Morton och jag

Jag har haft ont i vänster fot ett tag. Ganska länge faktiskt om jag skulle rannsaka mig själv, men varför göra det om ingen frågar? För ett tag sedan fick jag ont i höger fot också. I morse när jag klev ur sängen höll jag på att rasa ihop i en liten hög av smärta. Då tänkte jag att "nä, så här ska det nog inte vara, jag borde kanske ta tag i det innan fötterna trillar av!"

Under dagen letade jag fram ett telefonnummer (ett sånt där nummer som står på ett kort som man alltid tappar bort...) som jag kan ringa och få rådgivning via min sjukvårdsförsäkring. Jag fick en läkartid redan i eftermiddag hos den levande läkarlegenden bland hockeyspelare i Gävle, Lennart Hovelius. Det kändes högst rimligt att jag, med min oerhört komplicerade idrottsskada. skulle besöka Tre Kronors forne läkare. Han visade sig vara både trevlig och kompetent, eftersom han ställde samma diagnos som jag själv redan gjort med hjälp av Google. Jag har med största sannolikhet drabbats av Mortons Neurom på båda fötterna! Jag försökte protestera, och tyckte att det verkade väldigt konstigt att få något sådant på båda fötterna samtidigt, men det var det tydligen inte alls. För att säkerställa att det verkligen är detta som är problemet skickas en ultraljudsremiss vidare till någon av de närliggande större städerna i söder, för i Gävle finns det tydligen inga Morton-specialister. Kirurgi eller inte? Nu är det bara att vänta.

Om det skulle vara så att någon, mot förmodan (...) inte vet vad Mortons Neurom är följer en liten beskrivning i kursiv text nedan. Den som vet vad det är, eller inte har lust att läsa kan scrolla vidare!

"Vad är mortons neurom?

Mortons neurom, eller mortons metatarsalgi, är en förtjockning av nervvävnad som kan utvecklas i olika delar av kroppen. Den vanligaste neuromet i foten är Mortons neurom, som oftast finns mellan de tredje och fjärde tårna. Det kallas därför ibland för en intermetatarsal neurom. “Intermetatarsal” beskriver dess läge under foten mellan mellanfotsbenen. Neurom kan också uppstå på andra platser i foten.


Mortons neurom: Förtjockning eller utvidgning, av de nerver som definierar ett neurom är resultatet av komprimering och irritation av nerverna. Denna komprimering skapar utvidgningen av en nerv, som så småningom leder till permanenta nervskador.


Orsaker


Något som medför att komprimering eller irritation av foten kan leda till utvecklingen av ett neurom. En av de mest vanliga orsakerna är att man bär skor som har en avsmalnande tå eller högklackade skor som orsakar tår för att tvingas till att trycka ihop tårna.



Personer med vissa missbildningar – bunions, hammartå, plattfot eller mer flexibla fötter – löper högre risk för att utveckla ett neurom. Andra tänkbara orsaker är aktiviteter som involverar repetitiva irritationer av foten, som körs eller domstolen Sport. En skada eller annan typ av trauma i området kan också leda till ett neurom.




Symptom

Om du har en Mortons neurom kan kanske du en eller flera av dessa symtom där nerv skadan inträffar:


* Stickningar, bränning eller domningar


* Smärta


* En känsla av att något är inuti kulan på foten


* En känsla av att det finns något i skon



Utvecklingen i en Mortons neurom ofta följer detta mönster:


* Symptomen börjar gradvis. Först de inträffar endast sporadiskt när bär smal-rättning skor eller utföra vissa försvårande verksamhet.


* Symtom kan gå bort tillfälligt genom att ta bort sko, massera foten, eller genom att undvika försvårande skor eller verksamhet.


* Över tiden förvärras symptomen gradvis och kan kvarstå i flera dagar eller veckor.



Diagnos


Att komma fram till en diagnos, kommer den som undersöker dig, en läkare, naprapat, sjukgymnast eller kiropraktor, behöva en grundlig historia av dina problem och få undersöka din fot. Under den fysisk undersökning försöker läkaren att återskapa dina symtom genom att manipulera din fot. Andra test eller t.ex röntgen eller magnetkamera kan behövas.


Oberoende av om du har genomgått kirurgiskt eller icke-kirurgisk behandling, kommer din kirurg rekommenderar långsiktiga åtgärder för att hålla dina symptom från att återvända. Dessa innefattar lämpliga skor och ändring av verksamhet för att minska repetitiva trycket på foten."


Jag visste väl att det där skolsköterskan sa en solig dag i september 1985 skulle hinna ifatt mig till slut. Hon påstod att jag var lite plattfot och att jag måste ha ilägg i skorna för att det skulle försvinna. Mamma sa att det inte alls behövdes ilägg, utan att det räckte med ordentliga träningsskor med bra stöd, och en ordentlig upphöjning vid fotvalvet. Jag fick alltså gå omkring med ett par fula träningsskor med kardborrband när alla andra (åtminstone minns jag det så) hade fina "Kina-skor" i vinröd mocka! Jag gick med på detta utan större protester, eftersom jag såg framför mig hur jag annars skulle få vandra runt med fötter liknande Kalle Ankas, och det kändes inte lockande. Jag försökte konfrontera SSK mamma med detta idag, men hon säger sig inte komma ihåg den här episoden alls, och lade till att hon har för sig att det nog faktiskt "var modernt med kardborre då".

Mellanbarnets hockey-ambitioner verkar ha floppat efter en timme på is idag. Han säger att han får ont i fötterna. Han kanske behöver ilägg?