Gräsänka igen! Fast igår lackade jag faktiskt ur totalt på att vara just det! Dottern hade kör med lämning och hämtning, ett missat föräldramöte som tog upp hur det kommer att fungera på fritidsklubben (känns ganska viktigt att veta då det är det som gäller dottern från och med nästa läsår) och viktig information inför den stundande GD/GIF Olympiaden, minstingen var mammigare än någonsin, dottern hade ont i magen, Lille Skutt rymde, och minstingen somnade inte förrän 21.20! Jag vet att det finns betydligt värre saker som kan hända, men ibland blir frustrationen stor när det känns som att jag inte bara borde vara mamma, utan också en klonad bläckfisk!
Innan jag lade mig pratade jag med mannen, (som tydligen inte alls var i Danmark som jag trodde, utan i Slovakien av alla ställen!!) och hävde ur mig både det ena och det andra; men kontentan var nog att jag inte tycker att det är särskilt roligt när han är borta för många dagar i sträck. Det känns inte ens som att jag fixar att vara en bra mamma åt barnen, usch och fy! Att hinna jobba ordentligt verkar det som att jag kan se mig om i stjärnorna efter, något som stör mig lite eftersom jag hör till de som gillar att jobba, att högsäsongen på jobbet dessutom är i antågande gör inte magkänslan bättre.
Jag var upprörd som få, så det tog ett tag innan jag somnade. Helt plötsligt började jag drömma om att någon kastade hinkar med vatten på hallgolvet. Eller hur var det? Var det verkligen en dröm? Nej, det var det förstås inte. Det var dottern som (känsliga läsare ombedes att inte läsa denna blogg över huvud taget) vände magen ut och in, innan hon hunnit fram till toaletten. Stackars liten. Helt olycklig stod hon där i mörkret och såg ut att undra vad som egentligen hände. Efter en timmes saneringsarbete skulle vi försöka krama kuddarna igen, men dottern mådde verkligen illa och sprang fram och tillbaka till badrummet några gånger, och jag sprang efter. Jag somnade igen vid 3-tiden, och fick sova som en stock till klockan 6, då det var dags att plocka upp grabbarna i familjen ur sängarna, och forsla iväg dem till dagis och skola.
På skolan parkerade jag som vanligt längs kortsidan i "rondellen" som inte är en riktig rondell, utan snarare en gräsplätt mitt i en stor vänd/avlämnings-zon. Märk väl att det inte finns något parkerings- eller stoppförbud, och att parkeringen sker längs en vanlig, hög trottoarkant. Jag hoppade ur bilen för att följa med mellanbarnet upp till skolan, men blev plötsligt stoppad av Herr Vaktmästare, varpå följande ordväxling skedde:
-Tänker du parkera där, och lämna bilen?
-Ja, jag tänkte det, jag ska följa med min 6-åring till klassrummet.
-Jaha, men där får du inte stå med bilen.
-Nähä, varför inte då? Det finns inga trafikregler eller skyltar som säger att jag inte får stå här.
-Nä jag vet, men det är för barnens säkerhet.
-Öh... jaha, är det osäkert för barnen om jag parkerar längs vägen?
-Ja, det blir osäkert när du står där, och andra bilar dubbelparkerar/stannar utanför din bil, och de barnen som släpps ut från de bilarna springer kors och tvärs mellan alla bilar som kommer på morgonen.
-Jamen då kanske man borde läsa på om vad trafikreglerna säger om dubbelparkering istället? Det kanske är det som är galet?
-Nu gäller ju det här barnens säkerhet, det är ju för barnens skull, så jag föreslår att du flyttar på bilen!
-Jaha, och vart ska jag flytta den?
-Du kan ställa dig i kö och vänta på att få ställa dig där (pekar mot en stoppförbudsskylt där det står "skolskjuts", en plats avsedd för de bilar som skjutsar barn med funktionshinder till träningsskolan).
-Så du tycker att det känns mer rimligt att jag står i kö, med bilen igång bland alla dubbelparkerande bilar och springande barn, för att sedan parkera vid stoppförbudet?
-Det är inte stoppförbud där, det står ju skolskjuts!
-Ja, det gör det, och det betyder att platsen är reserverad för de stora taxibilar som lämnar och hämtar barn som ska till träningsskolan.
-Jaha, men det här är för barnens säkerhet, så nu föreslår jag att du flyttar bilen.
-Jag hör vad du säger, och jag vet att det är en galen trafiksituation här på morgnarna som vi alla vill göra något åt, och jag menar inte att det är ditt fel, men jag tycker att det tillvägagångssätt du åberopar för att skapa säkerhet för barnen just nu är fel, så jag tänker inte flytta min bil!!
Det kan tilläggas att jag inte hade ätit någon frukost innan jag lämnade barnen.
Mellanbarnet och hans klasskompis hörde diskussionen, och när vi kom fram till klassrummet berättade klasskompisen för fröken att det var en mamma som parkerade bilen där man inte får. Jag förklarade tydligt för barnet att man visst får parkera där! Jag tror inte att han trodde på mig... Det sista mellanbarnet sa innan jag gick var "men mamma, du flyttar väl på bilen nu?".
Efter lämningarna på dagis och skola var jag första kunden på ICA klockan 8.01. Jag handlade Coca Cola, rostbröd, blåbärssoppa, en ny mopp och tidningen "Julia Mode". Undrar om någon förstod vad jag hade för problem hemma?
Under förmiddagen har dottern återhämtat sig, från att ha varit så skakig att hon varken kunnat äta vatten på sked eller gå och stå någon längre stund, sitter hon nu och påskpysslar med rosiga kinder. Det finns oanade krafter i ljummen, vispad Cola, och rostat bröd!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar