Vad nu vad hände?

Jag är gräsänka igen. Med handen på hjärtat brukar det inte tillhöra mitt favoritcivilstånd, och det gör det inte idag heller, men missförstå mig rätt när jag säger att det faktiskt funkar, åtminstone för tillfället. Jag vet inte varför det känns så helt plötsligt... Kanske för att vi alla har varit hemma ett par veckor, under en tid då vi har haft ett extremt späckat schema, både på dagar och kvällar? Det känns nästan som att vi har "passat på" med lite för många saker bara för att mannen varit hemma :/  Under sådana perioder kan det lätt kännas som att jag saknar mina barn, fast jag har varit på hemmaplan hela tiden, kruxet är väl att det är väldigt sällsynt att hela familjen är hemma samtidigt...

Just idag blev det en sådan där efterlängtad (fast jag inte riktigt visste att jag längtade efter den) ospäckad dag, då jag själv körde hela morgonracet (eftersom mannen åkte till Arlanda mitt i natten med mina mått mätt), jobbade, hämtade barnen, ingen skulle iväg på träning, spelning eller sångövning. Jag stekte imponerande många pannkakor och vispade grädde med alldeles för mycket socker i. Huset fylldes ett tag av ett gäng 7-åriga grabbar, innan de kom på bättre tankar och gick ut :) Dottern var hänvisad till sitt rum för städning efter middagen, vilket innebar att hon inte spenderade många minuter inne i själva rummet, utan istället svansade runt mig och suckade om hur jobbigt det är att städa. Som tur är har jag anlitat en röjnings- och struktureringskonsult som kommer hem till dottern redan imorgon, nämligen Lillasyster. Hon lät nästan glad när jag frågade om hon ville åta sig uppdraget... jag vet inte riktigt om hon verkligen förstår vad hon har gett sig in på!

För första gången på länge har vi inte haft någon aktivitet utanför huset efter jobb och skola. Alla (utom mannen) har varit hemma, och dessutom friska och nöjda. Jag försöker komma på när detta inträffade senast...

Jag har hunnit röja en del hemma, vilket var välbehövligt. När mannen är hemma kan det hända att jag är en sådan dålig människa att jag utsätter honom för tester, som är helt hemliga för honom förstås. Ofta har testerna någon koppling till tvätt, städ eller allmänt plock. Jag låter alltså någonting vara, låter någon sak ligga framme, eller låter någon syssla vara ogjord, som jag i normalfallet brukar ta tag i. Självfallet går jag och stör mig på att sakerna inte blir gjorda, och självfallet kommer mannen extremt sällan på att han borde göra det istället. Jag tror inte att han gör det för att han inte vill eller orkar, det handlar snarare om att han faktiskt inte ser sakerna, eller helt enkelt inte tycker att de behöver göras. Jag kan konstatera att vi prioriterar lite olika ibland. När jag blir gräsänka är det uppenbarligen ingen vits att fortsätta testet, så då är det bara att röja undan störmomenten själv istället! (När jag ser det så här på pränt känns det nästan som att det skulle vara en bra idé att sluta med testerna helt och hållet...) Är jag en elak människa? Nej, jag tror inte det. Men ganska ärlig som vågar erkänna att jag gör så här :) (Jag kan lugna mannens största fan, min mamma, att han faktiskt är helt medveten om att den här proceduren förekommer.)

I morgon är det en stor dag, då går första hockeyträningen av stapeln för mellanbarnet. Skydden är testade, och ligger nu i tryggt förvar hos Morfar P som ska följa med till träningen som börjar redan 15.30. Flipp eller flopp återstår att se. Intresset är det verkligen inget fel på, så med tanke på det borde det verkligen bli en tokflipp! Däremot är mellanbarnet medvetet om att det finns de som åker bättre skridskor än vad han gör just nu, och det skulle kunna göra att det blir en flopp. Vi får se vad som är starkast; intresset för hockeyn eller irritationen över att någon åker snabbare...

Nu är det dags för bullar som bakades igår på kanelbullens dag, och kanske en mini-Tip Top eller Top Hat? Eller kanske en chokladboll? Bäst att ladda ordentligt inför morgondagen som även är den stora planeringsdagen inför dotterns 10-årspartaj som äger rum på fredag kväll. Även till den aktiviteten (både till planeringsstadiet och själva utförandet), har jag (gratis-)lejt Lillasyster! Tack för att du finns fina Lillasyster och Moster!