Sjuk jakt på glömda kartonger

När hela eller delar av familjen har varit på resande fot på helgerna, och vardagen präglas av en massa annat än att ta hand om hemmet, är det en hel del som blir rörigt. När det dessutom går från sommar och höst till vinter hopas det lätt massor med kläder överallt! En del hade jag antagligen kunnat kasta ut i förrådet för länge se´n, men det känns onödigt att släppa taget om varma dagar innan man verkligen måste :)

I helgen var det tänkt att allt det där skulle ske. Alla upprensningar, kasta iväg de vissna höstblommorna, plocka ihop alla småsaker som spridits vind för våg i huset, gå igenom alla kläder som hänger i hallen, men som inte behövs den här årstiden, få plats med alla grejer i förrådet, och plocka ihop de sista sakerna på altanen och i trädgården.

I fredags förmiddag började jag känna en konstig värk i öronen, som sedan spred sig ner till nacken och upp över hela huvudet. Febern kom som ett brev på posten. Jag borde ha förstått det, med tanke på att hela Familjen L-A som vi var med på Åland har legat däckad i influensa och öroninflammation, men jag tänkte att faran nog var över...

Helgen har till stor del tillbringats i soffan och i sängen. Mannen har flängt runt på innebandymatcher, uträttat ärenden, och hunnit vara med på jobbfest.  Turligt nog har jag ändå haft förmågan att delegera, förklara och peka, så det mesta har faktiskt blivit gjort!

Veckan som gått sedan vi kom hem från Åland, har varit en helt vanlig vecka, med jobb skola, dagis, innebandyträningar, kör, gitarr och styrelseutbildning för mannen. Den stora grejen för mellanbarnet har varit en skoltävling som heter "Jakten på de glömda kartongerna". Tävlingen går ut på att varje hem ska återvinna så många pappersförpackningar som möjligt. En morgon blev det dock katastrof läge när mellanbarnet hittade en yoghurtkartong som hade slängts i brännbart, katastrofen var nära! Jag förklarade att det är mycket som tyder på att om det finns gammal yoghurt kvar i kartongen är det bättre att kasta den i brännbart än att diska den. Mellanbarnet var tveksam, men köpte mitt energisnack, och meddelade även sin fröken i skolan. Hon tyckte dock inte lika som jag, men jag konstaterade bara att vi i sådana fall tycker olika, och det verkade mellanbarnet acceptera.

En betydligt svårare nöt att knäcka var varför det inte gick att fylla i "vinkartong" bland förpackningarna på tävlingslistan. Jag sa att han istället kunde fylla i äggkartongskolumnen, och låtsas att det egentligen var en äggkartong vi hade återvunnit, och att det kändes onödigt med en helt egen vinkartongskolumn. Han höll inte med, och verkade tycka att förbrukningen av vinkartonger var lika självklar som förbrukningen av äggkartonger...

Nåja, en vecka kvar med kniviga återvinningsfrågor! Jag ska ta mig igenom detta, jag jobbar ju ändå på "Gävle Återvinnare" som mellanbarnet stolt berättade för sin fröken för att understryka att hans mamma har koll på sorteringsläget!