Kalket och jag

Idag är det sex månader sedan jag började äta kalk varje dag. När jag väl hade bestämt mig för att testa, lovade jag även mig själv att ge kalket minst sex månader innan jag skulle göra en utvärdering av om det egentligen har någon effekt, och om det är värt att fortsätta traggla med kalkburken varje dag. Nu är den dagen kommen, Den Gyllene 6 Månadersdagen! Jag trodde att den skulle komma som en stor lättnad,  en lättnad i det avseendet att jag då skulle ha bevisat för mig själv (och kanske lite även för JS...)  att jag stått ut i sex månader, och att det sedan skulle vara helt OK att lägga av...

I början hade jag verkligen nedräkning. Jag räknade hur många dagar som gått sedan jag började, sedan räknade jag hur många veckor som gått, och hur många veckor som var kvar. Idag är summan av kvarvarande veckor och dagar 0, äntligen! Skulle man kunna tro... Det är bara det att jag på senare tid nästan glömt bort att hålla räkningen, det var av en ren slump jag kom på att det gått sex månader. Kalket har blivit något jag inte ens funderar över, förutom att jag ibland reflekterar över att jag inte skulle vilja vara utan det.

De senaste månaderna verkar mitt immunförsvar, som i höstas inte var sådär jättemycket att hänga i julgranen, ha byggts upp, visst blir jag förkyld ibland, men på ett mer normalt sätt än de senaste två åren. Min migrän som brukar göra sig påmind ganska ofta är i det närmaste som bortblåst, utan mediciner. Jag känner mig friskare och piggare (nåja, allt är relativt) än på länge, än på flera år. Och kanske det bästa av allt; jag kan dricka mer än ett glas vin utan att bli bakis :))

(Bara för att jag skriver det här nu åker jag väl på någon dundergrej...)

Kära pH-kalk! Dagen då jag i förväg bestämt att vi skulle skiljas för alltid är här, men jag har ångrat mig! Som det känns idag kommer du att få hänga med för alltid!

TACK JS för att du var så envis, så här i efterhand nästan tjatig faktiskt :) Utan dig hade jag aldrig testat, och utan din support hade jag nog faktiskt lagt av i början. Jag erkänner (även om det tar emot): Du hade rätt!