 |
| Idag började den här lilla killen i första klass. Hur gick det till? |
Det allra konstigaste, och mest avvikande med den stora dagen var att det inte var upprop förrän klockan nio. Normalt brukar barnen själva cykla iväg till skolan vid 7.30, men idag jobbade mannen hemma på morgonen, så att storbarnen åtminstone inte var själva hemma på morgonen. Eftersom det trots allt var mellanbarnets första riktiga upprop, och den första riktiga dagen i ettan, hade jag förberett mannen på att det nog var bäst att han gjorde sig beredd på att följa med lillkillen. Det brukar man väl ändå göra första dagen? Mannen var lite frågande, men sa att han skulle fixa det.
Vi hade även en diskussion med dottern om hur vi ska tackla det nya fenomenet "Fritidsklubben", där barnen ska klara sig själva, och där det inte bjuds på mellanmål, barnen får istället köpa det de vill ha. Vi informerade dottern klart och tydligt om att hon inte kan få en massa pengar som hon bränner på Delicatobollar och pizzabitar till mellis varje dag, att det går alldeles utmärkt att ta med eget mellanmål hemifrån, men att man ibland självklart kan köpa någon riskaka eller annat som anses vara OK att äta på eftermiddagen. Dottern lyssnade snällt på sina predikande föräldrar, och gjorde sedan själv iordning en frukt i tupperware-fruktfodralet, och fyllde en liten burk med riskakor.
I morse hade vi alltså allt som behövdes under kontroll, varför jag drog iväg tidigt, lämnade minstingen på dagis och köpte en välförtjänt frukost på Restaurang Gyllene Måsen innan jag åkte till jobbet.
Vid halvtio ringde mannen och sa att allt hade gått bra, att storbarnen visserligen fått cykla själva till skolan, medan mannen tagit bilen och mött upp mellanbarnet och följt med honom till klassrummet. Så bra att instruktioner följs! Härligt att inte behöva göra allt själv, det kan ju bli rätt ändå, fast jag delegerar!
När jag åt lunch ringde mobilen, det var dottern. Hon talade om att eftersom skoldagen slutade klockan elva, och att fyrorna då var hänvisade till fritidsklubben, fick de ingen lunch! Hon berättade att hon hade köpt en riskaka för två kronor, men att hon fortfarande var hungrig, och undrade om hon kanske fick köpa en sån där panpizza i alla fall... Hon hade fått tretton kronor av sin pappa, och så hade hon lagt ner fem kronor till från sina egna besparingar. Ehh... Va´?! Ingen lunch? Hur hade jag missat detta? Stackars lilla hungriga, ordningsamma tjejen! Hon fick köpa en panpizza. Redan första dagen.
Dottern hade även fått mycket tydliga instruktioner om att gå och hämta sin lillebror på fritids halvfyra, och sedan cykla hem tillsammans med honom. Jag ringde och påminde några minuter innan, och sa att det var dags att packa ihop och hämta mellanbarnet. Dottern svarade att vi faktiskt sagt halvfyra, och undrade varför jag ringde när det var fem minuter kvar, hon skulle ju inte gå än på flera minuter, och lät mig förstå att hon kan klockan själv!
Efter hämtningen av minstingen på dagis, där han på något underligt vis lyckats få en cykel i huvudet, åkte jag hem och kramade om och berömde mina storbarn som klarat sig själva så bra under dagen. Jag frågade mellanbarnet hur den första riktiga skoldagen varit, varpå han svarade att den varit OK, men att han nästan var den enda som inte hade någon förälder med sig. Jag förklarade mycket pedagogiskt att föräldrarna inte behöver vara med hela skoldagen, att det är viktigt att lärarna får tid själva med eleverna, och att det är så det går till i skolan. Då tittade mellanbarnet på mig och sa "jamen, jag menade inte hela tiden, jag menade på uppropet"...
Konstigt. Framför allt eftersom jag pratade med mannen strax efter uppropet. Kanske lite väl tight inpå när jag tänkte efter... Mellanbarnet fortsatte "det var bara jag och L som inte hade någon mamma eller pappa där, men Ls mamma är ju i himlen". (Fast nu har det visat sig att Ls pappa faktiskt var på plats, men det har jag inte talat om för mellanbarnet...)
När mannen kom hem berättade han att han mycket riktigt hade följt med mellanbarnet, precis som jag sagt. Till ettornas hall... Instruktionen var inte tydligare än så. Han hade funderat över varför det var så mycket bilar på parkeringen och längs gatan, och han hade hejat på andra föräldrar som gick i strid ström mot ettornas klassrum...
När jag kom hem hittade jag även dotterns fint packade matsäck på bänken i köket. Matsäcken som så prydligt gjorts i ordning redan kvällen innan, men som ingen kommit ihåg att stoppa ner i väskan.
Tur att vi yra föräldrar ändå lyckats uppfostra hyfsat självständiga barn som reder sig själva när vårt eget omdöme och minne tryter.
Nu kan det bara bli bättre va´?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar