söndag 30 december 2012

En annorlunda julafton

Tänk att det blev en riktig julafton i alla fall. Dottern var ruskigt skeptisk eftersom vi skulle fira minijul med farmor och farfar på morgonen, titta på Kalle Anka hemma hos mormor (till skillnad från tidigare jular då vi har tittat hemma hos oss), inte äta saffranskaka till Kalle eftersom ingen ändå orkar äta någon kaka direkt efter jullunchen, och ha en tomte som storbarnen på förhand visste vem det var (deras pappa, som eventuellt skulle behöva gå en teaterkurs, men han var trots allt tillräckligt bra för att lura minstingen).


Det var en stor dag för minstingen på många vis, bara att det är julafton bidrar i sig till att det är en av årets största dagar när man är tre och ett halvt år (och när man är 34,5 år också för den delen). Julafton 2012 var även dagen då minstingens kvarvarande nappar slogs in i ett paket och skulle överlämnas till tomten. Minstingen som inte har sovit en natt utan napp sedan han föddes, och på senare tid blivit mer och mer fokuserad på napparna av någon outgrundlig anledning. När tomten hade delat ut paketen tog minstingen min hand, och jag överlämnade nappaketet till tomten, och sa att det var till tomtenissarna. So far so good.

Jag och Lillasyster sa till varandra att det var en ovanligt lugn och harmonisk jul.

I ungefär samma stund började två olika trauman rullas upp. Lillasyster fick en allergichock, och trots att hon enligt konstens alla regler försökte avvärja den, gick det inte bra. Vi fick ringa efter en ambulans, och hon fick avsluta julaftonen på akutmottagningen. Minstingen tyckte att det var jättespännande att det stod en ambulans utanför vårt hus, men var lite upprörd och tyckte att det var orättvist att inte han skulle få åka med.


Sedan började trauma nummer två. Att få en nappberoende treåring att somna utan napp.

Efter några jobbiga kvällsstunder, och många tårar, avslutade jag, mannen och storbarnen julaftonen med lite kortspel.

När jag frågade dottern om hon hade haft en bra julafton fick jag svaret "ja, den var bra, kanske inte den bästa eftersom Sanna måste åka ambulans, men den var bra ändå".

Och precis så var det.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar