Underbara unge

Grått och trist... Vad ska man göra då? Inga planer över huvud taget för dagen när den började. Första sidan i tidningen visade att jag hade ett projekt att ta tag i! Bolaget ePhone, som ringde mig i veckan, och som jag bad skicka hem lite information (vilket de villigt gjorde i form av ett mejl med rubriken "Bekräftelse av din beställning från ePhone" :( När ska jag lära mig att INTE godkänna/säga ngt positivt till telefonförsäljare?), blev totalt sågade som leverantör av ip-telefoni, inget verkade fungera, allra minst kundtjänsten‏. Hmm... Trist som attan, bara att ta tjuren vid hornen och ringa upp (ja, just det: bolagets kundtjänst ;)), jag stod i kö i en timme och en kvart!!! När jag väl fick en gubbe på tråden, talade han om för mig att han tyvärr inte kunde hjälpa mig med annuleringen av min beställning (en beställning som jag inte gjort), eftersom han endast arbetade med teknisk support! Jag upplyste honom om vad som står i vår vackra lagbok (hur skulle jag klara mig utan den?), och att det inte var mitt, utan snarare hans arbetsgivares, problem att de tydligen skrivit ut fel kontaktuppgifter i "bekräftelsemejlet", och att jag inte alls tänkte börja om från början med att ringa ett annat nummer och stå i kö igen! Han insåg tydligen att jag var en riktig drygputte, och i samma veva som jag började rabbla mina rättigheter och samtidigt ge honom en rad upplysningar om hur de borde utforma sina "bekräftelsemelj", kunde han till slut ändå annulera min "beställning", skam den som ger sig!

Efter att ha läst det jag kunde komma över om "Lagen om distansförsäljning" och tampats med ePhones tekniska support, var jag ärligt talat på ganska halvtaskigt humör. Dottern i huset kom självklart med idén att åka ner på stan (den idén har hon varje dag), jag var inte helt taggad, men kände ändå att det kunde vara helt OK att få några timmar på tu man hand med lilltjejen (som i och för sig fyller 9 snart och därför inte alls är liten längre, enligt henne själv).

Ett lunchstopp blev vårt första mission, eftersom en blodsockerlåg mamma inte är någon bra shoppingvän. Vi hamnade lite otippat på O´Learys, men oj vilken succé! Dottern var helt lyrisk (och är det fortfarande) över popcorn och läsk före maten, pyssel & kritor, fish n´ chips, alla TV-apparater (hon blev t o m imponerad av rally-tävlingen som visades via Viasat), alla fina saker på väggarna, att man fick sitta vid ett högt bord och äta, hur gott det luktade inne toaletten (???) och kristallkronan i taket i nämnda rum, vi enades om att det här stället måste vi presentera för grabbarna i familjen! Under lunchen bestämde vi oss för att besöka Ostbutiken (en av dotterns favoritaffärer), så när vi väl lyckades slita oss från vårt nya favvolunch-hak, skuttade (dottern) och gick (jag) vi till ostarna, dottern hittade en ny favorit: Västerbotten XXL, men för säkerhets skull safeade hon med en Prima Donna, jag skulle egentligen bara ha alldeles för mycket parmesanost, så det köpte vi också :)

Sedan spenderade vi två timmar i ett par klädaffärer, även om den större delen av tiden nog spenderades inne i provhytterna med en massa snygga kläder, dottern lärde mig att man faktiskt kan prova bara för att det är kul med roliga kläder (något jag glömt de senaste 9 åren eftersom jag oftast handlat med barn, och då bara slitit åt mig ngt som sett OK ut, och som jag nog, kanske, eventuellt kan ha, ibland har det funkat, ibland inte...) Det går alldeles utmärkt att få plats två personer i en provhytt när en är så liten!

Sedan besökte vi flaskaffären (som barnen kallar den), och där chockades vi båda av att jag blev ombedd att visa legitimation!! Dottern undrade varför... Jag förklarade att de inte får sälja vin till någon som är under 20 år, då svarade hon helt enkelt att: "vaddå? det syns ju att du är MYCKET äldre än 20!", och precis i det ögonblicket kände jag att en del av den mor-dotter-shopping-förtrollning som upparbetats under dagen försvann som i ett trollslag :/ men bara för en kort sekund, för sedan gick vi på Scorett-sale, och då fann vi varandra igen! Underbara unge!

Älskade barn, och älskade, hatade foppatoffel

Ibland funderar jag över hur det kommer sig att barn inom samma familj kan vara så olika, då menar jag främst känslomässigt och i sitt sätt att vara. En del egenskaper brukar ibland förklaras av i vilken ordning i syskonskaran man är född. Jag vet inte hur mycket sanning det ligger i det... Mina tre barn är ganska olika varandra, hittils verkar nummer 1 och nr 3 vara de som är mest lika varandra, medan nr 2 är one of a kind :) Hans utgångsläge är alltid att vara glad och positiv, tycker att allt man föreslår är en bra idé (förutsatt att han är på bra humör), han vill alltid hitta på något och älskar att tävla (lite väl mycket med sin inte så tävlingsintresserade storasyster). Lika glad som han oftast är, kan han också bli arg när något inte går som han vill, han lider även av grym besluts- och separationsångest, som ofta kan vara plågsam även för andra i hans närhet.

Igår visade sig beslutsångesten väldigt tydlígt när jag lovade barnen att de fick spendera 20 kronor var i shoppen på Järnvägsmuséet (tanken från min sida var att om man har en relativt liten summa att spendera borde valet bli ganska lätt, men ack så jag bedrog mig). Gråten och tandagnisslan var snubblande nära, var valet, som alla de andra tre barnen med samma deal gjort, rätt? Eller borde man kanske välja en nyckelring istället? "För T-shirten (med texten:"Var inte alltför optimistisk, ljuset du ser i tunneln kan vara ett tåg" Kafka) är väl för dyr, mamma?" Bara minuter innan muséet slog igen portarna kunde vi traska ut i regnet med tågvisselpipor och såpbubblor. 6-åringen var inte helt nöjd, och det tog en stund innan han kunde svälja att han inte fick T-shirten, nästa gång följer Spiderman-plånboken med så att han kan handla vad han vill (tänk den som hade en sådan plånbok...).

Idag har separationsångesten varit på besök. Jag kan villigt erkänna att jag inte tycker att foppatofflor är världens tjusigaste skor, trots det har alla i familjen var sitt par (ja, t o m lilleman som precis lärt sig gå, vem kan motstå ett par ljusblå foppisar i storlek 19 med ett pingvinmärke på ena toffeln, och Nalle Puh på den andra?). Jag kan lika villigt erkänna att jag använder mina ceriserosa foppatofflor så gott som varje dag när jag fixar med skuttisarna. Barnen brukar få ett par nya varje sommar, de slits en hel del... I år har dock inte mellanbarnet riktigt kunnat slita sig från fjolårsskorna, fast de är minst en storlek för små ("man måste inte använda bandet bakom hälen, mamma"), och börjar bli grymt nötta under sulan. Idag upptäckte dock den elaka mamman att det gått hål i fram (stortån tittade ut) och att sulan på sina ställen var ca 1 mm tjock! Ingen pardon, nu skulle tofflorna ut! Jag visade hur dåliga skorna var och sa att nu var det verkligen dags att plocka fram de nya vi köpte i våras. Jag flyttade över alla märken, t o m Spindelmannen, fast han tappat båda sina ben... För att få loss märkena var jag tyvärr tvungen att klippa sönderna skorna lite, men de var ändå så trasiga. Tyvärr råkade separationsångest-killen kika ner i soppåsen några minuter senare och hitta sina älskade (och hatade), söndertrasade foppatofflor bland blöjor och annat skräp, KATASTROFEN var TOTAL!

Nu står ett par mycket varsamt tejpade, nötta, älskade, hatade foppatofflor på skohyllan i hallen igen...

Regn = inneaktivitet

Inväntar barnens kusiner i regnvädret... Trist att vädergudarna inte är med oss när gänget kommer upp och hälsar på, men då får man försöka vara lite kreativ och försöka hitta på någon inomhusaktivitet som passar alla. Alla = mamma Annelie 31, mamma Maria 32, kusin (Annelies och Daniels) Ida 16, Ebba snart 9, Erik 6, Theo 5, Liam 4, Johan 1 och Inez 11 månader. Vi är verkligen ett helt gäng med andra ord! Kanske borde kunna få grupprabatt någonstans?

Leklandet (Djungelcity) var ett förslag på aktivitet, men shit vad sur jag blev när jag kollade upp villkoren; 95:- per person (även för Johan 1 år), inget eget fika får tas med, och med tanke på att det är dåligt väder är uteavdelningen stängd (men man får ändå betala samma pris). Kände även att aktiviteten inte riktigt fångar in allas intresse i vårt gäng.

Badhuset ströks också ganska snabbt efter att ha konstaterat att vi är lite för få vuxna för att lyckas hålla koll på alla mindre simkunniga barn och två toddlers samtidigt.

Aha! Tänkte jag, dags att vara lite kulturell! I love museums! Det kan faktiskt vara vilket museum som helst, jag gillar själva grejen med muséer; alla är välkomna (oftast i alla fall, om det inte är någon väldigt speciell utställning), ofta är det någonting som ska förmedlas, en kunskap, en känsla, och sist men inte minst: alla roliga saker som brukar finnas i shoppen... Det är kul, tycker jag! Dessutom brukar oftast barnen (även om de kan knorra lite innan) också tycka att det är spännande när man väl är på plats. Efteråt känns det alltid som man gjort något vettigt, och man kan ofta prata om besöket länge efteråt (om det så bara är att man pratar om den goda varmkorven man åt i museikiosken, eller de fina sakerna man hade velat köpa i museishoppen).

Idag har jag på ett diktatoriskt vis bestämt att det blir ett besök till Sveriges Järnvägsmuseum (jag var även sugen på Fängelsemuséet, men vet inte om mina barn fixar det ännu, de hade till och med problem när jag släpade ner dem i livrustkammaren på Stockholms Slott, så fängelset får vi nog spara till ett senare tillfälle...)! Det borde kunna passa alla (undrar om de har något snyggt tåg i shoppen??).

Matildas

Åh, så gott! Nu är jag tokmätt efter en extremt god middag på Matildas med Daniel! Tänkte när jag satt på restaurangen att middagen hamnade som nr 2 av de godaste kompletta middagar jag någonsin ätit (på första plats sitter fortarande Casa Antonio i Alcossebre, Spanien)! Startade med rökta räkor, fortsatte sedan med moules et frites, och avslutade med hemgjord yoghurtglass, hur gott som helst :) Vi drack chablis, som var ett av de godaste jag druckit på länge! Bara att få sitta på tu man hand på en restaurang känns som en extrem lyx.

Barnen hade skött sig utmärkt, det gör de nästan alltid när föräldrarna inte är närvarande...

Nu är barn och kaniner nattade, bara de vuxna kvar med andra ord! Bara tandorstningen kvar, sedan SATC, och så några tankar till lillasyster som sitter i ett snett tält någonstans i de småländska skogarna, ta hand om dig Sanna!

Emmaboda

Just nu sitter min syster på en buss på väg till Emmaboda... Det kanske låter lite mysigt i och för sig; att åka buss genom Sommarsverige tillsammans med goda vänner för att sedan stiga av i det vackra, somriga Astrid Lindgren-Småland... Nu är det dock inte av den anledningen systeryster åker till Småland, för att få sommarfeeling, nä, hon ska ner på festivalen. Jag har aldrig riktigt förstått mig på det där med festivaler in the middle of nowhere... Dessutom ska det regna ett par dagar. I mina ögon betalar man massor med pengar för att tälta i lera, omgiven av massor av på tok för överförfriskade människor, man kommer dygnet runt att vara tvungen att lyssna på skum musik, knappt lyckas sova någonting och inte kunna äta någon god mat. Jag skulle få jätteont i huvudet och bli illamående, varför betala för det?? Jag rabblade dessa argument för min make igår, han sa då att jag knappast tillhörde Emmabodas målgrupp, att man inte åker dit för att äta god mat, utan för att ha det trevligt tillsammans med likasinnade och få möjlighet att lyssna på musik inom den genre man gillar...

Innan syster åkte iväg lånade jag ut ett regnställ och en regnponcho, hon kommer nog att få användning av båda plaggen... Jag önskade henne trevlig resa och sa åt henne att inte göra något som jag inte skulle ha gjort, då svarade hon att det redan var för sent, eftersom hon tänkte åka, det skulle jag aldrig ha gjort, och hon har nog rätt. Jag som tyckte jag var lite crazy när jag var och lyssnade på Martin Stenmarck och Sahara Hotnights (ärligt talat råkade de sistnämnda bara vara på scen när jag och Linda satt och tog ett glas vin inne på festivalområdet) på Rock Off på Åland för några år sedan. De fick faktiskt kalla på vaktchefen för vår skull!! (Vi blev ganska upprörda när vi inte fick köpa Martin-souvenirer inne på 18+ området, de såldes bara där de under 18 år fick vara... det löste sig genom att en kille kom med en vit plastkasse in på vuxenområdet med saker som jag och Linda fick köpa, skam den som ger sig! Mitt signerade nyckelband används än idag!)

Jag kan kanske förstå att jag inte riktigt passar in på festivalområdet i Emmaboda, men hoppas verkligen att systeryster känner att hon gör det, att hon får lyssna på sin musik, umgås med sina kompisar och få några riktigt bra dagar!

Vända bild?

Öhh... jaha? Det hade ju varit jättebra om jag fattade hur man vänder bilder... men nu gör jag uppenbarligen inte det ännu, men det löser sig nog en annan gång :)

Världens bästa make?

Ibland blir jag helt övertygad om att jag dragit jordens vinstlott i "MakeLotteriet", idag är en sådan dag! Helt fantastiskt att bröllopsdagen sammanfaller med en sådan dag :)

Den Äkta Mannen hittade på en egen pastarätt som han trodde skulle kunna passa sin blodsockerlåga/extremsura fru, och det vin hon köpt (som av Martin G dömdes ut som Fun Light... men ändock helt OK), och det blev som alltid en helt otroligt god middag! Kan det bli annat med ingredienser som : färsk pasta, vitlök, chili och parmesan, I löööve it!

Nu har middagen dessutom avslutats med ett gäng chokladbitar och en lungo, snart SATC på TV3.

Ser fram emot middag på lokal imorgon (mamma/mormor Elisabeth kommer och tar hand om de tre knattarna :))!

Luke Skywalker

Igår och idag

Igår var jag ut och åt middag med bästa Annika! Vi hamnade, inte helt otippat, på Helt Enkelt, som vanligt god mat; vi åt lax som färskost, kräftaioli och bakad potatis, yummie! Vi delade på en flaska rosé (så att Annika skulle ha möjlighet att ta in en Fanta och blanda ut vinet med om hon inte gillade det :)), och åt en kladdkaka med grädde och glass till efterrätt. Som vanligt när man är ute med en glad tjejkompis rusade tiden iväg, jag hade förmodligen kunnat sitta och surra halva natten, men vi får väl ta en repris snart istället! Efter middagen blev det en cykeltur hem, tänkte pumpa däcken vid GDG, men hittade ingen cykelpump, skandal! Det hade de minsann förr när det var mina kvarter, insåg att det var ungefär 20 år sedan jag pumpade en cykel där sist, så jag ville inte gå in på macken och ifrgasätta var pumpen tagit vägen... Fortsatte istället på en grymt trög cykel till Statoil i Sätra, där gick det galant att pumpa, så de två sista kilometrarna hem susade jag fram!

Väl hemma sade jag go´natt till skuttisarna, lillskuttisen Luke Skywalker (10 veckor idag) hade fått en ny hage av maken :).

När jag gick och lade mig insåg jag att min gamla, sunkiga kudde var borta, och att en ny fluffig tagit plats i sängen istället! Daniel hade köpt en ny kudde så att jag skulle få sova gott inför bröllopsdagen <3

Idag har det varit en mulen dag hittills... Ebba följde med en kompis till Fjärran. Jag, Erik och Johan åkte till Barnens hus och köpte nya påsar till blöjhinken (299:- för tre kassetter!! Det kostar att ligga på topp...), lyckades även smita in på Systemet och köpa lite bubbel och en god flaska vin (Fetzer Zinfandel) till kvällens middag, det är ju 8-årig bröllopsdag idag. Hittade överraskning nr 2 i lådan vid skrivbordet, ett par örhängen, ibland glimsar han till, min make ;) Överraskning nr 2 förresten? hur många överraskningar blir det??

Nu har lillskuttisen testat sin nys hage, funkade utmärkt! Men storskuttisen verkar inte helt nöjd över att ha fått en granne, han stampar med bakbenen i backen som aldrig förr..

Bara början

Jaha, hur ska det här gå till? Försöker som bäst att komma på hur man ska göra för att över huvud taget få igång bloggen; var skriver man? hur får man en bra bakgrund? hur ändrar man färg? hur lägger man in bilder? Nåja, det kanske löser sig med tiden...

Jag har hur som helst ett ganska stort skrivbehov, och för att skona mina Facebook-vänner något från alla inlägg, tänkte jag att det kunde vara en bra idé att ha någon annanstans att skriva! Så nu testar jag det här istället!