annars blir man utan! Glass och pommes btw, har någon missat den perfekta kombon?! Så gott!

För övrigt har vi löss på besök igen... så himla trist! Denna gång är det dock mellanbarnet som har blivit drabbat, lite lindrigare än när dottern med toklångt hår måste behandlas, det är inte skoj! Det kliar en hel del i mitt hår också, men det handlar snarare om någon form av hypokondri... fast med löss i huset tror jag att det är en helt normal reaktion!



Nu är det lördag kväll, en timme kvar till Melodifestivalen 2011 drar igång; på med glitterögonskuggan och fram med chipsen (har varit och bunkrat med ICAs sista påsar med OLWs Vilda Western-chips :)), så kör vi!

onsdag 2 februari 2011

Rafflande dag på revisionsbyrån


Idag har det varit en helt galen dag på revisionsbyrån! Det började redan i morse när det slog mig och min roomie att det kommit nya regler som säger att bolag nu kan välja vilket räkenskapsår som helst så länge det börjar första dagen i en kalendermånad, och slutar den sista! Helt uppåt väggarna!! Hur ska det gå till?! Det blir ju ingen ordning alls! Hoppas verkligen att detta bohema påfund tas tillbaka snabbt som attan, upprörande är vad det är, vilket jag hoppas att alla förstår och rättar in sig i ledet igen och bara använder sig av de klassiska bokslutsdagarna, om man nu tänkt starta ett bolag!

Sedan kom problem nummer två som en blixt från klar himmel: nya pennor har levererats, men de uppfyller inte alls penn-kraven som ställs från mångas sida! För min del fungerar de helt OK, och känns dessutom lite extra lyxiga, men för de som inte skriver skrivstilsliknande (majoriteten skulle jag gissa) kan det komma att uppstå problem med för mycket bläck på papperet, inte bra... Och kommer färgen att synas igenom papperet? Är det bättre att det syns igenom lite med de nya pennorna, än att det blir bläck-plumpar ibland när man skriver med de gamla? Många veckade pannor... Hur gör vi nu? Ska man verkligen vänja sig vid de nya pennorna? Eller är det bättre att sticka huvudet i sanden, bara använda de gamla och hoppas på att någon annan skriver slut på de nya? Frågorna är många.

Kaoset blev totalt när fliksystem 1-31 missats att beställas i tid! OMG! hur ska vi nu klara dagarna till nästa leverans med kontorsmaterial dyker upp?! Kanske använda två 1-15 istället? För de har vi inte någon riktig användning för längre nu när vi bytt register i grundakterna. Eller ska vi bara sätta in papper i hyfsad ordning och sätta mini-post-it-lappar mellan varje osynlig flik? Eller helt enkelt strunta i att sätta ihop en enda årsakt tills nästa leverans kommer? Nej, där går det nog någon form av yttersta gräns!

Under lunchen kulminerade allt totalt då vi helt plötsligt kom på att en eventuell felbokföring ägt rum! I samband med en rust, då en hyresgäst (en juridisk person)själv fått stå för kalaset av alla dragningar för att kunna använda datorer i lokalerna, har antagligen investeringen blivit bokförd på konto 1220! Ja, du hör ju själv hur tokigt det kan bli!!

Söderhamnskan föreslog att vi som har det så spännande borde ha en Big Brother-kamera som följer oss i vår helt galna revisionsvardag, jag var självklart inte sen att hålla med!

tisdag 1 februari 2011

Dagens ord: KREDITFAKTURA


Så lätt trodde jag faktiskt inte att det skulle vara, att vinna över Rut den Första! Tänk att hon gav med sig så lätt! Ibland undrar jag om det är de som gapar högst som får igenom mest, eller om det är så att man kan tas på större allvar och få större pondus när ord som "revisor" poppar upp... som att det man säger av någon anledning skulle vara mer sant bara för att man valt en viss yrkesbana... eller så är det bara tillfälligheter, vad vet jag? Nu har även Rut fattat rätt beslut, och det är jag glad över :)

Dagen har för övrigt gått i ett, lämnat storbarn i skolan, pratat med fröken M om 9-åriga tjejers intriger (det börjas verkligen i tid...), jobb, hämtat på fritids x 2, hämtat på dagis, lagat mat, skjutsat till kör, handlat mat, lagat kläder (ja, jag kan också sy), bytt ut vardagsporslin (det gamla finns för avhämtning, Sanna!), badat och duschat barn, fixat med kaninerna... en helt vanlig dag med andra ord!

Några ljuspunkter har varit att när jag hämtade mellanbarnet på fritids hörde jag några bekanta toner och en vacker stämma som sipprade ut genom dörren... poppade inte 6-åringarna M Hunken Stenmarck minsann?!! Jo, visst var det så! Att sonen hade smugglat med sig min CD-skiva till skolan, kunde jag inte direkt klandra honom för... jag har verkligen stor förståelse för om han inte kan klara sig utan den en hel dag! :)

Dottern var glad över att skoldagen, som inkluderade skridskoåkning, var över... Hon gillar verkligen inte att åka skridskor!

Minstingen är som han är just nu... världens sötaste 1,5-åring, och envis som synden. Helst av allt vill han att jag ska bära runt på honom vart jag än går, jag har hans små armar runt min hals konstant när vi är hemma... i morse vaknade jag även med dem runt halsen. Han har även lärt sig de viktiga orden "MIN!" och "ka-schää" (= kan själv), dessa används flitigt i de allra flesta sammanhang. Idag användes båda orden när jag skulle försöka laga mat... sin låga ålder till trots tycker han att han "ka-schää" när det gäller att fixa pannkakssmet, men till hans försvar kan jag säga att han åtminstone är artig och säger "kack" när jag fyller på med ingredienserna, innan han fortsätter att vispa med "MIN" visp i ett järngrepp!



By the way; vid lite eftertanke har jag kommit fram till att revisorer nog faktiskt har rätt i precis allting, framför allt på det privata planet!