Det känns nästan som att jag varit på besök i ett annat liv, i ett annat land, i en tid från förr. Från förr menar jag 10-15 år tillbaka i tiden, inte 100 år som det kanske låter. Så skoj att träffa så många gamla kompisar från Lund igen, det var verkligen länge sedan vi lyckades samla så många samtidigt! Vi kunde konstatera att alla såg likadana ut som förr, och att vi alltså inte har åldrats ett dugg! Möjligtvis har samtalsämnena ändrats något, för att anpassas till sån´t som vuxna förväntas prata om, för på pappret är vi alla tydligen vuxna nu... fast mest på pappret om jag får tala för mig själv!
Att åka så långt söderut var det länge sedan jag gjorde, och jag var inte beredd på den nostalgitripp resan skulle bli för mig. Redan på tåget från Göteborg till Varberg, då jag insåg att tåget skulle vidare till både Lund och Malmö, och dagens upplaga av Sydsvenskan hamnade i min hand, fick jag någon form av lyckorus. Konstigt. Jag som brukar vara så tydlig och bestämd när frågan om jag inte längtar tillbaka till Skåne kommer upp... men det är absolut uppfriskande att kunna överraska sig själv!
Efter en härlig kväll i Varberg, och en stor hotellfrukost (att jag adrig lär mig att begränsa frukostintaget på hotell) senare, blev jag och mannen hämtade utanför hotellet för att bli skjutsade hem till Fam A. Vi var ett helt gäng som samlades där, vi piffade inför bröllopet, åt lunch och övade på sången vi skulle framföra senare på kvällen.
 |
| Lunch! |
 |
| Repetition... |
 |
| ...inför kvällens framträdande. |
Gårdagens bröllop var otroligt vackert, i en liten vit stenkyrka från 1200-talet. Brudparet var vackra som få. Solosången likaså. Middagen intogs på en restaurang vid stranden där brudparet träffades redan som tonåringar, romantiskt så det förslår. Maten vi fick var otroligt god, gott vin, utomordentlig toastmasterduo, trevlig bordsherre (som lyckades hålla god min när jag sågade vår tidigare bank, som visade sig vara hans arbetsplats... ibland är jag verkligen smidigheten personifierad), roliga tal och sånger. Jag hoppas och tror att brudparet kände sig nöjda med sin dag.
Som alltid när det är ett gäng Lundastudenter på fest tillsammans, blir det en hel del sånger som vi är vana vid från studietiden, vilket återigen gjorde att det kändes som att jag förflyttades bakåt i tiden och längre söderut geografiskt. En härlig känsla!
Vi var elva stycken som sedan spenderade natten hemma hos Familjen A, i deras fantastiska, stora hus. Jag träffade en ny favorit; katten Gustafsson, vi kom riktigt bra överens.
I morse vaknade vi av köksslammer och pannkaksos, och när vi väl pallrade oss ner stod frukosten framdukad. På landet utanför Varberg får man pannkakor med färska jordgubbar och hemgjord persikochutney (som kokats ihop av persikor som växer på persikoträdet på tomten... tror inte det funkar så bra i växtzon 5... :( ) till frukost, och så får man dricka sitt te ur en rosa Mumin-mugg (om man är snabb förstås, det är jag när det gäller rosa Mumin-muggar). Efter många skratt, catching ups och pannkakor, blev det dags att packa oss hemåt.
Jag visste inte att jag saknade södern och alla gamla kompisar så mycket som jag tydligen gör! Tack alla som satt guldkant på helgen, det var så skoj att ses!
Nu rullar vi norrut igen...
Men vi kommer gärna tillbaka! Igen och igen och igen och igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar