Dagen började sådär... Vid frukosten hände något med det öppnade Wasa Sport-paketet som trillade ner rakt i mitt ansikte! Några brödskivor trillade ur, gjorde så att jag började blöda lite i ansiktet, spred brödsmulor ner under tröjan, in i BH:n, och självklart över hela golvet. Att börja dammsuga, få stopp på blodvitet och sedan göra mitt bästa för att dölja skrapsåren i ansiktet med concealer, var inte vad jag hade med i beräkningarna.
Vid 9.30 plingade det till i telefonen. Ett sms! Det stod ungefär "Hej Maria! Sitter på café med M Stenmarck... Eller han sitter med sin tjej o jag sitter vid ett bord bredvid med O :) Var är du min vän en stund som denna?!? Han är ganska snygg faktiskt..." Ja, vart var jag? Jo, jag satt ute hos en kund, med svidande småsår i ansiktet efter sammandrabbningen med några skivor Wasa Sport... Jag satt inte alls på ett mysigt café i Vasastan med snygge M Stenmarck! I lördags var han dessutom bara ett par kilometer bort, när Ladies Night gick av stapeln i Gävle, men jag var inte där. Just i år fick jag gå ifrån mina principer och prioritera annorlunda vilket innebar att vara hemma och fira den 35-årige mannen. Men visst känns det som att Hunken kallar lite på mig? Lite sådär charmigt omedvetet, på ett annat plan? Så är det nog :)
Till mina skador kan jag även lägga en fot-skada. Den känns lite extra klädsam just nu eftersom jag köpte nya löpartights och ny jacka i helgen. Nu matchar jag alltså mina nya kläder med en fot iklädd coachtejp! Sällan har jag känt mig så idrotts-aktig! Jag passade på att konsultera Pappa / Dr A när han kom förbi på kvällskvisten för att hämta sin dotter. Han gissade på att min skada eventuellt är Mortons Neurom (förekommande hos långdistanslöpare eller marscherande militärer...), eller eventuellt en stressfraktur eftersom det inte gör speciellt ont när jag trycker ihop foten. Det kändes inte så skoj. Det kanske går över av sig självt? Det tror jag!
Nu dränker jag mina skadesorger i nybakad äppelpaj med vaniljsås, och fascineras över att det tydligen finns bilar som fickparkerar sig själva, åtminstone enligt reklamen.
Jag fascineras även över att jag hela tiden bara får ett gäng konsonanter tilldelade i Wordfeud! För visst blev det så, jag var inte så bra på att hålla ut "för jag har trillat, dit jag har fallit, jag har vaknat"...
Mamma o pappa har en sån bil så det ÄR sant!
SvaraRadera/frida