Brudklänningen

I lördags plockade jag fram den från tyg-garderoben där den hängt sedan slutet av juli 2002. Innan sommaren 2002, hade den legat nedpackad i en kartong som flyttats runt mellan olika förråd och vindar sedan juni 1977.

Och tänka sig, jag kom faktiskt i den!

Jag har haft funderingar på om jag ska sy om den, till en helt annan klänning, som kanske kan användas någon mer gång... men sedan kände jag att det nog finns någon form av affektionsvärde i den som den ser ut idag.

Kanske borde jag spara klänningen som den är utifall dottern vill använda den i framtiden. Hon har dock deklarerat klart och tydligt att hon inte vill ha den klänningen om hon gifter sig. Hon vill ha "en puffig klänning med många olika färger". (Den önskan kanske kommer att ändras med tiden...?)

Det är ett konstigt fenomen det här med brudklänningar. De används en dag, eller kanske två, som min (och mammas), resten av tiden förvaras de undanpackade. Synd.

Man kan ju visserligen göra som jag gjorde i lördags, prova klänningen, och springa omkring och känna sig som en prinsessa en stund. Eller inte. Jag borde kanske sy om den? Eller inte.