Att våga våga

I vår familj är de flesta av oss fegisar, vi tar inte alltid ut svängarna så mycket. Vi safear gärna helt enkelt, och passar oss för att stöta oss med folk, och att vara obekväma i onödan

Jag vet inte heller om vi skulle kunna kalla oss esteter, troligen inte. Visserligen har både jag och mannen spelat block- och tvärflöjt för en herrans många år sedan (men att mannen har gjort det, är inte något han så gärna står för...). Till mina mer estetiska sidor kan jag även lägga ett tappert försök med gitarr-spelande, ett gäng år med körsång, samt att jag klipper hår och gärna gör tårtor från scratch... men sedan tar nog listan slut.

MEN! Dottern i familjen börjar visa upp helt andra sidor, och blir minst sagt en frisk fläkt i vår annars, kanske lite mainstream-familj. Som jag tidigare beskrivit är hon inte sådär jättemycket för ordning i sitt rum (inte så att hon inte gillar att ha fint runt omkring sig, det handlar nog mer om att hon inte tycker att det är värt det jobb som krävs, det finns ju så många andra, roligare, saker att göra), och det hon helst pysslar med på sin fritid ryms helt klart inom Kulturskolans utbildningsprogram. Sång, spela instrument, lyssna på musik, sy, sticka, rita/måla, skapa och design (både avseende kläder, möbler och inredning) hör till hennes största intressen. Detta har den senaste tiden tagit sig uttryck i hur dottern klär sig. Här kommer ett par smakprov på hur utstyrslarna har sett ut igår och idag:

Igår bestod kreationen av en randig, snedskuren T-shirt med volanger, och till det ett lackskärp, ljusgröna shorts, gula pirat-leggings över ett par jeanstights och olikfärgade strumpor. Detta matchades sedan med en orange "dykarklocka".

Idag har egenhändigt gjorda örhängen med olika piprensare hängts i öronen. Dessa har matchats med ett halsband med svart läderrem från Thailand, ett glammigt diadem från Glitter...

...ett par korta hängseljeansshorts, randigt linne, ett par cerisea strumpor och svarta, glansiga tights :)

Hon brukar säga "en dag ska jag stå på Globens scen", och "när jag blir stor ska jag sy mina egna kläder och göra mina egna smycken" (= en ny Lena Ph?). Hur är det möjligt att tänka så när man växer upp i Fam Försiktig-Fyrkantig?

What can I say? I salute her! Att våga klä sig precis som man vill, att bara ta på sig det man tycker är snyggt, strunta i vad andra tycker, och bara göra det som känns rätt; det måste vara en egenskap att beundra. Åtminstone gör jag det!

U go girl!