Kring middagsbordet

-Mammaaaa! Kan du hjälpa oss? Johan slog foten på studsmattan! Vad blir det för mat?
-Jag vet inte än,  jag skulle precis kolla vad vi har hemma, men nu måste jag hjälpa din lillebror först.

Foten såg helt OK ut, ingen tur till röntgen denna gång, puh! En snabb koll i kylen, tre pizzaslicar från gårdagens hemmagjorda pizza. Det räcker inte så långt. En koll i frysen... Hmmm... Pytt i panna, tveksamt, men minstingen gillar ju i alla fall rödbetor som passar bra till... Pytt i panna, OCH pizzaslicar som stöd får det bli! ...och så ägg! Ägg är ju alltid bra, nyttigt och så. Om man inte äter mer än ett om dagen har jag hört, för då kan man få taskigt kolesterolvärde, och det känns lite onödigt.

-Vilka vill ha ägg till maten?
-Vad blir det för mat?
-Pytt i panna.
-Men åååhhh! Jag gillar inte pytt i panna!
-Jag gillar pytt i panna mamma, och jag gillar rödbetor! Får vi rödbetor till mamma? Men jag vill inte ha ägg, jag tycker inte om ägg mamma.
-Ja, det blir rödbetor till. Ebba vill du ha ägg eller inte?
-OK då. Men måste man äta med gult i?
-Nej, jag kan steka ett utan gula.
-OK då, hörs det från soffan bakom iPaden.

För att lätta upp stämningen lite, och få alla på gott humör är det nog bäst att jag tar fram stekpannan med fyrkantiga fält, så att äggen blir fyrkantiga i olika storlekar, det livar nog upp! Alla kommer att bli glada och fascinerade, och äta ägg i mängder! Fast inte mer än ett, det är ju inte bra...

-Jag ska hjälpa dig mamma, jag kan bära äggen, hör jag samtidigt som minstingen öppnar kylskåpet.
-Oj, tack vad snällt! Vänta så ska jag hjälpa dig med äggen, paketet är helt fullt.
-Nej! Jag kan själv!
-Självklart! Vad tänkte jag...

Alla femton äggen klarar sig som genom ett under på den vingliga färden från kylskåpet till köksbänken.

-Jag vill ha ägg mamma, jag kan ha sönder mitt ägg åt dig mamma! Jag kan steka mitt ägg själv!
-Men du sa ju att du inte ville ha ägg...?
-Jag vill ha ägg mamma, jag tycker om ägg!
-OK, men vi kanske kan knäcka tillsammans?
-Ja, men du blir nog kladdig då mamma!

-Maten är klar! Vi kan börja äta, pappa och Erik kommer vilken minut som helst!

Mannen kommer hem, sätter sig vid bordet och säger snabbt till dottern

-Ebba, man kan inte komma och säga samma dag att man vill ha en ny tröja till skolfotograferingen dagen efter.
-Jo, det kan man.
-Ja, det kan man faktiskt, hon gjorde ju det nu, alltså kan man det, förklarar mellanbarnet med självklarhet.
-Ja, jo, man KAN, men det är kanske inte rätt. Just idag kan vi fixa det, vi kan åka ner på stan efter middagen. Och Erik, det är OK att jag skjutsar tillbaka dig till Viggo se´n, men det är ett undantagsfall. Jag gör det också för Viggos skull, för att han fyller år, och för  att han så gärna ville att ni skulle testa hans nya fotbollsmål. Men sån´a här saker kommer inte att ske FRAMGENT.
-Framgent? Du kan väl inte mena allvar?! Varför använder du det ordet? säger jag, och tänker "20-talet ringde och ville ha sitt uttryck tillbaka..."
-Varför inte? Det är ett jättebra ord som visar vad jag menar.
-OK, säger jag, och undrar lite över hur barnens kompisar kommer att reagera om barnen använder "framgent" framgent...

-Mmmm. Gott! Hörs det från minstingen när han äter rödbetsspad med sked, direkt från burken.

Burken flyttas bort från minstingen.

-Ser ni vilka roliga ägg jag har gjort. De är fyrkantiga. Jag gjorde dem med fyrkantsstekpannan från 4Bs loppis.

-Mera rödbetor! Rödbetorna är slut! Får jag mer rödbetor!
-Ja, var så god!

-Men Ebba, om vi ska kunna åka ner på stan får du hjälpa till att vika tvätt sen.
-Men åååhh! Skjortan kan väl bli min belöning för att jag lekte med Johan den där gången för länge sen. Jag skulle ju få en belöning då!
-Jag vill också ha belöning! ropas det från rödbetshörnan. Jag har lekt med Ebba förut! Jag vill också ha belöning!
-Pucko! säger storebror till lillebror.
-Jag är inte pucko! Jag är lillebror!

-Det var ju faktiskt riktigt gott det här, även om tankarna lätt förs till lunchen jag åt på jobbet... Vilka konstiga ägg förresten. Hur har de blivit fyrkantiga?
-Men åhh! Lyssnar du aldrig på vad jag säger?

-Men vad gör du?! Du får inte spotta mat i ögat på mig Johan! Nej, inte på golvet heller!

Mannen reser sig upp, och hämtar något att torka upp det som minstingen systematiskt spottar på golvet.

-Om du gör så där en gång till, får du gå från bordet, det ser ut som att du har ätit klart.

En spottning till. Tallriken åker från bordet. Mannen fortsätter torka innan han flyttar minstingen från bordet.

Minstingen tar istället skeden, stoppar ner den i rödbetsspadet och stänker ner det vita bordet ett par omgångar med rött spad, innan han blir stoppad.

Mellanbarnet frågar

-Får jag gå från bordet?
-Är det säkert att du är mätt?
-Ja. Tack för maten. Den var inte särskilt god, men ändå.

Helgen som var

Vad nu vad hände? Helgen är så gott som slut! Redan!

Igår var vi på kräftkalas hos min storebror, som även firade att han fyllde 40 år i somras. Det blev en mycket trevlig tillställning med god mat och trevligt sällskap. Vi var ute hela kvällen, i ett partytält på gräsmattan, och framåt midnatt blev vi ganska påminda om att sommaren börjar lida mot sitt slut. Partyfixarna hade laddat med filtar till alla, eld, stora marschaller, ljuslyktor och ljusslingor, så det gick verkligen ingen nöd på oss. Det blev snarare lite extra mysigt!

Barnen sov hos sin mormor, men dottern följde först med en kompis till Furuviksparken för att se konserten med Veronica Maggio. Hon var helnöjd efter att ha varit på sin första riktiga kvällskonsert! Tjejerna hade stått näst längst fram, och tyckte att att allt hade varit toppen trots att de inte kom hem förrän efter 23. Kanske orkar man med allt som är roligt? I alla fall när man är i elvaårsåldern.

Idag har sysslorna bestått i att köpa en ny cykel till dottern, montera den nya cykeln, mannen har spelat korpfotboll (de förlorade, och en av gubbarna i motståndarlaget bröt benet, så det var nog ingen munter tillställning), vi har skurat akvariet, bakat pizza, och skötbordet och blöjhinken har kastats ut. Jag trodde kanske att det skulle kännas lite vemodigt att göra sig av med alla bebissaker, men det känns mest skönt! Jag kanske faktiskt har förlikat mig med tanken (och sanningen) på att bara snusa på andras bebisar i fortsättningen.

I kväll har jag listat ut vad som gäller kring att köpa mer utrymme för bilder på bloggen. Så snart kanske jag till och med slår till!

Höstens första ekorrhjulsvecka

...fast egentligen har ju ekorrhjulet bara snurrat på halvfart eftersom inga eftermiddags/kvällsaktiviteter för storbarnen har hunnit dra igång ännu. Dottern hann i och för sig testa dansklass nummer två inom loppet av tre dagar, i tisdags, vilken verkade falla henne mycket bättre i smaken än den hon testade i söndags. Så jag gissar att vi kommer att bli snuvade på den där söndagsaktiviteten som jag tyckte var så lämplig... Å andra sidan är jag så himla glad över att hon vill börja dansa igen, så tisdagar it is! Det blir en spännande utmaning att se hur vi får ihop det med mellanbarnets innebandyträningar, om de ligger på samma tider som förra året.

Dotterns fröken brukar säga "man hinner med allt som man tycker är roligt", och jag önskar att det var sant!

Storbarnen verkar tycka att det är helt OK att börja i skolan igen. Mellanbarnet är helnöjd med att han har fått börja lära sig lite engelska, och dottern verkar mest nöjd med att ha fått börja med trä- och metallslöjd igen, samt att hon ska få testa att lära sig både lite tyska, franska och spanska under det kommande läsåret.

Själv har jag varit på VP-dagar på Högbo Brukshotell. VP-begreppet är helt nytt för mig, men verkar vara allmänt vedertaget inom kommunal, landstings och statlig verksamhet. Det betyder dock inte att den inte genomförs i den privata sektorn, men där kanske man inte kallar den just VP eller verksamhetsplanering på det sättet.

Hur som helst; väl framme i Högbo, skulle vi efter en halvdags konfererande checka in. Det visade sig att vi inte skulle bo i själva hotellbyggnaden, vi fick istället varsin karta att följa (precis som på charterresor :)). När vi kom fram till målet, där vi skulle bo, visade det sig att vi fått varsin STUGA, med öppen spis och minst två rum och kök. Karin fick svitstugan, och hade därmed även möjlighet att bjuda ett helt gäng på middag vid den gustavianska matsalsgruppen i salongen... (Vi hade inte bokat dessa "rum", och betalade inte heller mer än för ett vanligt hotellrum, men eftersom bl a både Stora Enso och Sandvik lagt beslag på de vanliga rummen, fick vi dessa ändå :))

Efter lite shopping i Björk & Berries butik, piffade vi lite, innan det var dags för middag på, enligt White Guide, Gävleborgs bästa restaurang med ett, enligt mig, dignande dessertbord!

Fler planer, än barnens aktiviteter, börjar ta form. En fotokurs hos Idas Fotostudio är inbokad, jag har även bokat en resa till Hamburg för att hälsa på Lillasyster. Och så har vi förstås Italien, som bokats in sedan tidigare, kanske en tripp till Åland, och två vinprovningar (minst :))!

... och i morgon invigs hösten med kräftkalas hos storebror.

Hit me hösten! Jag är redo!

Söndag

Idag har det känts som en riktig söndag, vilket det i och för sig har varit också. Jag har vikt mängder med tvätt, all tvätt efter resan, tagit en långpromenad, mannen har tömt poolen (vilket resulterade i att en gödselliknande odör lade sig över hela området när den ruttna gräsmattan fick se dagens ljus...), jag har strukit lite kläder, läst Lillasysters blogg (den som känner henne, och är intresserad av att se lite hur hon har det, kan klicka på länken "blogg") och legat i soffan med en kopp te och en bra bok.

Dottern har varit på vad som skulle vara hennes första danslektion på flera år på Uddans. Väl på plats visade det sig dock att det var för få elever anmälda för att det skulle vara någon idé att dra igång kursen "High school musical" för nybörjare. Dottern och kompis H blev istället erbjudna en plats på fortsättningskursen, som de även provdansade i, en senare tid på dagen. Alternativt får de även plats i en nybörjargrupp på tisdagar 17.30, vilket verkade falla damerna mer i smaken. Jag som tyckte det var så lämpligt med dans på söndagar, med tanke på allt annat som brukar hända på vardagarna; innebandyträning x 2, körövning, gitarrspelning, och mannens innebandy, fotboll och/eller hockey bockey. Hmm... Vi får se hur det blir, inga andra tider är klara ännu, så det är svårt att lägga något schema i dagsläget.

Å andra sidan vore det himla skoj om dansen kunde få lite utrymme... Fast jättetrist om gitarren eller sången skulle behöva bli lidande.

Jag har även konstaterat att mitt Picasa webb-album är fullt, och att jag måste köpa mer utrymme för att kunna lägga upp fler bilder på bloggen. Det känns dock lite otäckt tycker jag, så jag får se när jag tar steget.

Nu är det hög tid att se över storbarnens skolväskor inför morgondagen. I morgon är det upprop, och vardagen är således tillbaka på riktigt!

Lillasyster i Hamburg

Samma dag som vi kom hem från Turkiet, lämnade min lillasyster Sverige för Tyskland och Hamburg det närmaste året, om allt går enligt plan.

Jag hade nog tänkt att det skulle kännas lite trist när hon väl försvann, och att hennes spontanbesök  verkligen skulle saknas, lika mycket som att hennes naturliga och självklara sätt gentemot barnen verkligen skulle fattas oss här hemma. Mycket riktigt har det blivit så.

Det jag däremot var helt oförberedd på var hur mycket jag själv skulle känna saknad över att inte längre ha min lillasyster så nära. Mitt bollplank/skvallertant/sällskapsdam/familjemedlem/tantvarningslampa har dragit vidare ut i livet...

Som tur är finns det något som heter som Skype! Vi sågs där i förmiddags, och jag blev presenterad för hennes au pair-familj. Synd att jag var lite trött, och fortfarande hade morgonrock på mig när jag presenterades för Hamburgarna... Man måste tydligen tänka sig för innan man skajpar, det är inte som att prata i telefon, för man kan bli sedd! Av fler personer än den man faktiskt pratar med...

Idag skulle de ha ett Welcome Party för Lillasyster. Ett grillparty med ett gäng kompisar för att hälsa henne välkommen. Det verkar vara ett trevligt folk hon hamnat hos, och det känns himla skönt för en hönsig storasyster! Det trevliga folket bor, tillsammans med söta baby Julie, dessutom i ett vackert hus, i ett villaområde utanför centrala Hamburg, där det går att ta en strandpromenad längs floden Elbe. Jag tror att Lillasyster kan komma att trivas riktigt bra i sitt nya hem.

Jag har lovat Lillasyster att uppdatera bloggen mer frekvent om vad som händer i vårt dagliga liv, så att hon känner att hon hänger med. Det kan alltså hända att bloggen kommer att ändra karaktär en aning, kanske med lite kortare inlägg, och mer om vad vi fördriver dagarna med. Utifall någon undrar...

Turkiet

Vi har haft en fantastisk semester på Sunwing Side West Resort & Spa i Turkiet.

Vi har badat i poolerna, badat i det 30+ varma, salta havet, ätit alldeles för mycket mat, druckit drinkar, shoppat, druckit vin, badat, barnen har varit på barnklubb, vi har bevistat kvällsshower, gubbarna har tittat på OS, spelat pingis, haft balkongmys, kört luftmadrassrace på vågorna i havet, byggt sandslott på stranden, passat oss för grön laser, åkt väldigt snabba taxibilar, varit på marknad, shoppat på Turkiska Ullared, tömt ett par apotek på svampmedicin,  läst böcker och pustat i den 41-gradiga skuggan.

Jag har även kommit  underfund med att jag verkligen börjar bli tant! Tydliga tanttendenser har visat sig under resan; jag har svällt så mycket att jag inte har kunnat ha mina vanliga skor, jag gjorde illa mig på vattengympan så att en massage var det som krävdes för att få mig på fötter igen, OCH jag har även förstått att jag är så gammal att tiden då färggranna drinkar går före ett glas vin är passerad... Skoj att lära känna sig själv... eller inte.

Vi tittade på barnshow; Tre små björnar och Farbror Grubb.

OS och eftermiddagssnax

Storbarnen var sams när de sov...

Minstingen gillade lekparken i Mini Land.

Eftermiddagspaus i skugga med Lollo & Bernie

Konster i poolen

Ronaldo X 2 kikade på film, medan vi andra avslutade middagen.

Ebba 

(...och någonstans här sa datorn åt mig att jag inte fick ladda ner fler bilder för att utrymmet är fullt! Återkommer med fler bilder när jag har hittat en lösning på problemet!)

Tack Linda, Daniel, Max och Leo för ännu en härlig semester! ...även om den enligt 1/9 av sällskapet innebar att vi fick riskera livet för att uppleva en del :) Nu är vi hemma igen, helskinnade, med en lätt solbränna som påminner om allt som varit...

Jag längtar redan till nästa resa!

Semester del II

Ahhh! Sådärja! Semester igen, härligt!

Väskorna är packade, vinet är upphällt, chipsen ligger i skålen, naglarna är målade, och jag är vaken trots att jag borde sova! Om några timmar bär det av mot Arlanda, där vi ska möta Fam L-A för vidare färd mot Side. Jag har inte varit i Turkiet tidigare, så det ska bli skoj att se hur det är där. Jag (eller kanske vi...?) har safeat med Sunwing som vanligt, det verkar lite väl otäckt att släppa sargen helt ;)

MEN idag har jag även sagt hej då till min allra käraste syster som flyttar till Hamburg medan vi är bortresta. Just det... FLYTTAR! HAMBURG! PÅ RIKTIGT! Jag har nog förträngt fakta så länge det går. Lekt struts, och stoppat huvudet i sanden. Hon har sett till att Skype finns installerat på alla datorer, och har gjort konton till mig och dottern, och provskajpat med oss, medan jag mest har gått runt och förträngt vad som komma skall.

Jag är självklart jätteglad för min lillasysters skull! Att hon får komma iväg hemifrån, och göra något annat. Men just ikväll känns det extremt definitivt att hon kommer att vara borta väldigt länge! Hon är en del av min familj, och världens bästa moster till mina barn. Hon är oftast här flera gånger i veckan, och hon roddar vårt hem och alla tre barn om det behövs. Hon kommer att vara väldigt saknad! Men jag ska lära mig sån där Skajp ordentligt, så är det nästan som att träffas!

Nu ska jag sluta snörvla, torka tårarna (japp, så illa är det... undrar hur det blir när mina barn flyttar hemifrån...?!) och gå och lägga mig. Om några få timmar ringer klockan, och färden mot sol, bad och shopping kan börja!

Min nye vän

Äntligen är han här!

Jag visste från början inte hur mycket jag egentligen behövde honom, även om jag någonstans, innerst inne, nog har känt att det var dags att släppa taget om den gamla, och påbörja något nytt. En ny era.

När gamlingen började bli alltför het, och dessutom satte stopp för mitt bloggande, kände jag att det verkligen var dags att satsa på något nytt!

Beslutet att ta hem nykomlingen har helt klart mötts av en del motstånd och skepticism. Jag är dock övertygad om att smidigheten och de fina funktionerna med tiden kommer att vinna!

Min nye vän MacBook Air är här, och han är för att stanna!

Snedsprång

Första arbetsveckan är nu till ända. Jösses vilken pärs det är att börja jobba efter semestern, jag är verkligen inte skapt för att ha klockan ställd på 6.05 varje morgon! Fast egentligen är semestern inte riktigt slut, för om några dagar har vi förhoppningsvis Sunwing Side West i sikte! Idag var jag dock lite orolig över att den kommande semestern skulle vara i fara. Minstingen hade ramlat på gräsmattan, och vridit till foten i en konstig vinkel. När han går haltar han, och vänster fot lutar snett inåt på ett märkligt vis. Igår kväll ringde jag till rådgivningen som hänvisade mig till hälsocentralen, där vi fick en tid i morse klockan 9. Vi blev omgående skickade akut till röntgen på Gävle sjukhus. Vis av erfarenhet, tog vi en snabb sväng in på Ica och inhandlade bullar, bananer, festis och Hello Kitty-tidning, eftersom det är svårt att veta hur länge man blir sittande i väntrummet... Idag hade vi dock tur, kanske för att belastningen på röntgen inte var kopiös idag, i kombination med att minstingen är ett litet barn, vilka ofta prioriteras. Väl inne i undersökningsrummet tog det en stund att charma mitt lilla troll, och få honom att gå med på att ha foten i femton olika vinklar, samtidigt som han ensam var tvungen att sitta på en sjukhussäng med prasslande papper, medan jag fick sitta på sidan om, iklädd en lila skyddsdräkt och krage i gummi... Till slut var alla bilder tagna, minstingen fick en Piggelin av snälla sköterskan Henrik, och vi fick vackert sitta ner i väntrummet igen, innan vi fick beskedet att inget var brutet! Tjohooo! Det hade tagit emot att åka ner till Turkiets 40-gradiga värme, tillsammans med en 3-åring med foten i ett gipspaket... På eftermiddagen lyckades jag och dottern få en stund på stan för oss själva. Min födelsedagspresent från mamma med familj hämtades ut; ett par solbrillor. Vi köpte solskyddsfaktor för halva priset, hårband i knalliga färger, och växlade till oss utländsk valuta på Forex. Semestern är nära! Nu har helgen inletts med italiensk buffé för två, och en flaska med Masi-vin som vi fick i tennbröllopspresent har knäckts (TACK Lotta & Patrik, 2007 var ett bra vinår ;))! (Btw; något är fel på blogg-sidan... det går inte ens att byta stycke, än mindre lägga in bilder. Hoppas felet är åtgärdat snart!)