Vardagsutmaningar

Idag ringde mellanbarnet mig när jag var på jobbet, och sa "Mamma, har du och pappa köpt ett hus? Ska det stå ett hus på vår gräsmatta?! Ett riktigt hus med golv? Jag blir faktiskt lite chockad när jag kommer hem från skolan och det står ett nytt litet hus på gräsmattan utan att ni har sagt nåt!". Jag hann tänka en liten stund innan jag insåg att vi kanske hade fått den där boden levererad som mannen pratade om för ett tag sen... men det var verkligen länge sen han nämnde nåt. Jag sa till mellanbarnet att jag delvis delade chocken med honom lite grann, och undrade om det kanske kunde vara boden som pappan hade beställt...? Och jo, det trodde han nog att det kunde vara.  Tur, tänkte jag.

När jag kom hem såg jag mycket riktigt att det stod ett litet hus på gräsmattan, men tyvärr inte alls på den plats där jag helst hade sett att det stod; som insynsskydd mot gatan. Allra, allra helst hade jag förstås velat ha boden på baksidan, ner mot skogen, men det var inget alternativ eftersom den inte går att transportera dit... (fast ärligt talat undrar jag om inte Martin Timell hade löst det på nåt bra sätt, eller kanske Mac Gyver?)

Nu står det alltså en mintgrön bod, på helt fel plats på gräsmattan. Dags att lägga i en växel på gymet med andra ord... så att musklerna inte bara räcker till målningen, utan även till att flytta huset. Otur, tänker jag lite nu.


Jag blev lite utmattad av att bara tänka på denna trevliga utmaning, och tänkte att det skulle bli ganska skönt att få krypa ner i minstingens säng och läsa en godnattsaga för honom. Jag  hade bespetsat mig på något i stil med "Totte bakar" eller kanske "Emma och lillebror". Det hade inte minstingen. Hans planer var betydligt mer avancerade. Han hade letat fram boken som jag köpte åt honom i London för ett par år sedan! Som sig bör gällande böcker för brittiska barn, är boken skriven på engelska... Detta var förstås ingenting som minstingen såg som ett problem, det var ju bara för mig att översätta à la minute! Det kan kanske låta enkelt, men det är det inte, när barnet vill ha samma flyt som i vilken annan sagoläsning som helst.

Bokens innehåll ska jag verkligen inte klaga på, och minstingen hade redan koll på vilken flagga som vajar på Buckingham Palace när drottningen är hemma, respektive när hon inte är hemma. Han hade även stenkoll på vad en telefonkiosk är (något som antagligen inte är jättevanligt för någon som är född 2009), hur hög London Eye är, att det finns gorillor på London Zoo, att det först bodde kungar och drottningar i Towern innan det började användas som fängelse, att det finns dinosaurieskelett på naturhistoriska museet, och att han gärna vill åka till Piazzan i Covent Garden!

Boken avslutades även med kontrollfrågor, som inte fick hoppas över eller fuskas med! Det gällde alltså att läsa ordentligt och memorera.

Galet fascinerande hur mycket ett litet barn kan lära sig på så kort tid!

Den avslappnande sagostunden fick nog mer karaktären av en engelsklektion än en mysstund... För mig alltså.