Krigszon Salamander

I vårt hus känns det vissa dagar som att gå omkring mitt i en krigszon, och jag är rädd att det kommer att ta tid innan vi har nått fred i alla instanser.

Den största förändringen ligger nog i dotterns beteende, som mer och mer har tydliga tonårstendenser. Saker som förr muttrades lite åt, blir helt plötsligt stora, oändliga och fruktansvärda katastrofer! De senaste dagarna har katastroferna bestått i

-att det antagligen inte är någon idé att göra egna tvålar längre, eftersom det nästan inte är någon som köper tvålarna (produktionen är stundtals intensiv), och vi står ju aldrig på loppis heller!

-att det inte går att plocka fram kläder till morgondagen kvällen innan eftersom det inte finns några kläder. Eller jo, kläder finns det, och de passar visst, men de är FEEEL!

-att det var jätteonödigt att köpa den där penntrollskalendern för halva reapriset i februari, för trollen bara står ju där, det är ingen som leker med trollen!

-att vara tvungen att äta korv och makaroner.

-att vara tvungen att micra korv och makaroner för att man kommer hem en timme efter middagstid.

-att föräldrarna inte fattar EXAKT hur den nya läxan ska gå till utan förklaring!

-att föräldrarna vill förhöra läxan!

-att ingen förälder kommer och förhör läxan!

...listan kan göras väldigt lång. Katastroferna hanteras av dottern genom att skrika, stampa i golvet, stänga in sig på sitt rum, gråta, kasta kuddar, kräla runt på golvet och låta föräldrarna förstå att de fattar precis ingenting!

Det märkliga är att jag faktiskt förstår henne. Kanske inte exakt varför hon blir så arg över dessa saker, men jag förstår i alla fall känslan. Jag kommer fortfarande ihåg hur det kändes själv ibland... Den där fruktansvärda hopplöshetskänslan, och frustrationen när intellektet ändå påminner om att det kanske är lite annorlunda att gå i taket och få utbrott över saker som tidigare bara har varit som irritationsmoment.

I denna krigszon finns även en pappa, som kanske inte har empati eller förståelse som något av sina allra starkaste karaktärsdrag. Han brukar snarare klassas som något fyrkantig och faktainriktad. Jag kan ibland känna att denna typ av pappa i kombination med pre-tonårsdotter inte är en optimal kombo. Å andra sidan tror jag att en pappa och en tonårsdotter ganska sällan är en jättetrevlig kombination över huvud taget. Även de gånger papporna (och säkert även mammorna) försöker vara förstående kan de vara otroligt irriterande! (Förlåt mig min pappa bland molnen, men du var ganska irriterande i perioder du också... Ju mer du försökte, desto mer kunde det klia i mig! ...men någonstans långt där inne kändes det nog ändå bra att du försökte :))

Förutom den förpubertala dottern, har vi även en liten snart 3-åring med blöja, napp (han borde förstås varken ha det ena eller det andra...) och stark beslutsamhet, samt även en 7-åring som försöker våga vägra det mesta, om det inte rör sig om att vara vaken länge på kvällen eller spela på paddan.

Krigszonen har nog kommit för att stanna ett tag. Vi får göra vårt bästa för att skapa fred så snabbt som möjligt, försöka förhandla så gått det går, och avvärja de allra största attackerna...