Mästerkatten

På förmiddagen var vi inbjudna till förhandsvisning av Mästerkatten 3D på Filmstaden.

Jag har sällan haft ett så coolt sällskap på bio!

Storbarnen ville verkligen inte ha sin lillebror med in i biosalongen, men jag tyckte att han åtminstone kunde få en chans. Jag och minstingen satte oss längst fram, laddade upp med pop corn Ahlgrens bilar, läsk och 3D-glasögon. Och kan ni tänka er? Han satt kvar hela filmen! OK, på slutet satt han i mitt knä och hasplade ur sig "I ett hus vid skogens slut" på repeat, men vad spelar det för roll, för han satt kvar!

Övning ger färdighet

De första veckorna på det nya året går i övningens tecken.

Både jag och mannen har börjat våra nya jobb i januari. Där finns det en hel del att öva på för båda kan jag lova! Men oj så skoj det är! Det tycker nog både han och jag. Dagarna bara flyger förbi, och jag undrar hur allt ska hinnas med. "Stolpe in-känslan" och "det löser sig" infinner sig titt som tätt!

Vi övar även på att vara tillsammans alla fem igen, nu när mannen inte reser så fasligt mycket. Man skulle kanske kunna tro att det inte är något att behöva öva på, men det är fel. Det börjar dock kännas som att mannen snart är inrutad i vår vardag igen... Han är den åtminstone på spåren! :)

Storbarnen övar på sina läxor, och minstingen övar på att öva läxor! Minstingen övar även på att säga "Cheeeeeeese!" så fort kameran plockas fram...

Läxläsning. "Cheeeese!"

Minstingen har också börjat öva på att sitta på toaletten, en konst så komplicerad som någon. Det känns dock lite lättare när storasyster läser "Totte bakar" samtidigt som väntandet sker. (Fast minstingen tvingar den som läser att byta ut namnet "Totte" mot "Johan" genom hela boken, och han blir hemskt upprörd om missar görs!)

I väntans tider

Någon annan som har övat fasligt mycket, fortfarande övar, och nog alltid kommer att öva är min lillebror. Han har övat på att spela piano ungefär sedan han kunde krypa (men från början övade han på en så´n där liten mini-leksaksbarnflygel), och om honom kan man läsa vad lokaltidningen Gefle Dagblad skriver genom att klicka här.

Det verkar alltså som att övning faktiskt ger färdighet, så det är väl bara att fortsätta öva!

En 2,5-årings funderingar

I samma ögonblick som jag blev mamma gav jag även upp rätten till att få en stund för mig själv... Inte helt sant, och kanske lite otacksamt. Vissa dagar är det dock precis så det känns i min mamma-värld. Men ibland, när jag minst anar det, ploppar det upp något skoj under någon av dessa stunder som jag först trodde att jag ville ha för mig själv.

Härom morgonen, när jag stod i duschen, hörde jag hur minstingen öppnade dörren till badrummet, och kom in och ropade sitt sedvanliga "MAAAMMAAAA!" (han har även lagt sig till med (o)vanan att flera gånger om dagen upprepa "mamma ä mycke bättje" till sin pappa). Han började sedan, som så många gånger förr, svänga fram och tillbaka med duschdraperiet, fråga "mamma, ä du klaj snart?", och bli jätteförvånad och besvärad över att han fick vatten på sin pyjamas och på sina fötter. Plötsligt stannade han upp med svängandet, frågandet och klagandet, drog bryskt bort duschdraperiet och stirrade konfunderat på mig, sedan sa han "men mamma, va ä din snopp?". Jag svarade att jag är mamma, och att mammor och flickor inte har snoppar.

Minstingen fortsatte att stirra, och efter en liten stund började jag nästan känna mig lite besvärad av uttittningen, så jag vände mig om. Då trillade poletten ner för minstingen, och han sa nöjt "nä, mammoj haj inte snoppaj, mammoj haj fiskaj, sånna däj hajfiskaj!". "Ehh, hajfiskar?", tänkte jag, "vad menar han?", men i samma ögonblick kände jag ett litet pekfinger som petade mig på ländryggen. Han hade fått syn på min gamla tatuering från 1997 (till min lillasysters stora glädje hör jag till skaran som tatuerade in en liten delfin i svanken på 90-talet...). När jag började förklara att alla mammor inte alls har fiskar tatuerade på ryggen, och att min tatuering verkligen inte är ett substitut för mer manliga delar, och att det faktiskt inte är en haj jag har på ryggen, utan en söt, grå delfin, då hade minstingen redan löst sin "varför mammor inte har snopp-gåta", tappat intresse för icke önskvärda förklaringar och hunnit kila ut ur badrummet...

Ärligt talat blev jag lite störd över det där... Är det så att barn tycker att något saknas på flickor för att de inte är utrustade på samma sätt som pojkar? Bidrar jag kanske till det tankesättet själv?  Min förklaringsförmåga var inte direkt på topp en vardagmorgon klockan 6.27.

Samma dag, på eftermiddagen, hoppade minstingen upp i mitt knä. Jag sa "Hej, min prins!", varpå minstingen svarade "Jag ä inte pjins, jag hetej Johan!", "Näj ja blij stoj ska jag heta Mamma, då ska jag vaja som du mamma!". "Jaha", sa jag, "men mammor har ju inte snopp...?". "Näj jag blij stoj ska jag inte ha snopp, då ska jag ha hajfisk, då ska jag vaja du mamma!", svarade minstingen.

Det kanske inte är så att en 2,5-åring tycker det är viktigt, eller bättre på något sätt, att vara utrustad som en kille. De kanske bara rätar ut frågetecknen om vem som ser ut på vilket sätt? Och varför.

Jag gissar även att viljan att heta Mamma, och att ha en delfin i ryggslutet istället för andra delar som vuxen, kanske förändras med tiden. Skulle den inte göra det, tror jag att han kan få lite problem.

Jag tror inte att Skatteverket godkänner namnet "Mamma" :)

Årskrönika del III

Jag trodde att 2011 hade varit ett lugnt år. Det kändes inte som att vi hade gjort så fasligt mycket, mest varit hemma, och så jobbat en del. Det var ju så det var tänkt. Eftersom mannen skulle resa ganska mycket i jobbet, kunde resten av tiden vi skulle ha tillsammans få gå åt till att vara hemma, leva familjeliv och komma ikapp med de saker vi försakat under hans resperioder.

När jag blickar tillbaka, bokstavligt talat, genom att se på bildskörden från året som gått, inser jag att det inte blev som vi hade tänkt oss... Fast skillnaden har varit i positiv bemärkelse!

Jag trodde först att årskrönikan skulle bli uppdelad i två delar, men det blev tre. Nåja, det blir inte alltid som man tänkt sig, men här är nu sista delen av årskrönikan för 2011!


September

I september förlängde vi sommaren tillsammans med Familjen L-A, med en resa till Rhodos. Vi bodde på Sunwing Kallithea, och hade fantastiskt vackert väder, med temperaturer upp mot 40 grader mitt på dagen. Lite väl varmt skulle man kunna tycka, men det funkade alldeles utmärkt eftersom vi ändå inte planerat för mycket mer än att förflytta oss mellan poolen och stranden. Taxistrejk i hela Grekland gjorde det dessutom lite bökigt att ta sig runt på ön, men en kväll besökte vi åtminstone Gamla Stan.

Rhodos visade sig från en av sina bästa sidor, min femte gång på ön! Vi badade, snorklade, åt god mat, drack läskigt all inclusive-vin, åt alldeles för många toasts, kramades med Lollo & Bernie,  jag testade att dyka, och så badade vi lite mer :)

Oktober

Oktober blev en månad med många happenings! Först ut var det som planerats inför ända sedan den nionde oktober 2010; dotterns 10-årsdag den åttonde oktober! Firandet pågick i dagarna två, först med party för alla tjejer i klassen, och sedan familjekalas med saft, kaffe och tårta!

Lilla, stora tjejen!

"It was like arriving in a dream..." hade jag läst om vårt resmål i Toscana innan vi åkte. Jag tänkte att det nog var skrivet av en Toscana-romantiker från USA, en så´n där lätt-Europaflirtad amerikan. Det kanske det var. I sådana fall hade amerikanen rätt. Det var som att landa i en dröm. Så otroligt vackert! (Om än lite väl kringelkrokiga vägar, som även den bäste kan bli åksjuk på...) När jag tänker tillbaka på vår resa till Toscana och Bologna, känner jag... förälskelse! Förälskelse i området, maten, vinet, kulturen, Borgo Argenina, och hela resan. Det var precis vad jag behövde just då. Och alltid.

Kanske en av de vackraste platserna på jorden?

När vi kom hem från Toscana kastades vi raskt in i Halloween- och kalasförberedelser! Mellanbarnet fick även ha sitt 7-årskalas för sina kompisar i samband med Halloween. Det blev en rafflande tillställning med sockerhöga 7-åringar på spökjakt!


Det karvades pumpor (tack Lillasyster!), rullades chokladbollar tills händerna blev kladdigare än någonsin, spindelväv, spindlar, skelett och häxor hängdes upp. Och så började vi med (o)vanan att ibland äta american pancakes med maple syrup till frukost!


November 

Redan i januari bokades flygbiljetterna till London, och i november blev det så äntligen dags att packa väskan och dra iväg tillsammans med fyra andra tjejer. Bara tjejer (småbarnsmammor), i London, en hel weekend... Som kor på grönbete? Ja, kanske det... Vackert höstväder, shopping, fina taxibilar, afternoon tea på Ritz, shopping, söta plommonstop, Harrods, julpynt, pub, shopping, indiskt, Abercrombie, ale, Gordon Ramsays Maze, Primark, vin-lunch, lounge-frukostar, och after shopping.

Klubbandet sparar vi dock till en annan gång, när sömnbanken hamnat i en annan, mer stabil, fas...

London i mitt hjärta (gärna utan London fog på resdagen).

December

Både november och december var tuffa VAB-månader. Minstingen var sjuk i omgångar, med förkylningar, feber, konstiga utslag och annat. Vi passade på att baka lussekatter, pepparkakor, julpynta, bygga snöborg av den lilla snö som till slut kom, och så fick vi lite julkänsla på dotterns julkonsert med kören på Konserthuset. Efter många omtagningar lyckades även hela familjen för första gången fastna på årets julkort! Vi fick se ett vackert Lucia-tåg på skolan, och så oroade jag mig en del för Lillasyster som var i San Francisco för att vara med på Metallicas 30-årsjubileum (oron var förstås helt obefogad, hon klarade sig alldeles utmärkt på egen hand på andra sidan jordklotet)!

Decemberfix

Julen firade vi hemma! Enligt tradition om man frågar min lillebror, helt emot traditionen om man frågar mannens syskon :) Jag och barnen fick ett extra långt jullov eftersom jag hamnade "in between jobs", men är det någon gång det inte är fel att hamna i den situationen så är det nog när barnen har skollov. Mannen jobbade en hel del eftersom vi hade en resa inplanerad i början av januari, så vi andra var mest hemma och tog det lugnt. Det vill säga att jag skötte markservicen, spelade Wordfeud och tyckte att allt var kaos :)

Före jul föddes till slut Familjen Cs bebis, som jag hade väntat! Världens finaste Sigge kom till världen, och jag fick äntligen hålla i en alldeles ny liten människa, innan det nya året ringdes in!

2011 visade sig bli ett alldeles förträffligt år! Det hade säkert sina tuffa stunder också, så är det väl alltid? Men av någon underlig anledning är det inte de jag minns när jag ser tillbaka på året som gått. Då framträder allt skoj så mycket tydligare, och det som varit mindre skoj  (jag har till exempel vaga minnen av gräsänkeperioder, ett land som heter Slovakien, trasiga fötter och ihärdiga bihåleinflammationer...?) göms där bakom någonstans, redo att plockas fram som lärdom, och kanske till och med visdom, om det skulle behövas någon gång.

Tack alla fina vänner och familj för året som gått! Vad vore allt utan er?

Något nytt

I morgon är det första dagen på mitt nya jobb! Det känns spännande, förväntansfullt, läskigt och roligt på samma gång.

Lite före jul bestämde jag mig för att lägga revisorshatten på hyllan. Anledningarna till beslutet är många, och inget jag tänkt bli långrandig om i detta forum. Att allt skulle gå så här snabbt var dock inte något jag hade räknat med, men eftersom jag hade bestämt mig fanns det egentligen ingen anledning att blicka bakåt eller dra i handbromsen, så jag bestämde mig för att köra. I racerfart.

Tanken är att jag ska vikariera för ekonomichefen på Gästrike Återvinnare ett tag framöver, som ekonomiansvarig. Som tur är hinner vi jobba samtidigt ett tag innan hon försvinner, vilket känns tryggt, med tanke på att jag egentligen inte har jobbat på, som vi kallar det i revisionsbranschen, "den andra sidan" tidigare. Å andra sidan har jag ofta granskat vad de gör på den sidan, och påpekat vad som är rätt och fel. Förhoppningsvis har även jag lärt mig något av det. Den närmsta framtiden blir det kanske istället jag som kommer att känna att det är lite otäckt med de där revisorerna, som tydligen även kan vara ganska besvärliga ibland!

Om revisorshatten ska arkiveras för all framtid eller inte, återstår att se. Just nu får den ligga i tryggt förvar i sin kartong på hyllan, för jag kommer inte att använda den på länge. Kanske inte alls.

Håll tummarna för mig i morgon!

Gran Canaria II

Vi har återigen haft en otroligt härlig resa! Barnen har lekt med sina kusiner. Farmor och farfar har kört sitt race, men ändå varit med oss andra en hel del. Solen och den blå himlen har varit med oss, den goda maten, glassen, efterrätterna, drinkarna och vinet likaså :)

Sunwing Arguineguin

Grabbarna Grus

Match! Enligt Inez stod det alltid "1-1" :)

Kusinerna

I Puerto de Mogan

Fördrink

Tre Små Björnar rocks!

Söta Inez

Uppslukade av showen på hotellet.

Kvällsshow och paralyserade storbarn.

Bad

Theo

Dottern

Fyra av sex kusiner.

Anfi Beach

Minstingarna i plurret.

Kvällsutsikt från vårt rum.

På väg tillbaka till hotellet efter en förmiddag i marknadens tecken.

"Får det lov att vara ett glas rosado?"

Ansiktsmålning i Miniland.

Hello Kitty

Minstingen målad som Lollo.



Barhäng

 

Lollo-drink i Lime Bar



Coola grabbarna

Hej då Gran Canaria, för den här gången. Jag kommer gärna tillbaka!

Tiden sprang förbi på Gran Canaria, alldeles för fort... Vips så är vi hemma igen. Hos gammalt julpynt, vissnad julgran och snöslask.

Ibland när vi är på sol- och badsemester kan jag på hemresedagen känna att "vi har haft en toppenresa, men nu kan vi det här, nu är det dags att åka hem". Den här gången hann inte den känslan infinna sig... Redan på planet hem fick jag abstinensbesvär!

Jag och dottern försökte resonera oss fram till vart vi skulle vilja åka härnäst. Hon är helt insnöad på en tjejresa tillsammans med mig, Lillasyster och mormor till Paris. Mannen är ganska fokuserad på att vi borde åka på en riktig bröllopsresa nu när vi varit gifta i 10 år, kanske till Manhattan där vi förlovade oss, eller kanske till Italien (närmare förklaring på det sistnämnda behövs kanske inte...)? Mellanbarnet verkar vara nöjd vart vi än åker, han säger att han inte märker någon skillnad på resmålen (jag har inte bestämt mig för om jag tycker det är positivt eller negativt...). Minstingen prioriterar nog resmål som innefattar flygresa, buss och Lollo & Bernie. Och jag? Jag har alltid ett uns av Thailandslängtan i mig (eller kanske Indonesien eller Filippinerna?).

Närmast på tur står dock Åre! Det kommer att passa utmärkt, jag behöver verkligen fila på min skidåkning. Inte bara fila, är jag rädd... Jag behöver lära mig åka ordentligt. Med tanke på att jag har övat de senaste 30 åren borde jag komma upp på en bättre nivå snart. Jag väntar och väntar på att talangen ska komma till mig, på att en "plötsligt händer det-känsla" ska infinna sig. Kanske gör den det i Åre?

Gran Canaria

Vi är på plats i Arguineguin på Gran Canaria. Vädret är vackert, som svensk sommar ungefär, med ganska svala kvällar. Jag hade nästan glömt hur behagligt detta klimat egentligen är...

För mig är det lite som att resa tillbaka i tiden, att resa till Gran Canaria. Jag har mina allra första minnen härifrån, och många andra reseminnen då detta är min sjunde resa hit! Det mesta är sig likt :)

Den här gången är vi här tillsammans med mannens föräldrar, syskon och barnens kusiner, för att fira svärmors 60-årsdag!

Eftersom en bild säger mer än tusen ord, finns ett gäng bilder nedan som visar lite hur vi har haft det de första två dagarna.

Igen?!

Vi klagar inte på utsikten.

Chillande med iPad, pizza, badrock och hörlurar.

Chillande med kusin och iPad...

Från vår balkong.

Kusin Inez har fått ansiktsmålning hos Lollo & Bernie.

På 60-årskalaset släppte vi upp rislyktor, en riktig publiksuccé!

Idag har hela gänget åkt lokalbuss till Puerto de Mogán för att strosa runt på marknaden, och för att spana på fina båtar.

Kanarieöarnas Venedig

Glasspaus

Äldsta kusinen hjälper yngsta kusinen att måla naglarna inför kvällens utgång.

Dottern tittar på show tillsammans med farfar.



Vi har det ganska bra. Faktiskt riktigt bra!