Sjukstuga?

Idag kom ett sånt där telefonsamtal från dagis, ett sånt där samtal som börjar med "Hej, det är B på förskolan!", under de få sekunder som hinner passera tills jag lite tveksamt säger "Heej...?", snurrar tusen tankar i huvudet, men kontentan är ändå; hur illa är det? Har min lilla skatt trillat och slagit sig? Har han kräkts? Har han feber? Idag blev svaret det sistnämnda. Ärligt talat har jag bara väntat på att det skulle komma, efter alla svängar med snor, hosta och krupp-light som kopplat sitt grepp om minstingen den senaste tiden. Nu är febern här och det är väl inte så mycket annat att göra än att gilla läget, ta det lugnt, titta på film och dricka saft. För minstingen alltså! Jag hänger nog gärna på lite grann jag med, för nu sitter jag och huttrar i ylletröja och yllesockor... Fast jag föredrar nog te istället för saft... Jag håller tummarna för att jag inte får feber, utan att jag bara är lite trött efter gårdagens festligheter på jobbet.

För övrigt har jag blivit totalt Wordfeud-biten, och undrar lite vad jag gjorde innan. Det känns ju som en evighet sedan! Har verkligen inte Wordfeud funnits tidigare? Det känns ju helt surrealistiskt, en värld utan Wordfeud!? Skulle det verkligen funka? Något som irriterar mig ofantligt är dock alla konstiga ord som egentligen inte finns, men som ändå går igenom, i motsats till alla ord som verkligen finns, men ändå inte accepteras! Jag blir så upprörd att det kliar i magen!

Trots Wordfeud och feber har det ändå blivit fredagkväll, härliga tider! Vi har som vanligt inlett kvällen med lite bubbel och Gruyére, och snart är det dags för pasta med scampi, vitlök och chili. Jag tror det blir en bra kväll.

Go´ fredag!

(Wasa) Sport-skador

Dagen började sådär... Vid frukosten hände något med det öppnade Wasa Sport-paketet som trillade ner rakt i mitt ansikte! Några brödskivor trillade ur, gjorde så att jag började blöda lite i ansiktet, spred brödsmulor ner under tröjan, in i BH:n, och självklart över hela golvet. Att börja dammsuga, få stopp på blodvitet och sedan göra mitt bästa för att dölja skrapsåren i ansiktet med concealer, var inte vad jag hade med i beräkningarna.

Vid 9.30 plingade det till i telefonen. Ett sms! Det stod ungefär "Hej Maria! Sitter på café med M Stenmarck... Eller han sitter med sin tjej o jag sitter vid ett bord bredvid med O :) Var är du min vän en stund som denna?!? Han är ganska snygg faktiskt..." Ja, vart var jag? Jo, jag satt ute hos en kund, med svidande småsår i ansiktet efter sammandrabbningen med några skivor Wasa Sport... Jag satt inte alls på ett mysigt café i Vasastan med snygge M Stenmarck! I lördags var han dessutom bara ett par kilometer bort, när Ladies Night gick av stapeln i Gävle, men jag var inte där. Just i år fick jag gå ifrån mina principer och prioritera annorlunda vilket innebar att vara hemma och fira den 35-årige mannen. Men visst känns det som att Hunken kallar lite på mig? Lite sådär charmigt omedvetet, på ett annat plan? Så är det nog :)

Till mina skador kan jag även lägga en fot-skada. Den känns lite extra klädsam just nu eftersom jag köpte nya löpartights och ny jacka i helgen. Nu matchar jag alltså mina nya kläder med en fot iklädd coachtejp! Sällan har jag känt mig så idrotts-aktig! Jag passade på att konsultera Pappa / Dr A när han kom förbi på kvällskvisten för att hämta sin dotter. Han gissade på att min skada eventuellt är Mortons Neurom (förekommande hos långdistanslöpare eller marscherande militärer...), eller eventuellt en stressfraktur eftersom det inte gör speciellt ont när jag trycker ihop foten. Det kändes inte så skoj. Det kanske går över av sig självt? Det tror jag!

Nu dränker jag mina skadesorger i nybakad äppelpaj med vaniljsås, och fascineras över att det tydligen finns bilar som fickparkerar sig själva, åtminstone enligt reklamen.

Jag fascineras även över att jag hela tiden bara får ett gäng konsonanter tilldelade i Wordfeud! För visst blev det så, jag var inte så bra på att hålla ut "för jag har trillat, dit jag har fallit, jag har vaknat"...

Hissöl?

Ibland blir det lite längre mellan inläggen. Ibland har jag annat i huvudet, och annat att göra helt enkelt, även om jag alltid längtar hit!

I morgon fyller mannen 35 år! Och det är även det de senaste dagarna haft fokus på hos oss, förutom jobb, skola, dagis, innebandyträning, körövning, 10-årskalasinbjudningar, halv-VAB och Wordfeud. Det sistnämnde törs jag inte ens börja med själv, det räcker att 35-åringen fastnat totalt.

Igår hade vi ett litet kalas för mannen, och visst märks det att han närmar sig gubbålder när presenterna består av fotvårdsbehandling, vin i kartong, och yllevantar? Vi åt mycket mat, drack vin, och spelade annat spel än Wordfeud, nämligen "Med Vilda Gester". Som jag nämnt tidigare är jag inget stort fan av att spela spel, trots detta lyckades jag ändå visa var skåpet ska stå, efter att jag (tillsammans med Lillasyster och Svärfar) vann överlägset båda omgångarna. Nu har jag alltså gjort mitt i spel-världen de närmaste månaderna. (Jag spelade dessutom flera partier tärning i augusti!)

Idag har hela Fam Annorlunda gjort stan för att inhandla vinterkläder till storbarnen, gosh vilken pärs! Både avseende energi, ekonomi och tålamod, men nu finns var sin uppsättning med varma kläder i väntan på kyligare väder.

Irritationen över att ordet "bärsa" gav 111 poäng i Wordfeud börjar lägga sig (och jag undrar om ordet är ett verb eller ett substantiv), och ersättas med idéer om att ord som "hissöl" verkligen borde finnas! Jag får inte börja, får verkligen inte börja! Jag bara sneglar lite, och kommer med förslag på bra bokstavskombinationer, och funderar ut ett bra användarnamn...

"Jag kommer, jag kommer, jag kommer, jag är nästan där
Jag kommer, jag kommer, jag kommer
Jag kommer nu, du håll ut
Du vet att

Jag kommer, jag kommer, jag kommer, jag kommer
Baby jag tror jag är kär
I taxin, i trappen, i hissen, i hallen

Jag faller
Faller"

Pinsamt?

Nu börjar den. Den där eran jag väntat på med lite skräckblandad förtjusning. Den kom från ena dagen till den andra. Allt ändrades som i ett trollslag. Nu har det tydligen blivit dags för storbarnen att tycka att jag är PINSAM, och nära nog skämmas för mig!

Att jag har väntat med skräckblandad förtjusning beror på att jag innerst inne har tyckt att det ska bli lite spännande att se vad de kommer att skämmas över, för att de kommer att göra just det, verkar vara ett obligatorium i mamma-barnrelationen. Men jag har även fasat lite för om jag som person kommer att ta illa vid mig över att någon annan tycker att jag är pinsam.

Jag kommer ihåg när jag tyckte att min egen mamma var pinsam (ärligt talat kan jag göra det fortfarande, men bara ibland...). Jag tyckte att det var pinsamt att hon alltid pratade på alla föräldramöten, alltid anmälde sig som frivillig att följa med på alla klassresor, alltid var klassmamma, alltid hade sin egen klädstil och att hon aldrig använde smink när vi gick på stan på lördagarna, inte ens mascara! Det sistnämnda kan ha varit en vuxenrevolt mot min mormor som alltid sa åt mamma "men Elisabeth, du kan väl åtminstone sätta lite färg på läpparna!", och om mormor hade fått så hade hon nog gärna målat mamma lite med närmaste läppstift. (Min mormor var lite lik Maria Montazami i det avseendet och kände sig nog också "naken, rädd och exposed" utan sitt läppstift!)

Jag gissar att alla alltid och aldrig egentligen inte är helt sanna, men de kändes väldigt sanna under det sena 80-talet och det tidiga 90-talet. Så här i efterhand kan jag även känna att just ovanstående "pinsamheter" egentligen inte borde ha varit ett dugg pinsamma, men hos barn i en viss ålder räcker det nog nästan med att mamman visar sig ute för att hon ska betraktas som pinsam.

Tiden är hur som helst kommen; jag har blivit pinsam!

Jag insåg det härom dagen när jag glatt kom hem från en power walk med mina lilarosa viktband som jag ibland har på handlederna. Jag var på bra humör och berättade för familjen att jag nog chockat en stackars kille som var ute och jobbade i trädgården, när jag kom spatserande med armbågarna i sidorna, underarmarna pendlande i rask takt (ja, med färgglada viktband väl synliga), sjungande för full halls "JUST RUN AWAY TO THE STAAAARS, JUST RUN AWAY TILL YOU´RE HIGH ENOOOOUGH, I´LL BE WAITING ABOOOOOVE! I´LL MAKE IT HAPPEN, I TRY SO HAAAARD!". Familjen blev tyst och stirrade på mig, sedan sa mannen "sjunger du? när du är ute och går?" "sjunger du högt när du är ute och går...?". "Ehh... ja... det brukar jag göra, jag kommer liksom in ett goodfeeling flow, och då sjunger jag...", svarade jag. Jag såg på storbarnens och mannens miner, att de inte tyckte att det här var helt OK...

Tur att de inte fick reda på att jag dessutom brukar gå och hålla armarna ovanför huvudet i verserna, och sedan lyfta armarna upp och ner ovanför huvudet i takt till musiken i refrängen. Det hade nog varit för mycket för dem att ta in just då... Dessutom hade jag nog klassats som extremt pinsam i sådana fall, nu blev utfallet bara "pinsam". För den som undrar: nej, jag går inte i skogen, jag går längs bilvägen, runt stadsdelen där vi bor, och nej, jag slutar inte med mina övningar för att jag möter andra människor.

Enligt mig själv är jag dock inte ens hälften så pinsam som min egen mamma. Det skulle antagligen gå att skriva en hel bok om henne, och hennes mer eller mindre pinsamma bedrifter. Det som var mest pinsamt när jag var yngre var kanske att hon inte alls verkade tycka att hon var pinsam själv, och så är hon fortfarande...

Hur var det nu? Äpplet faller inte långt från trädet... Om det är sant, har mina barn en tuff period att ta sig igenom, för jag tog inte illa vid mig över att de tyckte att jag var pinsam... Jag kör mitt race ändå, precis som jag är, med förtjusning, vare sig de vill eller inte :)

Inget särskilt inplanerat

Idag har vi inte haft något särskilt inplanerat. En ganska skön känsla när man vaknar på morgonen... att inte ha något att skynda till, ingen hets, bara vara... Ja... Jo... Fast visst skulle det vara gott med en nybakad sockerkaka efter frukost en sådan dag? För att sockerkakan ska vara nybakad efter frukost är det bäst att göra den före frukost, och så fick det bli! Sedan var det bäst om alla barn hade ätit upp sin frukost före Melodikrysset, annars blir mannen så arg när de pratar för högt när ledtrådarna läses upp. Barnen föstes alltså från bordet vid 10-snåret, men kom sedan tillbaka som magneter när sockerkakan svalnat klart, någonstans runt 10.15, då ledtrådarna gick varma :) Tjo och tjim med andra ord! Fast jag var nöjd över att ha fått äta en lång helgfrukost med vitt bröd, Nutella, te, Tropicana, kaffe och sockerkaka, that´s my thing!

Lillasyster kom sedan med förslaget att ta med storbarnen på Bilar 2, 3D, bra idé! Bäst att skynda på lite så att de skulle hinna till 13-föreställningen! Dessutom vore det toppen om mellanbarnet innan dess hann ner på stan för att köpa ett par nya skor till innebandyn, och så måste alla äta lunch innan bion, så att de inte skulle bli hungriga! Till bion behövdes det tydligen också såväl godis, pop corn som dricka, bästa att skynda! Ja, just det, en vuxen ur familjen måste skjutsa ner gänget på stan också. Då kunde den vuxne även passa på att åka till Granngården och köpa kaninmat eftersom den tog slut igår, inga problem, vi hade ju ändå inget särskilt inplanerat idag.

Eftersom vi inte hade något särskilt inplanerat idag, tänkte jag att vi kanska kunde passa på att rensa thujahäcken på framsidan, och när vi ändå gjorde det kunde vi kanske gräva upp de thujor som dog i våras? Om vi ändå var ute kunde vi även passa på att gräva bort singlet under soptunnorna, lägga dit plattor, matjord och så lite gräs, det borde väl gå ganska snabbt? Sedan vore det kanon om vi hann packa upp Rhodos-väskorna och vika tvätten efter de fyra maskiner som gått varma sedan vi kom hem? Och by the way; borde vi inte handla så vi har något att äta ikväll?

Som ett brev på posten, en dag när vi inte har något särskilt inplanerat, kom ett sms där det stod "Hej föräldrar! Våra barn har löss, behandlas idag." från mamman till kompisen som dottern lekte med igår. Hm... Det kanske kunde förklara den där hårlusen jag försökte ignorera i handfatet i morse? En koll i dotterns hår bekräftade att det återigen finns lus i vårt hus. Fram med lusmedel på stört! Nu ska de otäcka krypen väck!

Idag har jag fått behålla lunchen i magen, och det låter nog som att jag bara tog en fyra Whiskey igår (fast jag inte drack någon Whiskey alls), det tackar jag för. För det behövdes, en dag som denna, när vi inte har något särskilt inplanerat.

Ibland blir det inte som man tänkt sig

Idag hade jag tänkt mig att vi skulle ha en helt vanlig fredag! Vilket innebär en sväng till flaskaffären på lunchen för att hitta ett gott vin, att gå från jobbet i hyfsad tid för att hämta minstingen på dagis lite tidigare än andra dagar, att dricka lite bubbel och äta en bit ost till förrätt medan barnen äter middag, att sedan dricka ett gott rödvin (inköpt på lunchen) och äta fredagspasta, nalla fredagsmys-chips av storbarnen, följt av ett frossande i Ben & Jerrys när barnen lagt sig.

Ibland blir det inte som man tänkt sig.

Redan före lunch ringde gudis L8 och anhöll om lov att få hämta minstingen från dagis, och ta med honom på utflykt med pique-nique i Boulognerskogen på eftermiddagen. Jag tackade gladeligen ja till detta lyxiga erbjudande (TACK Bästa gudis L8! Vilken tråkig värld det skulle vara utan dig, du förgyller mina dagar titt som tätt!), och konstaterade att jag skulle kunna jobba några minuter extra istället. Vid lunch började inse att min arbetsdag kanske inte skulle bli så lång ändå... Jag har, sedan de första dagarna på Rhodos, haft problem med luftrören (gissar på att AC är boven), detta har resulterat i att jag låter som om jag har haft en riktig utekväll där jag sänkt ett antal sexor Whiskey, fast det egentligen är tvärtom; jag har suttit hemma i soffan och pimplat te på kvällarna.... Denna Whiskey-stämma och något nedsatt pigghet, har det senaste dygnet även kompletterats med att jag inte får behålla särskilt mycket i kroppen av det jag stoppar i mig. Det gör att jag blir lite trött... och lätt seg i kolan.

Jag tog mig helt enkelt inte ens till fredagshandlingen på flaskaffären idag. Istället samlade jag mig, och tog mig tillbaka till jobbet för att hänga i så länge jag orkade, en liten bit in på eftermiddagen. Sedan var det stopp, och dags att åka hem i förtid. Väl hemma ringde Lillasyster och hörde sig för om var jag var, om jag kanske, eventuellt, var kvar inne i stan, eller kanske var ute och åkte och hämtade barn, för då skulle jag kanske, om jag var så snäll, kunna hämta upp henne utanför ett café på stan där hon fått en allergichock med andnöd som följd. Jodå, hon hade tagit både tabletter och spruta, men hon tyckte att det verkade onödigt att ta upp en plats på Akuten...

Mannen hämtade upp Lilllasyster på stan vid 16-snåret, följde med henne till Akuten där de fick snabb hjälp, men ändå blev kvar ett par timmar.

Ett helt gäng med barn dundrade in i huset vid 16-tiden, många chicken nuggets och pommes strips tillagades, och åts sedan glupskt av barnen, medan jag tog två Resorb, inväntade sjukhusbesökarna och gjorde i ordning bäddsoffan åt Lillasyster.

Nu är alla hemma, och familjen har även kompletterats med Lillasyster som efter omständigheterna mår riktigt bra :)

Fredagspastan blev faktiskt tillagad som vi tänkt oss, jag har nallat en hel del av barnens chips, och som alla andra fredagkvällar har vi haft högläsning ur Sveriges Rikes Lag... Just i kväll fokuserade vi på Äktenskapsbalken, Brottsbalken och godingen Hundlagen. Mannen frågade om dottern kanske skulle läsa juridik, då svarade hon "Djur i rik? Vad är det?", så än finns det nog en del att lära :) Men oj så skoj man kan ha med en lagbok! Jag har inget minne av att man kunde ha så kul med den boken, på något vis gör den sig mycket bättre tillsammans med en nyfiken 10-åring, än med en gammal professor. Bara att få höra någon säga "kapp två, ett krumelur" istället för "andra kapitlet, första paragrafen" känns så mycket mer uppfriskande!

Ibland blir det inte som man tänkt sig, men det kan bli riktigt bra ändå!

Honey, I´m home!

Har jag ens varit borta? Konstig känsla det där, när man kommer hem, och det knappt känns som att man varit borta, att allt kanske bara var en dröm? Fast dimensionen på tvättberget, och typen av tvätt, vittnar om att fem personer nog har varit på sol- och badsemester trots allt... så det är nog sant. Alla minnen, bilder som fladdrar förbi, dofter och smaker var nog på riktigt i alla fall!

Vi har haft det fantastiskt bra! Det var precis vad vi behövde just nu; att komma iväg allihop tillsammans, och inte göra speciellt mycket alls, bara låta dagarna gå, sola, bada, snorkla, äta god mat och umgås med goda vänner. Ätit har vi verkligen gjort, eftersom vi för första gången bokat en all inclusive-resa. Jag är ännu inte hel klar med mitt omdöme angående detta. Sunwings all inclusive-koncept har både för- och nackdelar, ekonomiskt är det säkert värt det, men om jag väger in ett gäng andra parametrar som för mig är viktiga, framför allt på semestern, så vet i sjutton... jag måste nog känna efter ett tag till! Hur som helst har jag verkligen saknat riktigt gott vin! Men förhoppningsvis väger nog nästa resa upp den biten :)

Vädret har varit toppen! Jag kan inte komma ihåg sist vi hade så bra väder på en semesterresa. Temperaturen har varierat mellan 36 och 38 grader som högst varje dag, i havet var det 27 grader. Igår eftermiddag såg vi tre moln i horisonten, annars har det varit klarblå himmel.

Vi kom hem ikväll, så nu är jag lite seg i kolan, och lite lat, så jag låter några semesterbilder tala för sig själva istället! Det kan hända att jag återkommer mer till resan i ord senare...

När vi får både blommor, vin och tackkort vid ankomsten, är det ett tecken på att det är dags att välja en annan typ av resa?

Inte utan min vattenkanna.

Söt som socker.

"Kasta mig pappa!"

"Oiiiiihooo!"



Den nya väskan fungerar utmärkt att sitta och leka i :)

I väntan på mellanbarnet i MiniLand.

Mys med storasyster, eller lillebror, beroende på vem man frågar.

Tre femtedelar av familjen.

Trots taxistrejk och en hel del improviserande åkte vi in till Gamla Stan en kväll...

...och ser man på! Det gick alldeles utmärkt att shoppa där!

Fantastisk måne varje kväll!

Hela familjen samlad framför självutlösaren :) Bilden är tagen med mer kärlek och charm än finess...

Flickhänder? Nej, händerna hos en tvåårig liten kille som vet vad han vill!



Något säger mig att den här vyn inte alls kommer att finnas framför mina ögon när jag går från frukosten i morgon...



...och inte den här heller när jag startar min dag.

En dag kom det en grekisk gud (han såg i alla fall ut så) till hotellet och undrade om jag inte var intresserad av att testa att dyka, och visst var jag det! Riktigt skoj, och testomgången gav mersmak! Kanske skulle kunna ta sol- och badsemestern till en ny dimension?

Minstingen blev iPod-fantast.





Undrar vad grabbarna kommer att tycka om att inte kunna kasta sig i kuddhavet och titta en stund på film efter avslutad måltid?

Grekiska gudar i all ära... men ingen slår min hunk!

Sötis

Simpojken Leo...

...som ser ut så här utan sim-mundering. Undrar hur många hjärtan den blicken kommer att krossa genom åren?

Jodå, de kan hålla sams, i flera sekunder!

Max under vatten!

Vi tittade på fiskar...

...genom cyklopet.





Havsutsikt från sovrummet.

Bara ett dygn sedan? Ibland är kasten i tillvaron tvära, för nu sitter jag och småhuttrar med en kopp te...

Ingen ville åka hem, men alla åker gärna tillbaka!

Han jobbar i affär

Hej, jag heter Maria, och jag lyssnar på "Han jobbar i affär" på repeat när jag springer.

Jag vet egentligen inte varför, jag vet inte hur det började, och det känns inte som att låten speglar min musiksmak särskilt väl. Trots det höjer jag volymen, och tar i från tårna vid strofen "ALLA MINA DAGAR ÄR DEN ANDRA LIK, OCH DÄR JAG BOR BÖRJAR LIKNA EN BUTIK!". Det känns så rätt just då, i stunden, när jag jag känner själva gunget, och susar (jo så känns det just då, även om jag nog mer hasar än susar på riktigt) fram över asfalten. När jag tänker på det i efterhand känns det inte lika bra.

Jag förstår att, framför allt min lillasyster, kan se detta som ett problem. Hon har redan påpekat att det inte är helt OK att gå runt Sätra med en liten sköldpaddsryggsäck på ryggen (något som jag också gjort, men som jag inte haft något problem att sluta med).

Jag vill även påpeka, framför allt för vissa av mina manliga kollegor som gärna talar om för mig att jag shoppar nästan varje lunch, att texten i låten inte har någon som helst koppling till mig själv.

September

Det är ju helt galet att det redan är september! Jag som fortfarande per automatik gärna skriver 2010 eller -10 när jag måste uppge datum... Det kanske är dags att istället börja öva på att skriva 2012? Tiden går fort med andra ord, alltså har jag kul :) Vad bra!

Fast när jag tänker närmare på de senaste dagarna vet jag inte riktigt om "kul" är rätt ord; däremot skulle kanske "intensivt", "vardags-planerande", " semester-planerande", "livstetris", "gräsänkeliv", men ändå "trivsamt" kunna vara ord som speglar mina dagar lite mer rättvist.

Mannen har spenderat mycket tid i Slovakien, och åker natten mot måndag tillbaka dit igen. Jag får ofta medlidande kommentarer och frågor om hur det är när han är borta, hur det känns, och om det verkligen är nödvändigt att han är borta så mycket som han är. Jag vet att det är i all välmening, och det är snällt att människor runt omkring mig engagerar sig. Men faktum är att det just nu går att hålla näsan över vattenytan (det går självklart i perioder, ibland känns det som att det inte alls går), om det beror på att jag vant mig, eller på att jag har en semester i ryggen (då jag i och för sig var gräsänka stor del av tiden) ska jag låta vara osagt, jag låter det mest rulla på och hoppas att inget oförutsett tillstöter. På frågan om det verkligen är nödvändigt att mannen är borta så mycket som han är, är svaret på frågan att han är borta mindre än vad som krävs av honom... en tuff ekvation att få ihop.

I torsdags besökte jag, barnen och Lillasyster Ulvsäterskolans värdegrundsfest. Som vanligt höll rektorn tal, det spelades hög musik på afrikanska trummor, vi skrev under värdegrunden, åt matsäck och umgicks med andra Ulvsäters-människor.

Igår var det fredag och mannen var äntligen hemma igen. Som sig bör kalasade vi på olika ostar, drack lite gott bubbel, åt en pastarätt med grädde och kantareller, innan jag knäckte en ny Ben & Jerrys :)

Idag har Fam Annorlunda åkt i två karavaner ner på stan, då mellanbarnets kompis L också följde med. Mellanbarnet fick en ny sparkcykel, eftersom den han haft fram till idag gått sönder. Förhandlingarna var långa, innan han till slut gick med på att köpa (gick med på att köpa?!! aningen bortskämd...?) sparkcykeln inne på Clas O (som kostade mindre än hälften så mycket som den inne på Stadium), men då förhandlade han sig även till ett litet kit med dartpilar! Sedan gick vi till godisaffären och köpte ohälsosamt mycket lördagsgodis. Till och med jag, som egentligen inte är så förtjust i vanligt lösgodis sköljdes med i godis-hetsen och köpte två klubbor till mig själv som glatt smackade i mig på stan.

Nu har jag äntligen kastat iväg alla sommarblommor, och fått ner några "kryssbollar" i krukor istället. Ursäkta alla grannar för att det sett så bedrövligt ut den senaste tiden på blomfronten. Ni får gärna anmäla er frivilligt för att ta hand om blommorna hos mig, om ni vill att det ska se mer propert ut, för jag må ha tokgröna fingrar i släkten, men det är som att just de generna valt att intensifieras hos vissa personer, och helt utebli med sin närvaro hos andra (mig). Jag beklagar!

I morgon är det den stora packningsdagen (hoppas jag... det skulle ju ha varit den stora packningshelgen, men det har jag redan gett upp eftersom lördagen snart är slut), för snart, alldeles, alldeles snart, är det dags att åka söderut och ta vara på den sista sommarvärmen vid Medelhavet.