För några dagar sedan var hans bur tom på morgonen. Ingenting konstigt med det, och jag gav mig ut min sedvanliga kaninjakt i nattlinne. Denna gång tänkte jag vara smart, och gå raka vägen ner till tjejkaninen som bor lite längre ner på Salamander. Luke brukar alltid skutta dit när han rymmer nattetid. Jag tog dock en sväng ordentligt runt buren först, för att se hur han tagit sig ut. När jag närmade mig buren såg jag massor av kaninhårstussar spridda över olika områden på gräsmattan. Jag kikade ner i slänten bakom huset, då jag befarade att det kunde ligga en sargad kanin där... men ingen kanin i sikte. Med tanke på allt kaninhår som låg på gräset, var känslan inte bra när jag letade vidare.
Plötsligt fick jag syn på honom! Hemma! Levande! På vår egen gräsmatta! Han skuttade iväg mot buren, och kröp in genom samma hål han några timmar tidigare tagit sig ut ur. Han såg helt klart tilltufsad ut, men verkade ha god fysik.
Jag lät honom vara ifred i buren under dagen. Han kröp in i ett litet hus som mannen och mellanbarnet snickrade åt honom när han var liten, och låg där hela dagen. Där brukar han aldrig vara annars.
 |
| Nu har han vågat sig ut ur huset, men sitter gärna stilla i ett hörn. |
Nu när vi varit borta ett par dagar märkte vi att han inte ätit. Jag plockad ut honom för att se hur det var med honom, och upptäckte då sår vid öronen, på ryggen, och en misstänkt skråma vid strupen. Lilla stackars krigare. Vad har han varit med om?
Nu har jag mutat honom att bli lite piggare mot att jag serverar maskrosblad. Hoppas det funkar!
Undrar om han hade hållt sig lugnare om vi valt att kalla honom Stampe? Nu verkar han vara fast besluten att leva upp till sitt namn Luke Skywalker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar