Många tårar föll på studenten 9/6 2011, fast mest av glädje!



Susanna, student 9 juni 2011

 Jag börjar på allvar tro att jag lätt skulle kunna göra en stor karriär som gråterska! Jag tror dock kanske inte att yrket finns kvar i Sverige idag... men om någon mot förmodan skulle se en sådan tjänst utlyst så kan ni väl hojta till?

Igår var det dags för tårkanalerna att få jobba ordentligt igen!

Morgonen började bra med en minisovmorgon till strax efter 7. Då gick jag upp och började fixa med tårtan till min lillasysters och hennes kompis studentmottagning. Ett efter ett steg barnen upp och joinade tårtbaket, och vi hade det riktigt mysigt i den strålande morgonsolen.

Tröttmössor bakar tårta

Ett minus var förstås att det inte alls var ett smart drag rent näringsmässigt att starta dagen med tårtbak, före frukost... Tårtbottnarna måste smakas, tårtfyllning nr 1 måste smakas och godkännas, samma sak med tårtfyllning nr 2, och självklart även samma rutin angående topping och garnityr! Ingen var särskilt sugen på frukost när det väl var dags framåt 9.30-snåret, men vi var ändå kloka nog att sätta oss i solen några minuter och äta några mackor innan resten av dagens förberedelser fortsatte. Under tårtbaket kunde jag hålla mig från att gråta, och det är självklart positivt ur alla bemärkelser, men jag kände ändå någon form av lyckorus; barnen var sams, tillmötesgående, intresserade och hjälpsamma, vädret visade sig från bästa sida och tårtbaket gick enligt plan, härliga tider!

Studenttårta!

Klockan 13 var det dags för utspark för Vasaskolans studenter. Redan i bilen på väg in till stan kom de första tårarna... Tänk att min lilla lillasyster äntligen var klar med gymnasiet! Som hon har kämpat den sista tiden! Så skönt att allt äntligen var över, och att hon fixat det med den äran! Och nej, mina tårar berodde inte på AC:n, en orsak som jag hade i beredskap om någon skulle fråga varför jag var tårögd.

På skolgården var det kört igen! Oj, vilken söt studentskylt m&P gjort till lillasyster. Hon såg precis ut som jag ser mig framför henne när jag tänker på henne... fast jag vet att hon bara är 4-5 år på bilden. Vid tiden som bilden togs brukade hon själv säga att hon såg ut som en prinsessa! Det var även det hon var utklädd till på bilden, och för mig är hon ännu mer av en prinsessa idag! Hon förgyller ständigt min tillvaro (även om det ingår att bli irriterad på henne ibland, det är mitt jobb som storasyster), och jag vet inte hur jag, eller hela min familj för den delen, skulle klara sig utan henne!

Jag och min lillebror slogs nästan om att få hålla i skylten, men han fick dra vinstlotten och vara skyltbärare när lillasysters klass sparkades ut sist i ordningen av alla Vasaskolans avgångsklasser 2011. Det var många klasser. Det var väldigt varmt. Jag fick istället den stora äran att springa fram till lillasyster först av alla av det tjugotalet personer som samlats för att uppvakta henne på skolgården, och hänga på henne ett plastförkläde (!!?) för att inte blommorna skulle förstöra den vita klänningen. Då var det dags igen, för tårarna alltså! Äntligen var det klart på riktigt!! Utsparkad och klar! Åh, så glad jag var för hennes skull!




Grattis allra käraste syster!


Efter utsparken var det dags för studenterna att traditionsenligt tåga genom sta´n. Barnen hade då spårat ur av värmen, så istället för att hänga efter tåget som alla andra, drog vi oss mot Pressbyrån och köpte något att dricka. Som tur var hann jag ändå fånga lillayster på bild mitt i tåget :)

Lillasyster tågar

Lillasyster kommer hem!

Väl hemma hos mamma var det mycket mat, mycket folk, många paket och många grader varmt!

Min förträffliga mamma (jag gissar att ett barnbarn står bakom kameran), som denna dag och kväll, fick arbeta efter devisen "finns det hjärterum, finns det stjärterum".

Vid 19-tiden blev huvudpersonerna nerskjutsade på stan för att pynta flaket. Inget flak fanns dock på plats, och jag vet att lillasyster redan tidigare anat oråd kring flakåkandet, hon litade inte riktigt på att allt skulle klaffa. Hon hade rätt :( 40 minuter försenat anlände flaket. Ett flak som hela klassen betalat många tusenlappar för. Ett flak som var för litet, nerdränkt i spyor, ölburkar och annat snusk.

Precis när jag och mamma stod och gjorde spett med ost, skinka och melon till alla studenter som väntades hem om någon timme, och konstaterade att allt gått så bra under dagen, ringde min jätteledsna lillasyster och informerade kort om läget. Min försvarsinstinkt kopplades direkt på på autopilot, och jag gjorde mig genast beredd att åka in till stan och läsa lusen av den unkna åkaren som tänkt lura studenterna. I min lillebror har jag dock i det närmaste mött min överman i denna talang, varpå jag mer än gärna delegerade uppgiften till honom. Jag gissar att bilen i princip flög ner på stan för att reda upp rätt och fel...

I detta fall fick studenterna rätt i de påståenden att flaket var nergrisat enligt ovan, att flaket var för litet, och att det dessutom inte fick åka människor på det... Polis tillkallades, men de kunde bara göra samma konstateranden som redan gjorts, vilket innebar att IN3A blev utan sin kväll på flaket. För många Gävle-studenter är det flakåkandet man tänker på allra först avseende studentfirandet, så jag tror att det var många i lillasysters klass som blev otroligt besvikna och ledsna, och för en stund kände att den oseriösa, lycksökande åkaren, som dessutom fått betalt i förskott, snuvade dem på en stor del av studentupplevelsen!

Jag blev så arg på den dumma gubben som lurat min fina lillasyster och hela hennes klass, att jag inte kunde hålla tårarna tillbaka, igen... Fy, så arg jag var. Men jag var nog inte hälften så arg och ledsen som många i lillasysters klass.

Efter lite övervägande bestämde sig dock gänget för att en trist lurenderejare till åkare inte skulle få förstöra studentfirandet! Klassen ville fullfölja sitt schema under sin sista dag tillsammans, och därmed göra ett första stopp hemma hos mamma. Med hjälp av föräldrar och syskon skjutsades hela klassen runt under kvällen och natten.




Partyt rullade vidare, trots avsaknaden av flak :)

 Mamma gjorde bål till hela gänget, sprang runt och förvarnade alla grannar om vad som komma skulle, spetten åkte fram som planerat, och huset fylldes av ett gäng 19-åringar som nog var lite glada i hatten. Lillebror fixade ut stereo på altanen, och morfar P gick runt och sa "Vad är väl en kväll på ett flak, mot disco på Familjen Bs altan?", och ärligt talat tror jag att han har rätt! Det var nog även många av studenterna som höll med, men det är ju ändå trist att inte ens få chansen att testa flaket...


Skulle det, mot förmodan, bli något som helst tjafs om återbetalning av den förutbetalda flakhyran, lovar jag att göra allt som står i min makt för att varenda krona ska betalas tillbaka! Jag har tröttat ut lurendrejare med lagrum, och ord som i Words dokument benämns som "byråkratiska och ålderdomliga" förr. Jag har definitivt inga planer på att ge upp den framgången nu!

IN3A, U rock! Grattis till studenten allihop, ta vara på vad framtiden har att ge, men följ era hjärtan!

...och skulle det vara så att ni fortfarande är sugna på att åka lastbilsflak om 9 år, har dottern lovat att ni är välkomna att åka på hennes flak när hon tar studenten!