Valpolicella III

Sista dagen i Valpolicella för den här gången började med strålande sol, och en lika härlig frukost som de andra dagarna. Skillnaden var att jag fortfarande var mätt efter middagen kvällen innan...

Vi packade våra väskor, tackade för oss, och åkte vidare för sightseeing och shopping i Verona. Vi fotograferade vid operan i Verona, kikade på dyra designbutiker, och mindre dyra, mer vanliga butiker, shoppade lite och tittade på Romeo och Julias balkong, innan vi intog lunch på piazzan i centrala Verona.

Verona

Fruktstund

Romeo & Julias balkong

Turist javisst!

Sedan var det dags att inse faktum, vinka hej då till Verona, Valpolicella, den tjugofemgradiga värmen, sätta oss i bilen och åka till flygplatsen i Milano.

Jag hade kunnat stanna. Länge. Hur länge som helst faktiskt. Fast efter ett litet tag hade jag nog velat att någon skickade ner barnen också. Och satte in lite pengar på bankkontot.

På flyget hem satt jag bredvid mannen. Inget gratis vin, och ingen gratis mat som på nerresan. Men det var fint ändå.

Han frågade vad jag tyckte hade varit bäst på resan. Jag tänkte "det första vingårdsbesöket, och den första kvällen när vi drack vin i mörkret i sensommarvärmen på terassen, och den där lunchen uppe i bergen, och så var det förstås kul hos Masi, och hos Brunelli!" "och när vi var i Garda, så kul att se stället igen efter fjorton år, och så var det så god glass i Pescheria", "och när vi gick med ficklampor uppför berget till restaurangen den första kvällen, och när vi stannade och provade vin hos Ibra-farbrorn", "och när vi drack vin i eftermiddagssolen på det lilla torget", "och frukostarna, och den där 80-talsmiddagen", " den där kvällen på balkongen när vi överröstade Spotify när vi sjöng



men du försvann, gled ur min hand 
vart tog du vägen, jag kan inte hitta dig

jag är för full knuffas omkull, vart tog du vägen
jag kan inte fatta att jag tappade bort dig
säg vart är du nånstans, står och skriker ditt namn
men om jag hittar dig och du bjuder med mig hem
så lovar jag att du kommer skrika mitt namn

För jag vill bara känna på din kropp kropp hela natten
men mina vänner säger stopp stopp håll i hatten
men jag vill känna på din kropp kropp hela natten
och mina vänner säger stopp
men jag vill att ditt hem blir där jag hänger min hatt

...sittande på en resväska för att stolarna inte räckte", "alla vackra vyer och landskap som jag blir helt uppfylld av", "att återse Verona igen", "att bada fötterna i Gardasjön", "att få en cappuccino med hjärta i till frukost varje morgon", "och att få vara med dig". 

Jag svarade "ALLT!", och jag menade det.

Valpolicella II

Dag två i Valpolicella började på samma, utomordentliga vis som dag ett! Och efter en mättande frukost knappade vi in Garda på GPS:en, och körde iväg. Efter en halvtimmes bilfärd var vi framme i byn som precis började vakna till liv. Vi strosade runt, satte oss på en uteservering vid sjön och fikade, strosade lite mer, och shoppade lite, innan vi insåg att det nog var lunchdags. Vi valde en uteservering vid strandpromenaden, där vi åt pizza, pasta och drack vin.

Lago di Garda

L8 vågade bada fötterna.

Shopping!

 Vi for sedan vidare ner mot Gardasjöns sydligaste del, Peschiera del Garda, där vi fortsatte vårt strosande och även påbörjade jakten på den perfekta italienska glassen! ...som vi faktiskt hittade ganska snart, eftersom nästan all italiensk glass är just perfekt!

Peschiera del Garda

När eftermiddagen blev sen packade vi in oss i bilen och påbörjade färden tillbaka mot San Giorgio. Vi åkte via vingården Zenato, som tyvärr var stängd. Vi stannade istället vid ett litet skjul längs vägen där en liten farbror sålde vin, och självklart erbjöd provsmakning. Han frågade på italienska varifrån vi kom, jag svarade "Sweden", men han bara ruskade på huvudet, då sa jag "Suecia" istället, varpå farbrorn sken upp och tjoade "Ahh! Ibrahimovic!" :) L8 köpte ett par flaskor rosévin, och så åkte vi vidare.

Väl utanför hotellet var J toktrött, och gick in och tog en powernap, medan jag, mannen och L8 for vidare upp på berget för att leta reda på ett mysigt ställe att pausa lite på innan kvällen. Vi hittade den perfekta platsen, på det lilla torget i San Giorgio. Torget består mest bara av det lilla caféet, en kyrka och en vidunderlig utsikt! Vi drack lite vin och kaffe, och filosoferade lite innan vi åkte till hotellet och svidade om.

Vi bestämde oss för att äta på hotellet, och ta en fördrink på vår balkong i solnedgången. Rosévinet från Ibra-farbrorn och Spotify kom väl till pass, innan vi tog hissen ner två våningar och hamnade i 80-talet! Alla stolar var inklädda i tyg, med rosetter på ryggarna, nästan all inredning gick i aprikos och bakgrundsmusiken bestod uteslutande av gamla 80-talsdängor! Maten var fantastiskt god! ...och varmrätten serverades under en silverkupa som förstärkte 80-talskänslan ytterligare! Jag åt så mycket mat att jag fortfarande var mätt när jag vaknade dagen efter!

Valpolicella I

För en vecka sedan befann jag mig på en mysig piazza uppe i bergen, med ett glas Valpolicella Classico Superiore i min hand i eftermiddagssolen.

Idag utövar jag soffhäng och godisätning tillsammans med krasslig 3-åring som hämtades febrig på dagis igår. Och den första snön har redan hunnit falla... Tur att jag uppskattar kontraster!

Förra torsdagen startade vi från Leaf strax efter lunch. Jag, mannen L8 och J drog iväg till Arlanda för att hinna med eftermiddagsflyget till Milano. Efter en snabb middag, och lite flygplatsshopping boardade vi planet, och det visade sig att det skett dubbelbokningar som till slut resulterade i att jag och L8 fick sitta i Economy Extra Class :) Vi blev serverade gratis bubbel, vin, mat och ost, medan männen satt några rader bak i Economy. Men det gjorde nog inget, de skulle ju ändå köra bil när vi väl kom fram, så varför kasta pärlor för svinen? Sällan har en flygresa gått så snabbt! (Eller, det gjorde den säkert inte egentligen, tidsmässigt, men det kändes så!)

Väl framme i Milano hämtade vi hyrbilen, och satte kurs mot Villa San Giorgio där vi skulle bo i tre nätter. Vi anlände före midnatt, och delade på en flaska vin från vingården några meter bort, innan vi slumrade sött.

Villa San Giorgio

Första dagen vaknade vi till soldiset som bäddade in det vackra landskapet. Jag blir lika tagen varendaste gång jag besöker de norra delarna av Italien, vyerna kan nog nästan ta andan ur vem som helst! Den här gången vaknade med alperna i ryggen, Gardasjön till höger, och och vinodlingar framför näsan. Jag vet inte om det kan bli vackrare än så.

Vy från sängen...

Efter morgonintaget av proscuitto, ostar, marmelad, vitt bröd, juice, cappuccino (med ett hjärta i skummet :)) och croissanter med chokladkräm, var vi redo att ta oss an dagens första vinprovning redan vid elvasnåret! Vi tog bilen ner för serpentinvägarna och stannade till på vingården som hade producerat vinet vi drack kvällen innan. L8 lärde sig att man inte tjoar "Drinking?", utan istället "Tasting?", mannen lärde sig att spotta ut det provade vinet (chaufförens lott), jag lärde mig att det är jättesvårt att förstå italiensk engelska samtidigt som jag försöker ratta in kniviga inställningar på kameran (det är nu strängeligen förbjudet att använda sig av helautomatik), och vi lärde oss alla att det finns ett rött dessertvin som heter Recioto. (Recioton produceras på ungefär samma sätt som Amarone, men efter halva tiden avbryts processen, vilket gör att det blir mycket mer socker kvar i Recioto än i Amarone.)

Farbror Vingård fick agera fotograf bland tunnorna.

Vi åkte sedan vidare några minuter, till en av "de stora drakarna", Masi! Skoj att ha varit där, goda viner och vacker miljö... Men... ärligt talat, charmen hittas bättre hos de små lokala vingårdarna.

Hos Masi

Hos Masi fanns det en lekhörna med bokstavsklossar som föll L8 i smaken... och så kunde man provsmaka olivolja.

Jo, vi snodde en vindruva!

Vi letade oss sedan upp i bergen för lunch. Vi hittade en fantastiskt mysig ristorante där vi lyckades få personalen att förstå att det faktiskt fortfarande var fullt möjligt att sitta utomhus på den stora terassen med utsikt från föralperna ner över vinodlingarna. De tyckte säkert att vi var galna, men fixade i ordning ett bord och serverade oss antipasti, pasta, vin och espresso innan vi rullade vidare. Efter lite sightseeing uppe i bergen letade vi oss ner i dalen igen, följde skyltar med vindruvor och hamnade hos Brunelli. Där fick vi hänga på ett gäng tyskar ner i vinkällaren, innan vi fick en egen vinprovning av Herr Brunelli himself, då vi provade fem av gårdens viner. Besöket avslutades med lite vinshopping.

Kvällen tillbringades på en restaurang, som vi fått rekommenderad, i San Giorgio i närheten av vårt hotell. För att ta oss dit fick dock utöva någon form av becksvart bergsklättring, så det var tur att jag hade tagit rejäla skor som jag fick ner min pelotter i, till den skira klänningen, istället för finskor, och att vi hade installerat ficklampsappar på iFånarna. Kocken gick ut hårt och imponerade med en god risotto som jag och J delade på. Det vita vinet från Soave var också otroligt gott, men sedan dämpades stämningen en aning vid varmrätterna som inte riktigt levde upp till förväntningarna... Nåja även solen har fläckar :)

Mannen blev under middagen plötsligt mest dämpad utav alla, efter att han lite kaxigt världsvant druckit det klorluktande kranvattnet... Ibland är det dumt att vara kaxigt världsvan.

(Till mamma, och den det berör: klicka på den färgade texten om du vill, det är en länk :))

Buona sera!

Nu är vi hemma igen efter en härlig weekend på en av de platser jag gillar mest på hela jorden; norra Italien.

Jag har fått många frågor om resan; vart vi har varit, hur vi har kommit på att åka just dit, varför? Jag tänkte redogöra lite för det nu. Jag återkommer nog lite senare, med en mer utförlig berättelse om resan, när jag har hunnit gå igenom bildskörden :)

För tredje året i rad åkte vi iväg till Italien den tredje helgen i oktober. Vi åkte mot Arlanda efter lunch i torsdags, för att hinna med ett eftermiddagsflyg till Milano. Där hade vi hyrbil, som vi åkte vidare med mot Valpolicella-distriktet. Att vi valde att flyga till Milano när det finns så många andra flygplatser i området (bl a Verona, Bergamo och Venedig) berodde på att vi hittade riktigt billiga flygbiljetter just dit. Det finns så otroligt mycket att se i den region vi valde att åka till, så avstånden känns inte särskilt långa.

Vi hade googlat hotell några veckor innan avresa, och hittat ett som vi tyckte verkade OK. Hotellet låg ungefär 20 minuters bilresa från Verona, och 30 minuter från Garda vid Gardasjön.

I Valpolicella finns det otroligt många vingårdar, som i princip ligger "vägg i vägg" med varandra. Både mindre, lokala vinproducenter, och stora jättar som Masi, Musella, Tommasi och Zenato finns i området. Distriktet ligger även granne med Soave, som även är samlingsnamnet för ett gäng riktigt goda vita viner som enligt mig kan mäta sig med Chablis.

För att ta sig runt mellan vingårdarna använda vi oss av bil, vilket innebär att en i gänget helst inte ska svälja så mycket vin vid vinprovningarna... Det kan kanske låta lite trist, men mannen bedyrade att det faktiskt var helt OK, och vinproducenterna tog det som en självklarhet att ställa fram spottkoppen.

Även maten är fantastisk i området, och vi testade lite allt möjligt; från lite tjusigare restauranger på kvällen, till kvarterskrog i bergen, pizza & pasta på piazzan och en macka på macken.

Vädret i oktober kan variera, och i år hade vi tur! Solen sken varje dag, och temperaturen låg mellan 18 och 25 grader.

När vi inte strosade runt på vingårdar besökte vi någon charmig by, som Garda, eller shoppade och turistade i Verona.

Mycket påtagligt även denna gång på en resa med detta tema, var att vi sänkte medelåldern rejält på våra utflykter. Man måste inte vara pensionär för att uppskatta vin, vackert landskap, höga berg, djupa, kristallklara sjöar, god mat, trevliga människor, vackra byar och städer. Jag lovar!

Ciao!

I morgon är det den artonde oktober. Då står det i kalendern att jag, mannen och ett par kompisar ska åka till Italien. På flygbiljetten står det Milano (självklart har jag bokat fönsterplats!), och hyrbilen ska ta oss mot Verona och Valpolicella. SMHI-appen visar 18-21 grader, sol och lite moln de närmaste dagarna. Solbrillorna är nerpackade. Det kan bli bra. Riktigt bra.

Här planerar vi att bo några nätter! (Klicka på länken :))

...och det gör inget om jag får vakna upp till den här vyn.

I morrn drar vi!

Ciao!

Körslaget

Igår var det dags att ta plats i studion, i magasin 7 i Frihamnen i Stockholm, för att se Körslaget sändas live. Mannen hade fått biljetter via jobbet, eftersom Leaf sponsrar programmet, och vi hade ordnat barnvakt åt minstingen som fick bo hos sin mormor och morfar P.

Uppladdningen var lite sådär till en början. I fredags kväll låg dottern och grät otröstligt för att hon var övertygad om att dagen i storsta´n skulle bli jättetråkig, eftersom vi säkert inte skulle hinna gå i de affärer hon ville, och även om vi skulle hinna det så skulle säkert hennes pappa och lillebror förstöra shoppingstämningen, för det gör de ju alltid när vi går på stan (vilket är helt sant). Och varför ska man då sitta i en bil fram och tillbaka till Stockholm och titta på de körer som är kvar, det är ju i alla fall bara de tråkiga körerna som är kvar!

Lördagsmorgonen fortsatte i samma stämning; mannen var på uselt humör (vilket han erkände själv, men han kunde inte hitta någon bra anledning till varför han betedde sig som Herr Citron), minstingen ville verkligen inte bada fast han borde ha gjort det minst dagen innan, vilket gav upphov till en vild kamp (som jag vann!), dottern hade samma inställning som kvällen innan, och mellanbarnet bröt ihop när han insåg att han varken hade hunnit ladda mobil eller Nintendo DS innan vi skulle åka. Han hade fortfarande inte snappat upp att vi skulle åka före lunch, Körslaget var ju inte förrän på kvällen, varför måste vi då åka så tidigt? Han ville verkligen inte riskera att hamna i någon tråkig affär!

Mitt solskenshumör fick sig också en liten törn ... Jag smittades en aning av den lätt sammanbitna stämningen.

Efter att vi hade lämnat minstingen hos mormor, tankat bilen, pumpat det pysande bildäcket, köpt bilgodis, CD:n Absolute Music 70 (ja, de produceras tydligen fortfarande), kaffe och ett toscaknyte på macken, kändes det dock som att humöret hos samtliga passagerare och hos chauffören började bli något bättre!

Vi var framme i storstan en stund efter lunch, och hade därmed gott om tid för att strosa runt i affärer. Vi delade upp oss på en gång, eftersom det höll på att skära sig direkt utanför den första affären som dottern ville gå in i. Mellanbarnet tänkte verkligen inte sätta sin fot inne på Lindex! Jag och dottern gick Drottninggatan ner, men ärligt talat var nog det mest lyckade stoppet när vi såg Erik Saade inne på Zara ... Bättre hade det gått för mannen och mellanbarnet, som hade ett gäng kassar när vi sammanstrålade ett par timmar senare!

Jag hittade en jacka på Zara, som jag ville ha lite rådgivning kring av mannen, så efter ett snabbt depåstopp på Pressbyrån skyndade vi vidare till Norrmalmstorg. Båda barnen var duktigt less, mellanbarnet var less på affärer, och dottern var less på att hon inte hade hittat något att shoppa. Jag blev less på min beslutsångest, så hela familjen lommade ut från affären lika tomhänt som när vi gick in.

Middag intogs på Friday´s på Stureplan, och jag drack den sjukt goda Oreos-milkshaken (även om det var dottern som egentligen beställde den...). Jag bestämde mig där och då för att verkligen slå till på jackan som jag provat en timme tidigare! Det är ju inte förrän man är på väg att förlora något som man känner att man verkligen vill ha det... Jag sprang iväg till nästa Zara-butik med planen att snabbt kila in, fem minuter före stängningstid och köpa jackan. Synd att jackan inte fanns i den butiken, och att det verkligen var fem minuter före stängningstid, jag hann inte någon annanstans :( Oj, vad jag kände att jag ville ha den där jackan!

Jacksorgen fick trängas undan, eftersom det var dags att hoppa på bussen till Frihamnen. Väl på plats i studion blev vi anvisade våra sponsorplatser på tredje raden, en och en halv meter från scenen! Det hade jag inte riktigt räknat med, men som tur var hade jag en kam, hårsprej, mascara och rouge i väskan! Inte illa! (Jag som i bästa fall har med mig ett läppglans i väskan om jag ska på fest!)

Sändningen drog igång, och oj vilket drag det var! Så är det nog alltid när man är med och upplever något live. Hela produktionen kändes väldigt proffsig, och Gry Forsell i all ära, men vilket jobb kamerakillarna har! Jösses vad de springer runt, och med en del av kamerorna hängande i någon slags korsett runt magen, vilken gratis träning! Nästan så att man undrar om de blir förmånsbeskattade :)

Lag Bengan åkte ut. Inte helt överraskande kanske. Barnen var trötta redan tio minuter efter att sändningen startade, och höll sig hyfsat vakna och upprätta med hjälp av godis. På vägen hem sov tre av fyra större delen av tiden ... Själv drömde jag om den där gröna skogsmulle-jackan som jag inte köpte ...

Idag har det varit en bra dag. Lite av en så´n där dagen-efter-dag. Jag vaknade med en ingivelse, att jag borde undersöka om jackan fanns att köpa på nätet, det fanns den, och kärleken var lika stark när jag såg en på bild som i verkligheten! Innan jag krupit ur mitt Polarn o Pyret-randiga nattlinne var jackan beställd!

På eftermiddagen har jag mest stått vid spisen; och lagat en amerikansk äppelpaj på de svenska äpplena från äppelträdet i trädgården, och sedan en pasta arrabiata som åts med osunt mycket parmesanost... Jag vet inte vad som flög i mig...? Kanske kom det köksliga med mitt röda hår? Lite Bree Van de Kamp-varning? Jag kanske borde färga tillbaka?

Mig&Jag

I kväll har jag varit på mitt andra Me&I-party för säsongen, tillika mitt andra Me&I-party de senaste fyra åren! Helt plötsligt verkar jag ha blivit både en frekvent besökare, och en relativt bra kund ... Jag tillhör även numer det där gamla gardet som sitter tillbakalutad i soffan och kraxar kommentarer i stil med "Ooo! Den där igelkotten är så fin! Den köpte jag från vårkollektionen år 2005!" (med syfte på trycket på tröjan alltså), "Ååå! De där byxorna är sååå bra! Man kan köpa en större storlek, och vika upp dem eftersom de är raka i modellen, och dubbelsydda vid fållen! Ett par såna köpte jag hösten 2009, men i en annan färg och med ett annat motiv, eftersom ett exakt lika plagg aldrig kommer tillbaka" (läs: så passa på!), och "Den där klänningen köpte jag sist, visst är det fint med den där lilla fjärilen på ärmen? Det är så kul att det finns så fina kläder för mammorna nu också". Med andra ord har jag kommit på mig själv med att vara en levande reklampelare ... och gammal!

I kväll beställde jag bland annat ett par jeans.

Jag provade en klänning också, ur Bloggers Collection, men banden på klänningen skulle sitta lite väl högt upp ... och efter förra veckans lilla fadäs då någon nickade med frågande ögon mot min mage och sa "jaha, och nu är det en till på gång", kände jag att en klänning i den modellen inte var något för mig...

Efter en så´n kommentar är det lätt att undra om jag borde ändra på något i mitt liv? Kanske äta mindre schweizernöt? Mindre Ben & Jerrys? Färre punschpraliner? Minska chipsintaget? Eller kanske rent utav sluta att äta Ballerina-kakor? Eller så räcker det med att klippa och färga håret? Ja... Jo... Så är det nog! Det ska jag testa imorrn!

Ebba 11 år

I morgon fyller dottern 11 år! Firandet började redan fredags, eftersom en av dotterns bästa kompisar åkte utomlands dagen därpå och skulle missa tjej-kalaset. Mini-kalaset bestod av middag, paketöppning, glass, chips och en hel del fnissande :)

 Igår var det så dagen D, den stora kalasdagen, som planerats sedan den 9 oktober 2011. Funderingarna kring olika teman har förändrats under årets gång, men under sommaren började ett USA-tema utkristallisera sig. Huset pimpades med små, amerikanska flaggor, dukningen skedde i röda, blå och vita nyanser, dotterns klädsel följde samma tema, så även gästernas!

Kalaset började med sedvanlig presentöppning, medan pappan grillade hamburgare ute i kylan på altanen. När alla presenter var öppnade stod maten på bordet, och en middag med en ljudnivå utan dess like kunde börja.

Paket i enlighet med kalastemat.

Efter middagen fick jag visa mina talanger från Östgöta nation i Lund, då jag gjorde milkshakes på Tages Brunch på söndagarna. Mannen blev betrodd att sätta i amerikanska flaggor i blåbärsmuffins, innan han plockade fram marshmallows som grillades över värmeljusen på köksbordet.

Dottern hade förberett en tipspromenad med USA-tema, som alla gäster fick gå, medan vi poppade popcorn, och hällde upp chips och ostkrokar.

Kvällen fortsatte sedan med samma ljudvolym som den började, men aktiviteterna verkade variera mellan disco, limbo och andra lekar.

Jag och mannen flydde fältet en stund, och åt middag på tu man hand på golvet i mellanbarnets rum.

Thai-middag för två, i pojkrummet.

Idag har mormor med familj, och familjen L-A varit här och gratulerat. Även Lillasyster var med via Skype från bullbaket i Hamburg!

Födelsedagsbarnet fixade tårtan själv!

I morgon, den åttonde oktober, är det den riktiga födelsedagen. Uppvaktning på morgonen är önskad, och fonduemiddag på kvällen. Man fyller ju bara 11 år en gång, så det är bäst att fira ordentligt!

Älskade lilla tjej, för ett år sedan, när du fyllde 10 år skrev jag här (Ebba 10 år) . När jag idag läser vad jag skrev då, så inser jag att det har hänt en hel del bara på ett år ... Älskade lilla, stora tjej! Precis så känns det nu, du är någonstans mittemellan liten och stor, men det spelar ingen roll om du känner dig stor eller liten, du är precis lika älskad, både som liten, och som stor!

Fotomodellerna

Hej!

Jag heter Maria, och har alldeles nyss gått en fotokurs, så nu tvingar jag alla i min närhet att vara försökskaniner och fotomodeller ...

..fast det är jättedåliga fotoförhållanden ute (sol)

...en del vill inte alls vara med på bild ...

...medan andra gladeligen ställer upp för att visa sin nya mössa!