söndag 27 mars 2011
fredag 25 mars 2011
Att våga våga
I vår familj är de flesta av oss fegisar, vi tar inte alltid ut svängarna så mycket. Vi safear gärna helt enkelt, och passar oss för att stöta oss med folk, och att vara obekväma i onödan
Jag vet inte heller om vi skulle kunna kalla oss esteter, troligen inte. Visserligen har både jag och mannen spelat block- och tvärflöjt för en herrans många år sedan (men att mannen har gjort det, är inte något han så gärna står för...). Till mina mer estetiska sidor kan jag även lägga ett tappert försök med gitarr-spelande, ett gäng år med körsång, samt att jag klipper hår och gärna gör tårtor från scratch... men sedan tar nog listan slut.
MEN! Dottern i familjen börjar visa upp helt andra sidor, och blir minst sagt en frisk fläkt i vår annars, kanske lite mainstream-familj. Som jag tidigare beskrivit är hon inte sådär jättemycket för ordning i sitt rum (inte så att hon inte gillar att ha fint runt omkring sig, det handlar nog mer om att hon inte tycker att det är värt det jobb som krävs, det finns ju så många andra, roligare, saker att göra), och det hon helst pysslar med på sin fritid ryms helt klart inom Kulturskolans utbildningsprogram. Sång, spela instrument, lyssna på musik, sy, sticka, rita/måla, skapa och design (både avseende kläder, möbler och inredning) hör till hennes största intressen. Detta har den senaste tiden tagit sig uttryck i hur dottern klär sig. Här kommer ett par smakprov på hur utstyrslarna har sett ut igår och idag:
Igår bestod kreationen av en randig, snedskuren T-shirt med volanger, och till det ett lackskärp, ljusgröna shorts, gula pirat-leggings över ett par jeanstights och olikfärgade strumpor. Detta matchades sedan med en orange "dykarklocka".
Hon brukar säga "en dag ska jag stå på Globens scen", och "när jag blir stor ska jag sy mina egna kläder och göra mina egna smycken" (= en ny Lena Ph?). Hur är det möjligt att tänka så när man växer upp i Fam Försiktig-Fyrkantig?
What can I say? I salute her! Att våga klä sig precis som man vill, att bara ta på sig det man tycker är snyggt, strunta i vad andra tycker, och bara göra det som känns rätt; det måste vara en egenskap att beundra. Åtminstone gör jag det!
U go girl!
Jag vet inte heller om vi skulle kunna kalla oss esteter, troligen inte. Visserligen har både jag och mannen spelat block- och tvärflöjt för en herrans många år sedan (men att mannen har gjort det, är inte något han så gärna står för...). Till mina mer estetiska sidor kan jag även lägga ett tappert försök med gitarr-spelande, ett gäng år med körsång, samt att jag klipper hår och gärna gör tårtor från scratch... men sedan tar nog listan slut.
MEN! Dottern i familjen börjar visa upp helt andra sidor, och blir minst sagt en frisk fläkt i vår annars, kanske lite mainstream-familj. Som jag tidigare beskrivit är hon inte sådär jättemycket för ordning i sitt rum (inte så att hon inte gillar att ha fint runt omkring sig, det handlar nog mer om att hon inte tycker att det är värt det jobb som krävs, det finns ju så många andra, roligare, saker att göra), och det hon helst pysslar med på sin fritid ryms helt klart inom Kulturskolans utbildningsprogram. Sång, spela instrument, lyssna på musik, sy, sticka, rita/måla, skapa och design (både avseende kläder, möbler och inredning) hör till hennes största intressen. Detta har den senaste tiden tagit sig uttryck i hur dottern klär sig. Här kommer ett par smakprov på hur utstyrslarna har sett ut igår och idag:
Igår bestod kreationen av en randig, snedskuren T-shirt med volanger, och till det ett lackskärp, ljusgröna shorts, gula pirat-leggings över ett par jeanstights och olikfärgade strumpor. Detta matchades sedan med en orange "dykarklocka".
Idag har egenhändigt gjorda örhängen med olika piprensare hängts i öronen. Dessa har matchats med ett halsband med svart läderrem från Thailand, ett glammigt diadem från Glitter...
...ett par korta hängseljeansshorts, randigt linne, ett par cerisea strumpor och svarta, glansiga tights :)
Hon brukar säga "en dag ska jag stå på Globens scen", och "när jag blir stor ska jag sy mina egna kläder och göra mina egna smycken" (= en ny Lena Ph?). Hur är det möjligt att tänka så när man växer upp i Fam Försiktig-Fyrkantig?
What can I say? I salute her! Att våga klä sig precis som man vill, att bara ta på sig det man tycker är snyggt, strunta i vad andra tycker, och bara göra det som känns rätt; det måste vara en egenskap att beundra. Åtminstone gör jag det!
U go girl!
På bättringsvägen
Även denna dag har varit en dag av delvis VAB, precis som tisdag, onsdag och torsdag denna vecka. Minstingen har verkligen inte varit pigg, krupp byttes mot vanlig hosta och feber, men idag verkar det äntligen ha vänt, och den första feberfria dagen på länge har varit här, härliga tider! Detta firades med att jag fick jobba förmiddag, minstingen fick ta det lugnt med sin pappa på morgonen, för att sedan praoa en liten stund på godisfabriken, innan leverans till nästa prao-plats på revisionsbyrån, där han fick tittat på Teletubbies på youtube, en riktig höjdare skulle det visa sig! Sedan fortsatte firandet med en tjusig affärslunch med kollegorna (läs: kinesisk buffé på Österns Pärla), då minstingen glatt mumsade i sig såväl minivårrullar, som stekt curry-kyckling, ris och nudlar med grönsaker, nu verkar han vara på banan igen :)
Firandet fortsatte ännu mer med en sväng på stan då vi köpte tulpaner, födelsedagspresent till mellanbarnets klasskompis som har ett tre timmar (!!) långt barnkalas på söndag, och ett sedvanligt fredagsbesök på flaskaffären där vi inhandlade fredagens vintips:
Himla gott faktiskt! En gammal favorit från när jag bodde i USA 1997, och även det vin som gjorde att jag började gilla rödvin över huvud taget (fast då oftast med svart etikett, men den har jag bara hittat på tax freen än så länge...). I NJ drack vi oftast detta vin till oxfilé, bakad potatis, ceasarsallad och sourcream, och så blir det även i kväll :) Efter förrätten, som idag bestod av rökta räkor, aioli och ett glas chardonnay. Jag gillar mat (och vin, om nu någon mot förmodan skulle ha missat det...)!
Happy Friday everyone!
Firandet fortsatte ännu mer med en sväng på stan då vi köpte tulpaner, födelsedagspresent till mellanbarnets klasskompis som har ett tre timmar (!!) långt barnkalas på söndag, och ett sedvanligt fredagsbesök på flaskaffären där vi inhandlade fredagens vintips:
Himla gott faktiskt! En gammal favorit från när jag bodde i USA 1997, och även det vin som gjorde att jag började gilla rödvin över huvud taget (fast då oftast med svart etikett, men den har jag bara hittat på tax freen än så länge...). I NJ drack vi oftast detta vin till oxfilé, bakad potatis, ceasarsallad och sourcream, och så blir det även i kväll :) Efter förrätten, som idag bestod av rökta räkor, aioli och ett glas chardonnay. Jag gillar mat (och vin, om nu någon mot förmodan skulle ha missat det...)!
Happy Friday everyone!
torsdag 24 mars 2011
Knarkarkvart versus pedantrum
I vår familj finns två ytterligheter bland storbarnen, en pedant och en slarver.
I pedantens rum är det allt som oftast kliniskt välstädat, inga lösa prylar får ligga på golvet, utklädningskläder mm hänger på galjar på en klädhängare, i skrivbordslådorna råder total ordning med en massa smålådor i de vanliga lådorna. I lådorna under sängen är allt rätt sorterat efter kategorierna "gosdjur", "fordon med tillbehör" samt "Flexi Trax och Brio-järnväg". I det här rummet rensas även garderoben av pedanten själv allt eftersom kläderna blir för små, då viks de urvuxna kläderna varsamt ihop och sorteras i olika högar, varefter pedanten påtalar för mig att det finns en utsorterad hög på golvet som ska sorteras in i rätt låda i garaget.
Pedanten håller även en militärisk ordning i sin garderob, och gillar inte om något plagg skulle hamna i fel hög, exempelvis om en luvtröja utan dragkedja, av misstag sorteras in i högen luvtröjor med dragkedjor, då rättar pedanten till felet snabbt som attan, och kommer sedan och upplyser den slarvige tvättansvarige om vilket misstag som har skett. Med jämna mellanrum plockas allt i garderoben ut, viks om, och läggs i nya, bättre strukturerade högar. Pedanten gillar inte heller att vi har städhjälp varannan vecka, pedanten tycker att städtanten stökar till, och stör ordningen i rummet.
Kanske går pedanten med i någon spännande klubb för likasinnade om några år?
Sedan har vi då den andra ytterligheten, slarvern. Slarverns rum är även kallat knarkarkvarten, av de okänsliga föräldrarna. I knarkarkvarten är det alltid total oordning, eller varför inte kalla det kaos? Det ligger alltid saker på golvet; leksaker, musikinstrument, piprensare, papper använda kläder och oanvända kläder om vartannat. Det finns både lådor och bokhyllor för att kunna upprätthålla ordning, men de är alldeles för jobbiga/tråkiga/ointressanta att använda.
I det här rummet är det inte heller någon direkt ordning bland kläderna eftersom det varje dag rafsas runt i lådorna i jakten på det perfekta plagget (men som nästan aldrig hittas), kläder slits ut ur lådorna, och knölas sedan ner igen. På skrivbordet är det ungefär en miljard skapandeprocesser på gång samtidigt, blandat med allt annat man kan tänka sig; småprylar, pennor, tejp, papper, småbitar av ALLT. De lådor som från början var avsedda till en viss typ av sak är nu belamrade av lite av det mesta, huller om buller, vilket gör att det är näst intill omöjligt att hitta det som söks. Slarvern gillar inte heller när Rut ska komma på besök, men av en helt annan anledning än pedanten, slarvern gillar inte att det måste plockas undan så mycket för att Rut över huvud taget ska kunna svepa fram med dammvippan och dammsugaren.
Det som jag tycker är lite konstigt, och lite överraskande, är att pedanten heter Erik, och slarvern heter Ebba...
I pedantens rum är det allt som oftast kliniskt välstädat, inga lösa prylar får ligga på golvet, utklädningskläder mm hänger på galjar på en klädhängare, i skrivbordslådorna råder total ordning med en massa smålådor i de vanliga lådorna. I lådorna under sängen är allt rätt sorterat efter kategorierna "gosdjur", "fordon med tillbehör" samt "Flexi Trax och Brio-järnväg". I det här rummet rensas även garderoben av pedanten själv allt eftersom kläderna blir för små, då viks de urvuxna kläderna varsamt ihop och sorteras i olika högar, varefter pedanten påtalar för mig att det finns en utsorterad hög på golvet som ska sorteras in i rätt låda i garaget.
Pedanten håller även en militärisk ordning i sin garderob, och gillar inte om något plagg skulle hamna i fel hög, exempelvis om en luvtröja utan dragkedja, av misstag sorteras in i högen luvtröjor med dragkedjor, då rättar pedanten till felet snabbt som attan, och kommer sedan och upplyser den slarvige tvättansvarige om vilket misstag som har skett. Med jämna mellanrum plockas allt i garderoben ut, viks om, och läggs i nya, bättre strukturerade högar. Pedanten gillar inte heller att vi har städhjälp varannan vecka, pedanten tycker att städtanten stökar till, och stör ordningen i rummet.
Kanske går pedanten med i någon spännande klubb för likasinnade om några år?
Sedan har vi då den andra ytterligheten, slarvern. Slarverns rum är även kallat knarkarkvarten, av de okänsliga föräldrarna. I knarkarkvarten är det alltid total oordning, eller varför inte kalla det kaos? Det ligger alltid saker på golvet; leksaker, musikinstrument, piprensare, papper använda kläder och oanvända kläder om vartannat. Det finns både lådor och bokhyllor för att kunna upprätthålla ordning, men de är alldeles för jobbiga/tråkiga/ointressanta att använda.
I det här rummet är det inte heller någon direkt ordning bland kläderna eftersom det varje dag rafsas runt i lådorna i jakten på det perfekta plagget (men som nästan aldrig hittas), kläder slits ut ur lådorna, och knölas sedan ner igen. På skrivbordet är det ungefär en miljard skapandeprocesser på gång samtidigt, blandat med allt annat man kan tänka sig; småprylar, pennor, tejp, papper, småbitar av ALLT. De lådor som från början var avsedda till en viss typ av sak är nu belamrade av lite av det mesta, huller om buller, vilket gör att det är näst intill omöjligt att hitta det som söks. Slarvern gillar inte heller när Rut ska komma på besök, men av en helt annan anledning än pedanten, slarvern gillar inte att det måste plockas undan så mycket för att Rut över huvud taget ska kunna svepa fram med dammvippan och dammsugaren.
Det som jag tycker är lite konstigt, och lite överraskande, är att pedanten heter Erik, och slarvern heter Ebba...
tisdag 22 mars 2011
Bloggnytt
Snön är borta och bakgrunden är ljus :) Precis som jag hoppas att det ska vara utomhus snart!
Det finns dessutom ett par andra nyheter: en räknare med uppgift om antal sidvisningar, och en liten ruta under bloggrubriken där man kan fylla i sin mejladress om man vill ha ett meddelande när ett nytt blogginlägg har gjorts (kanske något för dig mamma som nästan är den enda utan facebook-konto)!
Det går framåt! Precis som våren!
Det finns dessutom ett par andra nyheter: en räknare med uppgift om antal sidvisningar, och en liten ruta under bloggrubriken där man kan fylla i sin mejladress om man vill ha ett meddelande när ett nytt blogginlägg har gjorts (kanske något för dig mamma som nästan är den enda utan facebook-konto)!
Det går framåt! Precis som våren!
Stockholm, Uppsala och Zen Zen
I helgen har vi varit och hälsat på hos kompisar i storstan! Kompisar utan barn, i ett nyinköpt, stort hus med, i det närmaste, omöblerad nedervåning :) Mycket praktiskt för Fam Annorlunda, bara att nedervåningen i besittning! Sedan åt vi en "plock-lunch" med italiensk touch och delade på en flaska champagne, för det är nog sånt man gör varje lördag lunch i storstan. Efter lunch tog vi en promenad i vårsolen, innan det var fikadags då det bjöds på en hembakt chokladkaka och en citronkaka, för det är nog sånt man gör av bara farten för att man tycker det är kul, när man inte har en massa barn som springer runt benen...
Innan klockan 17 korkades det första italienska vinet upp, medan vi satt och surrade ett par timmar runt bordet, för det hör nog också till vanligheten i storstan hos de som inte har ett gäng knattar. På kvällen fixades det ihop en antipasti bestående av en tokgod risotto, och efter det frossade vi i kyckling och prosciuttoinlindad sparris. En helg som verkligen fallit mig i smaken med andra ord!
Det kan hända att våra Älvsjö-vänner inte alltid har samma rutin varje helg, men det spelar ingen roll, jag tycker det är bra att de följer dessa rutiner när vi hälsar på, det räcker ju alldeles utmärkt. Tack J och L för en fantastisk helg!
På vägen hem gjorde vi ett mat- och shoppingstopp i Uppsala, tillsammans med hela Bandysverige, eftersom det var SM-final. Vi hade inga biljetter till finalen, så vi fick istället nöja oss med att titta på de som hade biljetter. Barnen såg lätt chockade ut över hur bandysupportrarna betedde sig, och tyckte det var konstigt att de gick runt och drack öl överallt, samt att flaskan med den svarta drickan (läs: lakrits-shots) som någon tappade i stengolvet på Mc Donalds luktade väldigt konstigt. Det dröjer nog innan de tjatar om att få gå på bandyfinalen.
Från Uppsala fick jag med mig mina senaste älsklingar hem: ett par babyrosa Converse i storlek 4,5 :) Lyckan var total när jag äntligen hittade dem! Jag har sett ett par hemma i Gävle också, men här måste man vara snabb som en kobra på hugget om man ska hinna köpa ett par i önskad färg OCH storlek. Jag är inte alltid snabb som en kobra, utan måste ofta våndas i minst ett par veckor innan jag kan fatta beslut angående en sådan viktig investering. Dottern muttrade något om att det var orättvist att jag fick ett par till Converse när hon också ville ha. Jag förklarade att när hon är 32, och hennes fötter slutat växa kan hon också köpa flera par, men jag vet inte riktigt om hon köpte det resonemanget... Jag vet inte om det berodde på att hon tycker att det känns som en lång tid innan hon fyller 32, men det är ju fel, för jag var ju 9 och ett halvt alldeles nyss.
På kvällen testade dottern undervattenskameran, i badkaret. Den fungerade. Men den kanske blir ännu mer spännande att använda vid snorkling?
Igår kväll var det så äntligen dags att skaka rumpa, och vad det skakades!! Idag har jag ont i muskler som jag inte visste att jag hade! Så otroligt kul, och så otroligt jobbigt! Zen Zen, I´ll be back! ...och då ska jag hoppa och snurra åt rätt håll, varendaste gång!
Innan klockan 17 korkades det första italienska vinet upp, medan vi satt och surrade ett par timmar runt bordet, för det hör nog också till vanligheten i storstan hos de som inte har ett gäng knattar. På kvällen fixades det ihop en antipasti bestående av en tokgod risotto, och efter det frossade vi i kyckling och prosciuttoinlindad sparris. En helg som verkligen fallit mig i smaken med andra ord!
Det kan hända att våra Älvsjö-vänner inte alltid har samma rutin varje helg, men det spelar ingen roll, jag tycker det är bra att de följer dessa rutiner när vi hälsar på, det räcker ju alldeles utmärkt. Tack J och L för en fantastisk helg!
På vägen hem gjorde vi ett mat- och shoppingstopp i Uppsala, tillsammans med hela Bandysverige, eftersom det var SM-final. Vi hade inga biljetter till finalen, så vi fick istället nöja oss med att titta på de som hade biljetter. Barnen såg lätt chockade ut över hur bandysupportrarna betedde sig, och tyckte det var konstigt att de gick runt och drack öl överallt, samt att flaskan med den svarta drickan (läs: lakrits-shots) som någon tappade i stengolvet på Mc Donalds luktade väldigt konstigt. Det dröjer nog innan de tjatar om att få gå på bandyfinalen.
Från Uppsala fick jag med mig mina senaste älsklingar hem: ett par babyrosa Converse i storlek 4,5 :) Lyckan var total när jag äntligen hittade dem! Jag har sett ett par hemma i Gävle också, men här måste man vara snabb som en kobra på hugget om man ska hinna köpa ett par i önskad färg OCH storlek. Jag är inte alltid snabb som en kobra, utan måste ofta våndas i minst ett par veckor innan jag kan fatta beslut angående en sådan viktig investering. Dottern muttrade något om att det var orättvist att jag fick ett par till Converse när hon också ville ha. Jag förklarade att när hon är 32, och hennes fötter slutat växa kan hon också köpa flera par, men jag vet inte riktigt om hon köpte det resonemanget... Jag vet inte om det berodde på att hon tycker att det känns som en lång tid innan hon fyller 32, men det är ju fel, för jag var ju 9 och ett halvt alldeles nyss.
På kvällen testade dottern undervattenskameran, i badkaret. Den fungerade. Men den kanske blir ännu mer spännande att använda vid snorkling?
Igår kväll var det så äntligen dags att skaka rumpa, och vad det skakades!! Idag har jag ont i muskler som jag inte visste att jag hade! Så otroligt kul, och så otroligt jobbigt! Zen Zen, I´ll be back! ...och då ska jag hoppa och snurra åt rätt håll, varendaste gång!
fredag 18 mars 2011
Nysnö och ny design
Det är så underbart härligt med nysnö! När den faller första advent, inte den 18:de mars!! Jag hade bestämt mig för att plocka bort vinterdesignen på bloggen eftersom det faktiskt börjar bli vår, åtminstone när jag kikar i kalendern... men vad händer? Jo, då kommer det en decimeter nysnö, skojsigt värre!! Not! Snöbilden på bloggen är borta, men snön måste alltså hänga kvar ett tag till.
Hemma hos oss pysslar vi i dagarna med att:
hindra minstingen från att klättra upp i "fönstret" mellan köket och hallen, det går sådär...
...att göra en stilstudie i Eric Saade-poppisteknik (någon måste ju dra in slantarna för att trygga föräldrarnas pension om väldigt många år)...
...och så kommer moster Sanna över och gör fancy frisyrer på dottern...
...och när det äntligen blir fredag har mannen valt vin på Schipol, ett vin med en etikett som matchar både den nya bloggbakgrunden och ljuslyktorna på bordet hemma :) det måste väl vara kärlek?
För övrigt står väskorna packade, för i morgon bär det av till storstan! Fam Gustafsson Clason ska få besök av Fam Annorlunda!
Hemma hos oss pysslar vi i dagarna med att:
hindra minstingen från att klättra upp i "fönstret" mellan köket och hallen, det går sådär...
...att göra en stilstudie i Eric Saade-poppisteknik (någon måste ju dra in slantarna för att trygga föräldrarnas pension om väldigt många år)...
...och så kommer moster Sanna över och gör fancy frisyrer på dottern...
...och när det äntligen blir fredag har mannen valt vin på Schipol, ett vin med en etikett som matchar både den nya bloggbakgrunden och ljuslyktorna på bordet hemma :) det måste väl vara kärlek?
För övrigt står väskorna packade, för i morgon bär det av till storstan! Fam Gustafsson Clason ska få besök av Fam Annorlunda!
onsdag 16 mars 2011
Civilstånd: gräsänka
Gräsänka igen alltså... Det är ganska ofta så nu för tiden... ändå verkar jag inte vänja mig, fast jag verkligen försöker anstränga mig och tänka att det är helt OK, så känns det verkligen inte helt OK!! Idag har jag haft hjälp av världen bästa mamma (min egen), som hämtade storbarnen i skolan, och spenderade sedan hela eftermiddagen och kvällen hos Fam Annorlunda, fram tills dess att båda grabbarna lagt sig. Då började även mamma nämna att hon nog var väldigt trött... min lillasyster brukar säga samma sak när hon varit här ett tag, men blir liksom helt slut efter ett par timmar. Inte konstigt om jag känner mig trött ibland, jag bor ju faktiskt här! Idag har jag, tack vare all support, både hunnit tvätta och tagit en promenad, två mycket välbehövliga aktiviteter!
Mamma Elisabeth, kanske värd en guldmedalj för dagens prestation?
På jobbet har det varit en blandad vecka hittills. Den började lite sådär med att både kakor, flikregister 1-31, och svarta halvryggspärmar var slut!! Svarta halvryggspärmar kan jag klara mig utan några dagar, men kakor och flikregister; där har verkligen en gräns passerats!! Tydligen hade det framgått med all önskvärd tydlighet till den inköpsansvarige Bandyspelaren, som i morse delgav mig att han drömt om mig i natt (hoppsan!!, tänkte jag, och blev för en millisekund nästan lite smickrad), han hade dock drömt att jag skällde ut honom för att tonern dessutom var slut och att han glömt att beställa ny (inte lika smickrad längre)... Fast det kanske är bra att jag trots allt uppvisat någon sorts pondus och ingivit lite respekt? Eller så är Bandyspelaren bara ovanligt lättskrämd? Eller så har han bara för lite viktiga saker att fundera över... vad vet jag?
Idag har vi varit på FAR-dagen (icke att förväxla med Fars Dag), där lärde vi oss bland annat att revisorer tycker mycket om att fika (under loppet av fem timmar serverades det fika tre gånger), och att dricka lättöl till maten. Skatteverket hade även en del andra saker att upplysa om, och det var nog tur :)
Igår var jag på Naturkompaniet och investerade i massor av konstiga saker för att slippa frysa om händerna och fötterna. Jag hade fått tips om lite grejer av en kille som brukar jobba på Antarktis, och snart är på väg till Nordpolen. Jag tänkte att han om någon borde veta vilka alternativ som finns och vad som kan vara värt att testa. Om det funkar åt honom på Nord- och Sydpolen, borde det eventuellt även kunna funka åt mig i pulkabacken och i Idre i april... vi får väl se! Nu är jag i alla fall ett par skumma underställs-vantar i merinoull rikare, samt en konstig värmesula, och ett par asfula, bruna och randiga skidstrumpor i ull. Det verkar vara viktigt att inte ha snygga grejer på sig om man ska slippa frysa :/
För övrigt slåss jag mot en envis bihåleinflammation. Igår var jag övertygad om att tänderna på vänster sida i överkäken skulle trilla ur, men det gjorde de inte, och idag känns det nog lite bättre. Jag ringde HC igår för att försöka tjata mig till ett nytt recept på den effektiva kortisonsprejen jag fick i höstas när jag hade bihåleinflammation. Jag fick dock besked att telefonkön var full, att jag skulle prova att ringa en annan dag, men om läget var livshotande ringa ambulans. Jag kände efter en liten stund, men tyckte nog inte att mina bekymmer var livshotande trots allt, så jag avvaktade tills idag istället. Jag kom överens med snälla tanten i andra sidan luren att testa Rhinocort Aqua ett par veckor, får se om det funkar!
I dagarna skänker jag även några tankar till svägerska A med familj och parhästfamilj som just nu är på Khao Lak Sunset Resort, där vi var i november. Inte ett dugg avis... det är ju fult att vara avundsjuk, en dödssynd till och med! Nej då, jag har det så bra här; med mina kortisonsprejer av olika slag, konstiga vantar, fula skidstrumpor, en så dålig karaktär att jag fikat fyra gånger på en dag, kollegor som jag skrämt upp så de drömmer mardrömmar om mig, ledset kruppbarn som inte vill sova, och en man som inte är i landet. Jag är verkligen inte ett dugg avis på dem som ligger på en varm strand, tar dagen som den kommer, Singhan som den kommer, och kanske en pad thai till lunch. Inte ett dugg avundsjuk!
(PS: Jag är också tacksam över att jag har råd att köpa kortisonsprejer när jag är förkyld, och konstiga vantar och strumpor när jag fryser, jag är väldigt tacksam över att jag bara är förkyld och inte har ngn allvarligare sjukdom, att jag har haft möjlighet att fika fyra gånger på en dag, att jag har kollegor som drömmer mardrömmar om mig för det betyder att jag har ett jobb, att jag har ett litet ledset kruppbarn för det betyder att jag är mamma, och jag är självklart även ytterst tacksam över att jag kan gnälla över att jag är gräsänka eftersom det måste betyda att jag faktiskt har någon att dela allt (eller åtminstone det mesta) med. Utifall någon undrade.)
Mamma Elisabeth, kanske värd en guldmedalj för dagens prestation?
På jobbet har det varit en blandad vecka hittills. Den började lite sådär med att både kakor, flikregister 1-31, och svarta halvryggspärmar var slut!! Svarta halvryggspärmar kan jag klara mig utan några dagar, men kakor och flikregister; där har verkligen en gräns passerats!! Tydligen hade det framgått med all önskvärd tydlighet till den inköpsansvarige Bandyspelaren, som i morse delgav mig att han drömt om mig i natt (hoppsan!!, tänkte jag, och blev för en millisekund nästan lite smickrad), han hade dock drömt att jag skällde ut honom för att tonern dessutom var slut och att han glömt att beställa ny (inte lika smickrad längre)... Fast det kanske är bra att jag trots allt uppvisat någon sorts pondus och ingivit lite respekt? Eller så är Bandyspelaren bara ovanligt lättskrämd? Eller så har han bara för lite viktiga saker att fundera över... vad vet jag?
Idag har vi varit på FAR-dagen (icke att förväxla med Fars Dag), där lärde vi oss bland annat att revisorer tycker mycket om att fika (under loppet av fem timmar serverades det fika tre gånger), och att dricka lättöl till maten. Skatteverket hade även en del andra saker att upplysa om, och det var nog tur :)
Igår var jag på Naturkompaniet och investerade i massor av konstiga saker för att slippa frysa om händerna och fötterna. Jag hade fått tips om lite grejer av en kille som brukar jobba på Antarktis, och snart är på väg till Nordpolen. Jag tänkte att han om någon borde veta vilka alternativ som finns och vad som kan vara värt att testa. Om det funkar åt honom på Nord- och Sydpolen, borde det eventuellt även kunna funka åt mig i pulkabacken och i Idre i april... vi får väl se! Nu är jag i alla fall ett par skumma underställs-vantar i merinoull rikare, samt en konstig värmesula, och ett par asfula, bruna och randiga skidstrumpor i ull. Det verkar vara viktigt att inte ha snygga grejer på sig om man ska slippa frysa :/
För övrigt slåss jag mot en envis bihåleinflammation. Igår var jag övertygad om att tänderna på vänster sida i överkäken skulle trilla ur, men det gjorde de inte, och idag känns det nog lite bättre. Jag ringde HC igår för att försöka tjata mig till ett nytt recept på den effektiva kortisonsprejen jag fick i höstas när jag hade bihåleinflammation. Jag fick dock besked att telefonkön var full, att jag skulle prova att ringa en annan dag, men om läget var livshotande ringa ambulans. Jag kände efter en liten stund, men tyckte nog inte att mina bekymmer var livshotande trots allt, så jag avvaktade tills idag istället. Jag kom överens med snälla tanten i andra sidan luren att testa Rhinocort Aqua ett par veckor, får se om det funkar!
I dagarna skänker jag även några tankar till svägerska A med familj och parhästfamilj som just nu är på Khao Lak Sunset Resort, där vi var i november. Inte ett dugg avis... det är ju fult att vara avundsjuk, en dödssynd till och med! Nej då, jag har det så bra här; med mina kortisonsprejer av olika slag, konstiga vantar, fula skidstrumpor, en så dålig karaktär att jag fikat fyra gånger på en dag, kollegor som jag skrämt upp så de drömmer mardrömmar om mig, ledset kruppbarn som inte vill sova, och en man som inte är i landet. Jag är verkligen inte ett dugg avis på dem som ligger på en varm strand, tar dagen som den kommer, Singhan som den kommer, och kanske en pad thai till lunch. Inte ett dugg avundsjuk!
(PS: Jag är också tacksam över att jag har råd att köpa kortisonsprejer när jag är förkyld, och konstiga vantar och strumpor när jag fryser, jag är väldigt tacksam över att jag bara är förkyld och inte har ngn allvarligare sjukdom, att jag har haft möjlighet att fika fyra gånger på en dag, att jag har kollegor som drömmer mardrömmar om mig för det betyder att jag har ett jobb, att jag har ett litet ledset kruppbarn för det betyder att jag är mamma, och jag är självklart även ytterst tacksam över att jag kan gnälla över att jag är gräsänka eftersom det måste betyda att jag faktiskt har någon att dela allt (eller åtminstone det mesta) med. Utifall någon undrade.)
söndag 13 mars 2011
After work, skidåkning och final!
I torsdags kväll var jag på after work på Interpool. Någonstans har jag fått för mig att en after work innebär att man går ut och tar en öl eller två efter jobbet, och sedan åker hem, för det är ju, oftast, en jobbdag i morgon också... På mitt jobb verkar inte alla ha denna bild av hur en after work går till, och jag är tydligen inte alls sen att hänga på den alternativa after worken, som nog både innehåller fler enheter dryck och fler timmar på puben, än den normala typen av aktiviteten.
Vi hade det hur som helst väldigt trevligt, även om vatten-maskinen fick jobba flitigt dagen efter... Fast kanske mest för att alla som var med hade en släng av vätskebrist dagen efter eftersom vi utövat så mycket idrott under kvällen; vi spelade biljard, TVÅ gånger! Till och med jag var med utan större protest. tävlingar och spel, är inte alltid min grej. Efter ett par rundor biljard ville dock JB peta mig ur mitt eget lag, och ersätta mig med bästa spelaren från det andra laget... Jag vet inte vilket som är värst; att bli vald sist när lagen ska sättas, eller att bli petad när man väl blivit vald... För att undvika konflikter lade vi ner fortsatt spel. Kanske klokt? Nästa gång kanske jag smuttar på en Chablis, och drottningvinkar lite till de som spelar, från baren istället...
Under fredagen möttes vi av nyheten om den fruktansvärda katastrofen i Japan, som än så länge antagligen är oöverblickbar och oförståelig. Bilderna som rullades upp för ögonen påminner om de i katastroffilmer, och jag hoppas att det som hänt inte är något som vi människor kunnat påverka.
Efter en lugn fredag packade fyra femtedelar av familjen Annorlunda in sig i bilen och drog iväg till Kungsberget på lördag morgon. Minstingen lämnades hos mormor, de skulle ta bussen ner på stan och gå på Mc Donalds, en utflykt som låg helt i linje med huvudpersonens intressen; mat och stora fordon. Vi andra hade en helt fantastisk dag i skidbacken, vilket väder! Lunchen intogs utomhus i solskenet, och kaffepausen uppe på toppen, härligt!
Även gudis L8 med yngste sonen var med i backen, men L8 höll sig ifrån att göra någon stor "Dagens L8", den enda fadäsen som noterades var nog när hon på morgonen glömde både sina egna och sonens skor inne på den allmänna toaletten. Det löste sig dock när hon kom på detta framåt eftermiddagen, och någon snäll person inte tagit skorna, utan istället ställt ut dem på skötbordet :) Vårt mellanbarn bjöd däremot på ett ovanligt beteende; han anmälde sig till en skidtävling, pappan betalade anmälningsavgiften, men när det gick upp för pojken att det krävdes att man själv tog knappliften upp i backen tvärvägrade han att tävla!! Att däremot ta mot både diplom, tablettask, och åka skoterfärd som belöning för väl genomförd tävling var inga problem... Enligt honom själv har han "ju faktiskt åkt när ingen såg"...
På kvällen överraskade jag mig själv med att fixa oxfilé till middag, det är ju helt sjukt vad gott det är! Jag som inte ens gillar kött, egentligen... Jag och mannen lyckades även, som genom ett mirakel, få en hyfsat lugn middag på tu man hand :) Kanske därför det smakade så bra?
Sedan blev det Melodifestival för hela slanten. Vi körde all in med både läsk, chips och godis, barnen var i chocktillstånd över hur det plötsligt kunde ruckas på alla regler, men godtog final-förklaringen! Efter att ha hört alla bidrag röstade mellanbarnet på Eric Saade, dottern på The Moniker eftersom det var snyggast bakgrund till det numret, mannen röstade på Nicke Borg, och jag sov gott i soffhörnet! När det drog ihop sig knuffade någon på mig och frågade vem jag trodde skulle vinna, jag hasplade ur mig Eric Saade, och jag fick rätt!! Men var det rätt låt? Ingen aning, men lite kul att den låt som den internationella juryn plockat fram även tog hem rubbet. Då borde väl förutsättningarna vara lite bättre i Eurovision? Eller?
Söndagen har spenderats lite på skridskobanan, eller åtminstone det som finns kvar av den. Mannen har även varit på shoppingrunda på stan med dottern, vilket innebar att de tillsammans fotograferat plagg dottern vill ha... Själv har jag försökt vila mig i form inför en vecka som till hälften kommer att bestå av gräsänketid. Jag har en envis förkylning som inte riktigt vill släppa greppet, och som idag även bjudit på lite feber :( Nåja, läget hade kunnat vara värre, betydligt mycket värre! Så länge en liten förkylning är det enda problemet ska man nog vara nöjd i en tid som denna!
Vi hade det hur som helst väldigt trevligt, även om vatten-maskinen fick jobba flitigt dagen efter... Fast kanske mest för att alla som var med hade en släng av vätskebrist dagen efter eftersom vi utövat så mycket idrott under kvällen; vi spelade biljard, TVÅ gånger! Till och med jag var med utan större protest. tävlingar och spel, är inte alltid min grej. Efter ett par rundor biljard ville dock JB peta mig ur mitt eget lag, och ersätta mig med bästa spelaren från det andra laget... Jag vet inte vilket som är värst; att bli vald sist när lagen ska sättas, eller att bli petad när man väl blivit vald... För att undvika konflikter lade vi ner fortsatt spel. Kanske klokt? Nästa gång kanske jag smuttar på en Chablis, och drottningvinkar lite till de som spelar, från baren istället...
Under fredagen möttes vi av nyheten om den fruktansvärda katastrofen i Japan, som än så länge antagligen är oöverblickbar och oförståelig. Bilderna som rullades upp för ögonen påminner om de i katastroffilmer, och jag hoppas att det som hänt inte är något som vi människor kunnat påverka.
Efter en lugn fredag packade fyra femtedelar av familjen Annorlunda in sig i bilen och drog iväg till Kungsberget på lördag morgon. Minstingen lämnades hos mormor, de skulle ta bussen ner på stan och gå på Mc Donalds, en utflykt som låg helt i linje med huvudpersonens intressen; mat och stora fordon. Vi andra hade en helt fantastisk dag i skidbacken, vilket väder! Lunchen intogs utomhus i solskenet, och kaffepausen uppe på toppen, härligt!
Även gudis L8 med yngste sonen var med i backen, men L8 höll sig ifrån att göra någon stor "Dagens L8", den enda fadäsen som noterades var nog när hon på morgonen glömde både sina egna och sonens skor inne på den allmänna toaletten. Det löste sig dock när hon kom på detta framåt eftermiddagen, och någon snäll person inte tagit skorna, utan istället ställt ut dem på skötbordet :) Vårt mellanbarn bjöd däremot på ett ovanligt beteende; han anmälde sig till en skidtävling, pappan betalade anmälningsavgiften, men när det gick upp för pojken att det krävdes att man själv tog knappliften upp i backen tvärvägrade han att tävla!! Att däremot ta mot både diplom, tablettask, och åka skoterfärd som belöning för väl genomförd tävling var inga problem... Enligt honom själv har han "ju faktiskt åkt när ingen såg"...
På kvällen överraskade jag mig själv med att fixa oxfilé till middag, det är ju helt sjukt vad gott det är! Jag som inte ens gillar kött, egentligen... Jag och mannen lyckades även, som genom ett mirakel, få en hyfsat lugn middag på tu man hand :) Kanske därför det smakade så bra?
Sedan blev det Melodifestival för hela slanten. Vi körde all in med både läsk, chips och godis, barnen var i chocktillstånd över hur det plötsligt kunde ruckas på alla regler, men godtog final-förklaringen! Efter att ha hört alla bidrag röstade mellanbarnet på Eric Saade, dottern på The Moniker eftersom det var snyggast bakgrund till det numret, mannen röstade på Nicke Borg, och jag sov gott i soffhörnet! När det drog ihop sig knuffade någon på mig och frågade vem jag trodde skulle vinna, jag hasplade ur mig Eric Saade, och jag fick rätt!! Men var det rätt låt? Ingen aning, men lite kul att den låt som den internationella juryn plockat fram även tog hem rubbet. Då borde väl förutsättningarna vara lite bättre i Eurovision? Eller?
Söndagen har spenderats lite på skridskobanan, eller åtminstone det som finns kvar av den. Mannen har även varit på shoppingrunda på stan med dottern, vilket innebar att de tillsammans fotograferat plagg dottern vill ha... Själv har jag försökt vila mig i form inför en vecka som till hälften kommer att bestå av gräsänketid. Jag har en envis förkylning som inte riktigt vill släppa greppet, och som idag även bjudit på lite feber :( Nåja, läget hade kunnat vara värre, betydligt mycket värre! Så länge en liten förkylning är det enda problemet ska man nog vara nöjd i en tid som denna!
onsdag 9 mars 2011
Gloria
Idag har det fallit på min lott att tanka båda bilarna, och shit vad dyrt är med bensin!! Nu kanske det låter som att jag aldrig tankar, det är fel, men att tanka båda bilarna samma dag tror jag inte att jag har gjort förr... Till den stora bilen gick tankningen på 767 kronor, och till den lilla bilen landade notan på 559 kronor, helt galet! Nu gäller det att åka bil väldigt andäktigt, och ha väldigt trevligt under tiden, för att få bra valuta för varje investerad krona! Efter den sista tankningen åkte jag dessutom till ICA och handlade, tur att de har Euroshopper, inga tjusiga fabrikat idag inte!
Hon ser verkligen jättesmidig ut...
En annan besvikelse på kvällskvisten blev när jag inför mannen gjorde några schyssta Karate Kid-moves, i köket, bara sådär ändå, för att det är kul. Han tyckte också att det var kul, skrattade och sa att jag såg ut som Gloria i Madagaskar. Det lät ju trevligt, tänkte jag. Gloria är nog en riktigt glammig karaktär, det hörs ju på namnet. Nu har det visat sig att Gloria faktiskt är en flodhäst!! Ursäkta i alla fall?! Mannen försvarade sig med att Gloria trots allt verkar vara en graciös flodhäst eftersom hon hoppar i sin pool så smidigt... Hmm, jag vet inte riktigt om det resonemanget håller, men jag låter det passera för den här gången. För den här veckan är det rosaskimmerveckan, och varken förkylningar, misstänkta öroninflammationer, VAB, dyr bensin eller flodhäst-kommentarer ska få förstöra det!
"Så nu ska det här fattiga fettot" (citat Solsidan) koka lite te, spreja näsan med kortison, knapra Alvedon och choklad, och invänta det där fluffiga rosa skimret igen. Det har liksom flugit bort en aning, men snart är det tillbaka, det vet jag!
Hon ser verkligen jättesmidig ut...
En annan besvikelse på kvällskvisten blev när jag inför mannen gjorde några schyssta Karate Kid-moves, i köket, bara sådär ändå, för att det är kul. Han tyckte också att det var kul, skrattade och sa att jag såg ut som Gloria i Madagaskar. Det lät ju trevligt, tänkte jag. Gloria är nog en riktigt glammig karaktär, det hörs ju på namnet. Nu har det visat sig att Gloria faktiskt är en flodhäst!! Ursäkta i alla fall?! Mannen försvarade sig med att Gloria trots allt verkar vara en graciös flodhäst eftersom hon hoppar i sin pool så smidigt... Hmm, jag vet inte riktigt om det resonemanget håller, men jag låter det passera för den här gången. För den här veckan är det rosaskimmerveckan, och varken förkylningar, misstänkta öroninflammationer, VAB, dyr bensin eller flodhäst-kommentarer ska få förstöra det!
"Så nu ska det här fattiga fettot" (citat Solsidan) koka lite te, spreja näsan med kortison, knapra Alvedon och choklad, och invänta det där fluffiga rosa skimret igen. Det har liksom flugit bort en aning, men snart är det tillbaka, det vet jag!
Förkylning och rumpskakning
Minstingen blev hemma från dagis idag också, men i morgon, då minsann blir det åka av, ända till Ängsulls Förskola! Idag delade vi på dagen, så att jag fick visa mig på jobbet på förmiddagen, det kändes dock som att det rådde delade meningar om jag borde ha varit där eller inte... När jag visar mig, eller snarare låter, bland folk just nu, inser jag att jag faktiskt inte alls låter särskilt frisk. Jag ser kanske inte så frisk ut heller med röda snytmärken under näsan... fast det verkar de vara för snälla att kommentera, mina kära kolleger. Jag går dessutom och trycker på öronen hela tiden, eftersom jag har så ont emellanåt. I natt drömde jag att jag var hos Dr, som sa att öronen inte såg bra ut, så jag gissar att jag har haft ont hela natten... Det började egentligen redan förra veckan, men har inte gjort riktigt ont förrän nu... Fast öroninflammation gör man väl inget åt nu för tiden om man inte blir riktigt dålig, eller?
Något för mig kanske?
Jag hade tänkt att den här veckan i rosa skimmer även skulle innehålla en del löpning för min del, det är ganska svårt att hinna med det regelbundet när mannen är på resande fot. Igår laddade jag hela dagen, men insåg framåt kvällen att det inte var någon idé, due to förkylning... Då bestämde jag mig verkligen för att jag måste ta mig ut idag, fast nu när jag varit ute och frotterat mig bland andra inser jag att det nog inte är någon lysande idé trots allt... Så himla surt! Dagen igår avslutades med en mastig semla, och idag har jag redan hunnit trycka i mig tre kakor och en mini-Twix, så onödigt... och så gott! Jaja, det får bli nya tag en annan gång...
Redan på måndag är det tänkt att jag ska skaka rumpa tillsammans med lillasyster på mitt livs första Zumba-pass, och om jag fortsätter att trycka i mig godsaker i den här takten får jag väldigt mycket att skaka på... Lillasyster verkar undra vad hon givit sig in i när hon bjudit med sin gamla syster på Zumba, för ett tag sedan sa hon "men du är väl inte som såna där gamla tanter som tror att de är så himla bra och tror att de hänger med, fast de inte har en aning om vad de gör?". Ärligt talat har jag ingen aning eftersom jag inte varit på Zumba förr, och det var ju faktiskt en sisådär elva år sedan jag slutade med dans-aerobic, så nja, jag kan nog inte lämna några garantier :/
Det kommer säkert att bli jätteenkelt
Men först måste jag vila mig i form. Nu ska jag leta reda på den där 200 g Marabou shweizernöten som jag beställde härom dagen, och i morgon blir det after work på Interpool. Jag kommer att vara i toppform när det är dags att Zumba-runt, lillasyster har verkligen inget att oroa sig för, verkligen inget alls :)
Något för mig kanske?
Jag hade tänkt att den här veckan i rosa skimmer även skulle innehålla en del löpning för min del, det är ganska svårt att hinna med det regelbundet när mannen är på resande fot. Igår laddade jag hela dagen, men insåg framåt kvällen att det inte var någon idé, due to förkylning... Då bestämde jag mig verkligen för att jag måste ta mig ut idag, fast nu när jag varit ute och frotterat mig bland andra inser jag att det nog inte är någon lysande idé trots allt... Så himla surt! Dagen igår avslutades med en mastig semla, och idag har jag redan hunnit trycka i mig tre kakor och en mini-Twix, så onödigt... och så gott! Jaja, det får bli nya tag en annan gång...
Redan på måndag är det tänkt att jag ska skaka rumpa tillsammans med lillasyster på mitt livs första Zumba-pass, och om jag fortsätter att trycka i mig godsaker i den här takten får jag väldigt mycket att skaka på... Lillasyster verkar undra vad hon givit sig in i när hon bjudit med sin gamla syster på Zumba, för ett tag sedan sa hon "men du är väl inte som såna där gamla tanter som tror att de är så himla bra och tror att de hänger med, fast de inte har en aning om vad de gör?". Ärligt talat har jag ingen aning eftersom jag inte varit på Zumba förr, och det var ju faktiskt en sisådär elva år sedan jag slutade med dans-aerobic, så nja, jag kan nog inte lämna några garantier :/
Det kommer säkert att bli jätteenkelt
Men först måste jag vila mig i form. Nu ska jag leta reda på den där 200 g Marabou shweizernöten som jag beställde härom dagen, och i morgon blir det after work på Interpool. Jag kommer att vara i toppform när det är dags att Zumba-runt, lillasyster har verkligen inget att oroa sig för, verkligen inget alls :)
tisdag 8 mars 2011
Internationella kvinnodagen 2008
För exakt tre år sedan blev dottern intervjuad av Gefle Dagblad inför Internationella kvinnodagen. Jag kikade på lite bilder från våren 2008, och kan efter det konstatera att det hinner hända en hel del på tre år... Fast när jag läser artikeln inser jag samtidigt att dottern i grund och botten är precis sig lik, det känns tryggt på något vis :)
Resultat av intervjun nedan:
Ebba vet precis hur saker ska vara
Bor: Salamandervägen i Sätra.
Ålder: 6 år.
Familj: Mamma Maria, pappa Daniel, lillebror Erik.
Yrke: Förskoleklass på Ulvsätersskolan.
Gör gärna: Pysslar, syr, lyssnar på musik.
Vill bli: Bagare eller sömmerska.
En pysseltjej som klipper, klistrar och bygger hus och landskap. Just nu är det tyger och att sy som gäller.
Ebba Norman är sex år och går i förskoleklass. Hon är en typisk tjej och har inte funderat så mycket på skillnaderna mellan flickor och pojkar. Om hon får välja leker hon helst med flickor.
Ebba går i sexårsverksamhet och fritids på Ulvsätersskolan. Förra veckan var det speciellt kul på fritids. Eftersom det var sportlov fick barnen vara på den större avdelningen som heter Alfa.
Vi träffar Ebba en sen eftermiddag när hon nyss kommit hem från fritids. Hon och lillebror Erik, tre år, tittar på film. Den här veckan är pappa bortrest några dagar så mamma får både lämna och hämta barnen. Och så får hon laga maten.
– Både mamma och pappa lagar mat, säger Ebba. Men pappa lagar godare mat.
Mamma Maria ser lite snopen ut och konstaterar att det nog beror på att han gärna lagar korv och pannkaka åt barnen. Ännu mer snopen ser hon ut när Ebba konstaterar att det är pappa som bestämmer mest hemma.
I skolan och på fritids leker Ebba mest med flickor. Men om det är pojkar med brukar de leka mamma, pappa, barn.
– Förr när vi lekte det fick Oskar och Filip vara hundar berättar Ebba och ser förtjust ut.
Ebba är bestämd och vet precis hur saker ska vara. Varje kväll bestämmer hon tillsammans med mamma eller pappa vad hon ska ha på sig dagen efter. Då blir det en förhandling, berättar mamma. Det är inte alltid mammas förslag går igenom.
Just nu är det tyg som gäller.
– Mjuka tyger som man kan sy kuddar av, säger Ebba och visar en hjärtformad kudde hon sydde när farmor hälsade på.
Ebba tycker att mamma kan köpa tyg någon lunch så hon kan sy mer. Hon vill lära sig sy egna kläder. Röd, gul, orange och rosa är favoritfärgerna. Och så ska det vara mönster, gärna randigt eller blommigt.
Farmor hade med sig en fågelbok till Ebba som kan läsa. Hon visar vilka fåglar hon sett ute och letar fram bilden på Sveriges minsta fågel – kungsfågel. Häromdagen var hon och en kompis ute och tittade efter vilka fåglar de kände igen. Nu tycker Ebba att familjen ska ha ett fågelbord.
Ebba gillar smink också och visar sin låda med en massa grejer. När hon ska på kalas brukar hon sminka sig lite. På den dumma frågan om varför killar inte sminkar sig svarar hon med eftertryck:
– Det är inte snyggt.
Resultat av intervjun nedan:
Ebba vet precis hur saker ska vara
Bor: Salamandervägen i Sätra.
Ålder: 6 år.
Familj: Mamma Maria, pappa Daniel, lillebror Erik.
Yrke: Förskoleklass på Ulvsätersskolan.
Gör gärna: Pysslar, syr, lyssnar på musik.
Vill bli: Bagare eller sömmerska.
En pysseltjej som klipper, klistrar och bygger hus och landskap. Just nu är det tyger och att sy som gäller.
Ebba Norman är sex år och går i förskoleklass. Hon är en typisk tjej och har inte funderat så mycket på skillnaderna mellan flickor och pojkar. Om hon får välja leker hon helst med flickor.
Ebba går i sexårsverksamhet och fritids på Ulvsätersskolan. Förra veckan var det speciellt kul på fritids. Eftersom det var sportlov fick barnen vara på den större avdelningen som heter Alfa.
Vi träffar Ebba en sen eftermiddag när hon nyss kommit hem från fritids. Hon och lillebror Erik, tre år, tittar på film. Den här veckan är pappa bortrest några dagar så mamma får både lämna och hämta barnen. Och så får hon laga maten.
– Både mamma och pappa lagar mat, säger Ebba. Men pappa lagar godare mat.
Mamma Maria ser lite snopen ut och konstaterar att det nog beror på att han gärna lagar korv och pannkaka åt barnen. Ännu mer snopen ser hon ut när Ebba konstaterar att det är pappa som bestämmer mest hemma.
I skolan och på fritids leker Ebba mest med flickor. Men om det är pojkar med brukar de leka mamma, pappa, barn.
– Förr när vi lekte det fick Oskar och Filip vara hundar berättar Ebba och ser förtjust ut.
Ebba är bestämd och vet precis hur saker ska vara. Varje kväll bestämmer hon tillsammans med mamma eller pappa vad hon ska ha på sig dagen efter. Då blir det en förhandling, berättar mamma. Det är inte alltid mammas förslag går igenom.
Just nu är det tyg som gäller.
– Mjuka tyger som man kan sy kuddar av, säger Ebba och visar en hjärtformad kudde hon sydde när farmor hälsade på.
Ebba tycker att mamma kan köpa tyg någon lunch så hon kan sy mer. Hon vill lära sig sy egna kläder. Röd, gul, orange och rosa är favoritfärgerna. Och så ska det vara mönster, gärna randigt eller blommigt.
Farmor hade med sig en fågelbok till Ebba som kan läsa. Hon visar vilka fåglar hon sett ute och letar fram bilden på Sveriges minsta fågel – kungsfågel. Häromdagen var hon och en kompis ute och tittade efter vilka fåglar de kände igen. Nu tycker Ebba att familjen ska ha ett fågelbord.
Ebba gillar smink också och visar sin låda med en massa grejer. När hon ska på kalas brukar hon sminka sig lite. På den dumma frågan om varför killar inte sminkar sig svarar hon med eftertryck:
– Det är inte snyggt.
Rosaskimmerveckan börjar redan bli lite solkig
Veckan, som innan den startade, gick i någon sorts rosa skimmer, åtminstone i mitt huvud, har redan fått lite smolk i bägaren!
När man är hemma och är sjuk kan man få äta rulltårta och dricka O´boy till frukost...
När jag hämtade minstingen på dagis igår hade han 39 grader i feber :( Stackars liten! Idag är vi hemma och vilar upp oss. Jag kraxar själv som en kråka, så det kanske var bra med en "lugn" hemmadag? Men att vara hemma med en snart 2-åring som börjar bli feberfri är tydligen inte alls någon dans på rosor, vilket jag borde ha lärt mig vid det här laget...
...sedan kan man sno en glass före maten, och dessutom komma undan med det utan att någon blir arg
Idag har han rivit ner alla skor från skohyllan och möblerat om lite, rullat ut en halv toapappersrulle inne i badrummet, blandat ner en rulltårtsskiva i O´boyglaset (ja, då svämmar det över), lyckats sno en glass ur frysen när jag öppnade för att ta ut kycklingfilé till middagen, smörjt in ansiktet med en halv tub Miniderm, hällt ner några skedar pyttipanna i mjölkglaset, klättrat upp på köksbordet och rullat ut halva hushållspappersrullen, plockat ur halva badrumsskåpet och hällt ut lite tops, flyttat vardagsrumsbordet till andra änden av rummet och dukat med dockservis, och än har bara förmiddagen passerat.
Lite vila behövs också, om man ska orka hitta på en massa hyss!
Jag tror att han är redo för dagis i morgon... Jag är i alla fall definitivt redo för jobbet i morgon! Man brukar säga att "att vara mamma är världens viktigaste jobb", och det må så vara, men ibland undrar jag om det inte också är världens mest energikrävande jobb?
När man är hemma och är sjuk kan man få äta rulltårta och dricka O´boy till frukost...
När jag hämtade minstingen på dagis igår hade han 39 grader i feber :( Stackars liten! Idag är vi hemma och vilar upp oss. Jag kraxar själv som en kråka, så det kanske var bra med en "lugn" hemmadag? Men att vara hemma med en snart 2-åring som börjar bli feberfri är tydligen inte alls någon dans på rosor, vilket jag borde ha lärt mig vid det här laget...
...sedan kan man sno en glass före maten, och dessutom komma undan med det utan att någon blir arg
Idag har han rivit ner alla skor från skohyllan och möblerat om lite, rullat ut en halv toapappersrulle inne i badrummet, blandat ner en rulltårtsskiva i O´boyglaset (ja, då svämmar det över), lyckats sno en glass ur frysen när jag öppnade för att ta ut kycklingfilé till middagen, smörjt in ansiktet med en halv tub Miniderm, hällt ner några skedar pyttipanna i mjölkglaset, klättrat upp på köksbordet och rullat ut halva hushållspappersrullen, plockat ur halva badrumsskåpet och hällt ut lite tops, flyttat vardagsrumsbordet till andra änden av rummet och dukat med dockservis, och än har bara förmiddagen passerat.
Lite vila behövs också, om man ska orka hitta på en massa hyss!
Jag tror att han är redo för dagis i morgon... Jag är i alla fall definitivt redo för jobbet i morgon! Man brukar säga att "att vara mamma är världens viktigaste jobb", och det må så vara, men ibland undrar jag om det inte också är världens mest energikrävande jobb?
Rosaskimmervecka
Inför den här veckan har jag känt något slags rosa skimmer, och ett uns av semester-feeling har infunnit sig. Mannen har nämligen inte en enda resdag denna vecka, tjohooo! Så enkelt allt känns helt plötsligt! Åtminstone så här på förhand... men det är ju bra, att allt känns lite enklare någon gång, även om det är innan hjulet börjat snurra :) Att veckan dessutom har startat med invigning av TVÅ par sprillans nya skor som jag fallit pladask för, gör inte saken sämre :)
Förra veckan avslutades också bra, vilket säkert kan vara en bidragande orsak till denna (omotiverade?) good-feeling. I lördags natt när vi kom hem efter 40-årsfesten, låg vi och pratade i nästan två timmar. Vilka vettiga småbarnsföräldrar med ett stort minus på sömnbanken gör något sådant galet och näst intill otänkbart? Det var ju sånt man sysslade med när man hade sleepover med tjejkompisarna i tonåren! Då hade nog snacket nattetid ett väldigt terapeutiskt syfte, som kanske skulle behövas fortfarande ibland...? Det är väl bara det att i tonåren pratade man med sina tjejkompisar om pojkvännen som man inte alltid förstod sig på, nu får man hålla tillgodo med att prata med pojkvännen direkt... Men det kan funka det också!
På söndag morgon blev jag väckt med frukost på sängen, och Vasaloppet som var i full gång i bakgrunden. De som känner mannen väl, vet att han inte tycker att det är ett alternativ what so ever att äta frukost i sängen. Det kan hända att man spiller, det trillar ner smulor i sängen och det känns nästintill ohygienskt! Så vad som hade tagit åt honom vet jag inte... men vad det än var så funkade det! Nu har han nog fixat så att jag har bränsle att ta mig igenom några fler av hans tjänsteresor. (Jag är nog inte så svårflirtad, trots allt...)
Den stora finalen på rosaskimmerveckan blir på lördag, då är det tänkt att vi ska till Kungsberget och åka skidor, för att sedan bänka oss framför finalen i Melodifestivalen! :) Fast än så länge är det bara tisdag, fettisdag närmare bestämt! Dessutom den internationella kvinnodagen! Borde kanske firas med semlor och tulpaner?
Förra veckan avslutades också bra, vilket säkert kan vara en bidragande orsak till denna (omotiverade?) good-feeling. I lördags natt när vi kom hem efter 40-årsfesten, låg vi och pratade i nästan två timmar. Vilka vettiga småbarnsföräldrar med ett stort minus på sömnbanken gör något sådant galet och näst intill otänkbart? Det var ju sånt man sysslade med när man hade sleepover med tjejkompisarna i tonåren! Då hade nog snacket nattetid ett väldigt terapeutiskt syfte, som kanske skulle behövas fortfarande ibland...? Det är väl bara det att i tonåren pratade man med sina tjejkompisar om pojkvännen som man inte alltid förstod sig på, nu får man hålla tillgodo med att prata med pojkvännen direkt... Men det kan funka det också!
På söndag morgon blev jag väckt med frukost på sängen, och Vasaloppet som var i full gång i bakgrunden. De som känner mannen väl, vet att han inte tycker att det är ett alternativ what so ever att äta frukost i sängen. Det kan hända att man spiller, det trillar ner smulor i sängen och det känns nästintill ohygienskt! Så vad som hade tagit åt honom vet jag inte... men vad det än var så funkade det! Nu har han nog fixat så att jag har bränsle att ta mig igenom några fler av hans tjänsteresor. (Jag är nog inte så svårflirtad, trots allt...)
Den stora finalen på rosaskimmerveckan blir på lördag, då är det tänkt att vi ska till Kungsberget och åka skidor, för att sedan bänka oss framför finalen i Melodifestivalen! :) Fast än så länge är det bara tisdag, fettisdag närmare bestämt! Dessutom den internationella kvinnodagen! Borde kanske firas med semlor och tulpaner?
fredag 4 mars 2011
Tom Tits
Som sportlovsaktivitet lovade jag barnen, i ett svagt ögonblick, att besöka Tom Tits Experiment i Södertälje. Vi var där för ganska exakt två år sedan också, men då släpade jag runt på minstingen i magen, så denna gång skulle det ju bli betydligt smidigare... eller?
Igår morse vaknade jag med halvfeber, och en migrän som kom smygande. Ingen lysande start på en planerad heldag i ett aktivitetshus, men dagen avlöpte efter omständigheterna väl :) Efter en, tidsmässigt, betydligt kortare resa till Södertälje än vi räknat med, tog vi en tidig lunch på Mc Donalds, så tidig att det i princip bara var vi och några östeuropeiska snickare på plats... Sedan vidare till Tom Tits, där vi även sammanstrålade med barnens farmor, faster och tre små kusiner (6, 5 och 1,5 år). Det var inte bara vi som kommit på denna geniala sportlovs-idén, GOSH vad mycket folk det var! Tur att vi varit där en gång tidigare och redan utveckalt den vinnande strategin att börja rundvandringen uppifrån på plan 4, från fel håll :)
Dottern började med att cykla igång en radio
Minstingen körde lastbil
Mellanbarnet kikade på hur bebisar växer i magen
Minstingen och kusin Inez chillade lite vid stora stenen
Minstingen undrade åt vilket håll han skulle gå för att komma ut ur spegellabyrinten
Vi tittade på råttrace, och röstade fram bästa råttan
Mellanbarnet studerade spännande grejer
Grabbarna styrde musen som cyklade på lina uppe i taket
Vi lekte med en badboll som blåstes upp i luften av en luftström
Jag tog roliga spegelbilder...
...och roliga värmekamera-bilder :)
De minsta förundrades över en pingisboll som fångades upp av en fontän
Dottern fick en fisk på munnen
Sedan åkte vi hem till kusinerna på Ekerö, pustade ut, åt middag...
...och myste under trappen :)
I min tidrapportering på jobbet fyllde jag i semester innan jag åkte... hmm, jag förstår ingenting... brukar man inte vara utvilad efter en semester? Något måste ha gått väldigt fel! I och för sig kanske lika bra att inte vara på jobbet i dag eftersom varken Edsbyn eller Broberg tog sig vidare i slutspelet, det måste ha varit rena begravningsstämningen på fikarasten...?
Men nu har jag en hel helg på hemmaplan att hinna vila upp mig, två hela dagar "när man ändå inte gör något", förutom i morgon kväll då vi är bjudna på 40-årspartaj, men det är säkert utvilande, pensionärsåldern börjar ju närma sig för jubilaren ;)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)