söndag 5 juni 2011

Här går min gräns!

Igår, när mina barn samt kompis T, som vanligt bråkade efter lunchen (det känns nästan som en standard, det är som att de känner att de verkligen orkar bråka lite extra med varandra när energiförrådet fyllts på), de slogs, sparkades, drog varandra i håret, ja, U name it; då hörde jag plötsligt någon som började sjunga "Lägg av! Låt mig få va´! Fatta hur det känns, här går min gräns!"... Ehh... va´?! Mitt i ett pågående storbråk tog storasyster i från tårna och började sjunga en snutt ur den senaste repertoaren som hon var med i på Konserthuset!  Killarna blev lite förvånade, och lade raskt av med slag och sparkar, och jag gick från att ha varit ett irriterat åskmoln inne i köket, till att gå runt och fnissa för mig själv. Det verkar finnas oanade krafter i sång och musik! :)

Nu ska det marineras kött (jo, jag envisas med att marinera fast experterna säger att det inte gör någon skillnad, för mig är det skillnad, även om det kanske bara är mentalt...), och fixas efterrätt, för ikväll kommer Fam Cronsell på besök! Faktiskt bara en vecka senare än "bäst före datum", eftersom vi sagt att vi skulle ses i maj egentligen. Men hey, en vecka, det är ju nästan "i mycket god tid" och verkligen väl godkänt när det gäller att bestämma trevliga dejter, sånt brukar alltid dra ut på tiden av någon anledning... Kvällen kommer förhoppningsvis att erbjuda något gott på grillen, något gott i glaset, trevligt sällskap, och roliga samtalsämnen. Åtminstone för mig och Fru Cronsell, eftersom vi hängt sedan vi var 8 år brukar vi ha en del roliga saker att avhandla :) Mannen och Herr Cronsell brukar titta på klockan och konstatera hur lång tid det tog denna gång innan "name droppingen", som för dem är helt ointressant, börjat (de kanske har vadslagning?).



Men det är klart... De har så liten förståelse för de har ingen aning om hur coola vi egentligen var då det begav sig! Kolla bara! Fru Cronsell (fd Frk Holmgren) hade, på klassresan i 6:an, pottfrilla med snedlugg och stora ringar i öronen. Själv hade jag permanentat hår med rak lugg (som oftast var uppfönad i snedlugg såklart, men just denna dag hade vi haft coola hattar på oss, så frisyren hade blivit lite förstörd). Gubbarna känner sig kanske lite hotade av att vi en gång varit så häftiga? Så måste det vara!

Fast innan det blir sen eftermiddag har jag även fått i uppdrag av dottern att röja i hennes säng efter att hon haft sleep over med en kompis. När hon bad mig fixa sängen sjöng jag högt och tydligt "Lägg av! Låt mig få va´! Fatta hur det känns, här går min gräns!". Men det hade inte alls samma effekt på henne när jag sjöng, som det hade på mig när hon sjöng. Hon bara stirrade på mig som att jag var knäpp, log, vände sig om och gick...

3 kommentarer:

  1. Underbart!
    Fast jag känner att det saknas en person i den här bilden ;D

    SvaraRadera
  2. Intet ont anande skrattade jag igår när du berättade om vad du skrivit på bloggen...jag satte morgonkaffet i halsen när jag fick se bilden! Den nämnde du aldrig igår! Värt att nämna är då också att 21 år senare har jag återgått till samma frisyr! Dock inte samma höjd på luggen! 10 poäng också för den äkta "jag tror inte jag kan bry mig mindre"-blicken LOL

    Jag vill också rösta för att du åter pentar håret igen, jag betalar!

    Hur som helst, tack för en super trevlig kväll igår och det var nog tur att du inte sa nåt om bilden ;)

    SvaraRadera
  3. Jag tänkte att bilden kunde bli en glad överraskning :) Du är ju hur trendig som helt, åtminstone enligt våren 1991... Jag ser däremot ut som ngt katten släpat in i bakgrunden.

    Tack för att ni kom! Alltid lika trevligt att ha er här!

    Kram Maria

    SvaraRadera