20 000!

Idag passerade antalet sidvisningar 20 000 på Salamanderbloggen! Fantastiskt kul!

Det är säkert ingen imponerande siffra för en proffs-bloggare, men för mig som hobby-bloggar känns det jätteskoj att ni som läser även återvänder!

Tack!

 Ni gör bloggandet roligare!

Halloweenkalashelg

Sådärja! Fötterna är äntligen besprutade, och jag tog mig dessutom igenom samtliga stick utan att tuppa av (men den stora LP-skivan jag hade på ryggen när jag reste mig upp från britsen tydde ändå på att jag befunnit mig ett något stressat läge...), verkligen värt en guldstjärna för en så´n som jag! I morse när jag vaknade kunde jag även ana att det gick att gå med fötterna på ett mer normalt sätt än vad jag gjort på länge, det kan alltså vara så att kortisonet har en viss positiv verkan redan nu, i sådana fall vore det toppen! Jag blir hur som helst även ivägskickad till en ortoped för att gjuta speciella ilägg som är designade efter mina fötter. Dessa ilägg ska jag sedan använda i minst sex månader, HELA TIDEN! Aptråkigt, men jag gissar att det finns betydligt tråkigare saker att råka ut för.

Årets pumpor, som Lillasyster karvat!

Förutom fotfokus, har helgen även bjudit på 7-årskalas med Halloween-tema, för mellanbarnet. Han fyllde visserligen år redan i juli, men att ha barnkalas då brukar inte vara någon höjdare eftersom nästan ingen är hemma. Huset har pyntats, mellanbarnets rum har städats från golv till tak, det har bakats (mest av mellanbarnets gudmor, och tillika fantastiska moster Sanna, som jag inte vet hur jag skulle klara mig utan), och karvats pumpor. Förväntningarna var höga hos 7-åringen när klockan äntligen slog 18.00 den 29 oktober (den sista halvtimmen ställdes även en timer på 30 minuter, så att han för allt i världen inte skulle missa kalas-starten... hur det nu skulle vara möjligt?), och huset invaderades av ett gäng stiligt klädda 7-åriga grabbar. Presentöppning, "hela havet stormar" (så kändes det för mig hela tiden), fika, skattjakt, dansstopp och "hitta skelettet", var några av punkterna på programmet.

Muffin Factory

Spindelnäts-kladdkaka

Presentöppning

Hela havet stormar

Fika

Otäck monstermamma (jag hade faktiskt en djävul och fladdermöss i öronen också, jag var jätteläskig).

Skattjakt

Jaa! De hittade skatten!

7-åringarna hade bra musiksmak!

Minstingen körde dubbelt...

Även dottern var bjuden på kalas med Halloween-tema. Jag tror att hon var ganska nöjd över att få smita iväg tvärs över gatan en halvtimme efter mellanbarnets kalasstart...

Piffning

När man har fyllt 10 år verkar det inte vara aktuellt att spöka ut sig helt, då antar man hellre en mer laid back attityd inför Halloween. En lagom kombo helt enkelt.

Efter avslutad kalaskväll var alla ganska trötta. Alla utom minstingen som blivit totalt sockerbombad, det tog många timmar efter läggdags innan han äntligen kapitulerade! Då var hela soffan fylld med kuddar, täcken, gosedjur, dockvagn, docka, samt att alla köksstolar hamnat i vardagsrummet...

Med handen på hjärtat kändes det lite som att vi hade blivit snuvade på vår välförtjänt lugna lördagkväll med pizza framför "Så mycket bättre". Hur mysig, älskad och rolig minstingen än är, finns det stunder (som efter ett barnkalas) då det inte gör så mycket att han får sin ordentliga nattsömn...




Jag hann i alla fall höra Lalehs bidrag. Hon är bra den tjejen!

Idag har vi haft Familjen L-A på lunchbesök. Jag passade på att laga en ragù bolognese ur en kokbok vi fick där vi bodde i Toscana. Jag tror att de flesta (utom mina kräsna storbarn), gav mitt första försök godkänt, det var nog bara vinet till maten som saknades... Kanske den enda nackdelen med "lunch-bjudning"?

Så nu är det väl bara att luta sig tillbaka och ta vara på det sista av helgen?

Kortison

På repeat i mitt huvud just nu.



Ytterligare några gräsänkedagar är snart till ända. Mannen är, efter tre dagar, på väg hem från Slovakien. Han har haft ett ganska tufft reseschema med tanke på att vi kom hem från Italien så sent som i söndags. Jag skulle inte vilja byta med honom. Inte den här gången i alla fall.

De senaste dagarna har alltså mest handlat om jobb, dagis, skola, innebandy, körsång, gitarr, och att försöka med konststycket att få alla att vara i tid, hela och rena. Det kan verka enklare än vad det egentligen är.

Jag har även fått provsvar på magnetröntgen av fötterna, som inte visade vad doktorn trodde. Fast han sa även från början att en magnetröntgen inte är att rekommendera för denna typ av skada, den är tydligen lätt att missa. Han förordade ultraljud, men någonstans på vägen i vårdkedjan har någon tyckt något annat. I morgon är det därför dags att börja med kortisonsprutor i båda fötterna. GAAAHH! Jag som är extremt spruträdd! Doktorn beskrev även ingående hur man först bedövar fötterna, innan man sprutar in kortisonet. Min storebror förklarade (på vår oväntade, men trevliga, lunch idag :)) att de måste bedöva först innan de gräver runt med kortisonsprutorna, eftersom man nog måste röra runt lite för att få kortisonet på plats... Ehh... Jag har nästan redan svimmat, av bara själva beskrivningen. Det kanske finns någon som jag kan lura att följa med mig och hålla mig i handen? Svimning eller inte, hoppas att sprutorna hjälper!

Söderhamnskan tyckte att jag skulle gå och köpa mig något fint som belöning, och ge till mig själv efter alla sprutor. Det är ju en alldeles utomordentligt bra idé! Då känns allt genast lite bättre!

Tillbaka i vardagen igen alltså... Jag kan inte riktigt låta bli att tänka på att för exakt en vecka sedan hade vi precis anlänt till Borgo Argenina i Gaiole in Chianti, och var på väg upp till Elenas kök för att bli bjudna på ett glas "local wine" (inte "low calorie wine", som man skulle kunna tro :)). Vi hade en hel weekend i sagolandskapet framför oss!

Den här helgen blir det istället bedövade kortisonfötter, vinterboning åt Luke Skywalker och Halloween-kalas för 7-åringen i familjen, inte fy skam det heller. För säkerhets skull har jag dock laddat med lite italienska delikatesser, både i flytande och fast form, för att inte riskera att abstinensen ska bli så stor.

Och så tänker jag lite på att om exakt tre veckor är det dags för nästa lilla tripp, en TJEJRESA TILL LONDON! TJOHOOOO!

Toscana

Utsikt från sovrummet.

"It was like arriving in a dream..." läste jag i en reseberättelse om det ställe, Borgo Argenina i Gaiole in Chianti, Toscana, som vi skulle åka till denna weekend i slutet av oktober. Det lät ju bra, om än något överdrivet kanske. Jag tänkte att det nog var skrivet av en Europa-lättflirtad amerikan... Det kanske det var, men i sådana fall hade den Europa-lättflirtade amerikanen alldeles rätt. Jag vet inte om jag varit på någon vackrare plats tidigare. Kanske i mina drömmar...

Vi flög till Bologna, och på vägen ner till Borgo Argenina, stannade vi i Florens. Vi promenerade längs "korsords-floden",

åt lunch, drack ett glas vin,

såg glada ut på bron över Arno (lägg märke till husen byggda på bron bakom),

och imponerades av domen.

Det regnade lite, men efter regn kommer regnbågar och sol.

Väl framme vid Borgo Argenina B&B blev vi bjudna på ett glas rött, lokalt producerat färskvin, samtidigt som vi fick en snabbkurs om regionen vi befann oss i. "Use your brain, and your map..." var rådet vi fick.





Vi blev förvånade och mycket glatt överraskade när det visade sig att vi skulle få disponera ett helt eget hus!

Entrén till huset som tidigare använts som lada, men som nu byggts om till ett otroligt vackert hus i två plan. Huset hade kök, vardagsrum och matplats på bottenvåningen, och på övervåningen fanns två sovrum med två stora badrum med dusch.

Mitt och mannens sovrum.

Utsikten från vårt sovrum.

Huvudbyggnaden där ägarinnan Elena bor.

Toscansk hundkoja.

Frukostmatsalen

Frukost

Ingen ringklocka behövs :)

Frukost... i paradiset?



Besök på Castello di Brolio



Utsikt från slottsgården

Här växer druvorna som hamnar i Brolio-flaskorna.

Vinprovning i enoteca på Castello di Brolio.



Vi stannade till i en liten by, Radda in Chianti,



där vi åt lunch. Pasta och vin :)

Nästa stopp blev spontant (eftersom jag var tvungen att ta en paus från bilåkandet på de toscanska kringelkrokvägarna...) hos Aiola, där vi både provsmakade och shoppade.

Vi hann även med den söta staden Siena, där vi såg ännu en vacker katedral.



Vi besökte Sienas halvmåneformade torg, som anses vara en av Italiens vackraste piazzor.



Så här glada var vi!

Efter en intensiv dag var det skönt att koppla av en stund framför kaminen.

Vi köpte med oss en massa delikatesser från en liten närbutik i Siena, som vi sedan dukade upp framför elden.

Vi lagade mat hemma i huset den kvällen.

 Dagen efter begav vi oss norrut igen, för att bekanta oss med Bologna.

Jag har precis ätit min första ÄKTA tagliatelle bolognese, på plats i Bologna!



Shopping på den lokala marknaden.



Efter shopping passar det bra med ett glas vin.

Någon annan tyckte att det passade bra med öl...

Vacker tavla?

Sista kvällen besökte vi enoteca i Bologna, där vi fick välja olika viner att smaka.

Middagen intogs sista kvällen på denna trattoria i en liten gränd i Bologna, där vi åt anitpasto misto, kanin (nej, jag åt förstås inte kanin, framför allt inte eftersom vi under resan fick beskedet att Lille Skutt gått ur tiden), tortellini med smör och salvia, cotoletta di bolognese, tortellini i rödvinsås, reggiano, färsk pecorino, lagrad pecorino, och creme caramel...

...innan vi vandrade mot hotellet för att sova sista natten innan hemresa.

Flygresan hemåt bjöd även den på vackra vyer.

Jag vet inte vad Italien gör med mig, men jag trivs så fantastiskt bra där. Jag gillar maten, människorna, kläderna, vinet, landskapet, det vackra språket, och... ja mycket av det som är Italien. När vi var i Bologna, kvällen innan vi skullle åka hem sa jag "jag skulle gärna åka tillbaka hit till Bologna, och se lite mer, jag tycker det är så fint här", då sa JS att så hade jag sagt om varje plats vi varit på sedan vi kom till Italien... Precis så är det. Jag känner mig inte klar med Italien den här gången heller, och jag tror kanske att jag aldrig kommer att göra det. Jag tror att min förälskelse till det landet är livslång.