Dagen började extremt tidigt då minstingen bestämde sig för att ha lite ärenden, (som att hämta nappen, hämta kudden) som innebar en del spring mellan hans säng och min säng, med starttid 3.12. När han väl bestämt sig för att det var dags att fortsätta sova, hade han någon form av sparktävling i sömnen, och till hans stora glädje kan jag meddela att han fick in en kraftig hals-spark på sin mamma och ett par perfekta njurträffar under det som återstod av den alltför tidiga morgonen.
När jag gick upp på morgonen valde han att joina mig på en gång. Fast inte med att vara sådär trevligt sällskaplig, utan istället sitta i soffan och skrika och domdera om allt som var fel. Vilket verkade innefatta det mesta denna morgon.
När jag fått upp storspökena till frukostbordet var det dags att rådgöra angående dagens logistik. Dotterns cykel hade blivit kvar vid skolan under natten eftersom hon glömt att ta med nyckeln till skolan igår (så passande att hon har ett lås som går att låsa utan nyckel...), så hon ville följa med i bilen. Även mellanbarnet propsade på att få skjuts istället för att cykla med en kompis, jag gav med mig och fick således lämna alla tre kottar på morgonen. Minstingen spårade ur vid dagis, han ville också "gå i skolan", gråt och tandagnisslan följde när jag förklarade att han måste vara sex år för att få gå i skolan. Ingen bra kombination alls när lämningen ska göras snabbt för att skolbarnen inte ska komma för sent.
Väl vid skolan knorrade mellanbarnet om att jag aldrig följer med in till klassrummet, och med uppropsdagen i färskt minne, var jag inte sen att erbjuda mig att följa med och hälsa på fröken. Då kunde jag även stanna till och se hur dotterns cykel klarat natten. Den hade klarat natten, men inte med stil. Någon hade sparkat på cykeln så att den låg ner i en konstig vinkel, och det var inte en tillstymmelse till luft i däcken. Så himla typiskt! Mellanbarnet berättade nöjt om den stora händelsen när han kom in till klassrummet, och de andra ettorna lyssnade med stora öron! Sedan blev jag presenterad för fröken, och bokade en tid för kvartsamtal.
Jag var inte på jobbet så långt efter åtta som man skulle kunna tro, och arbetsdagen förflöt utan större friktioner. Jag hann med en lunch med L8 på Waynes där det spelades in en kort filmsnutt, jag var lite nervös att L8 skulle kasta sig in i bild, men hon höll sig i skinnet :)
När arbetsdagen började lida mot sitt slut ringde dottern. Våra logistikplaner på morgonen hade inte innefattat en trasig cykel, och nu spöregnade det dessutom, så dottern och kompis H var inte så intresserade av att leda sin cyklar hem för att hinna äta mellanmål innan första gitarrlektionen som började redan 16.30. Efter många turer slutade det med att de fick skrapa ihop några kronor, köpa flingor och mjölk på Fritidsklubben och sedan invänta mig. När jag väl var på plats ville de ändå gå hem eftersom det slutat regna...
Hämtning av mellanbarn och minsting gick hyfsat. När jag kom till dagis såg minstingen helt förkrossad ut. Personalen berättade att han börjat slåss. Inte med andra barn, han har istället börjat slå sina favoritfröknar! De gissar att det beror på att de har så många inskolningar av små barn nu, och att det inte riktigt är minstingens melodi. Jag kramade min lilla slagskämpe och åkte hem.
 |
| En stolt liten kille med sin nya väska. |
När vi kom hem visade jag honom hans nya, lilla väska som han kan ha sina leksaker i när vi reser. Ärligt talat tyckte jag själv att den kanske inte var helt hundra, men minstingen gillade den skarpt! Vi hann bara in i huset och vända innan det var dags att skjutsa tjejerna in till stan och deras första gitarrlektion. Minstingen blev dock grymt besviken när det gick upp för honom att han inte skulle flyga flygplan till Rhodos idag med sin nya väska. Han tyckte dock att det var ett bra alternativ att ta med sig väskan till Kulturskolan när vi skulle lämna tjejerna, så det var bara att packa med sig alla barn, gitarrer och en liten kabinväska med Blixten Mc Queen på framsidan. Framme vid Kulturskolan packades samtliga barn, gitarrer och väska ut ur bilen för att gå cirka femton meter och vinka "hej då" till tjejerna...
 |
| Min lilla, stora, coola tjej! |
Nu har Morfar P ringt och sagt att han nog fixat cykeln med ventilerna jag köpt på Clas O idag. All eloge till Lillasyster och Morfar P som ryckte ut med cykelpumpen i högsta hugg till skolgården, för att försöka fixa cykeln. När de insåg att det krävdes mer än en cykelpump för att få ordning på den vandaliserade flickcykeln, lokaliserade de dottern på skolan för att få en cykelnyckel, och rullade sedan den ventillösa cykeln hem. Den lagade cykeln med sprojlans nya reservdelar lämnas av här hemma senare under kvällen av dotterns mormor. TACK alla ni!
Och jag... ja, jag har uppenbarligen tid att blogga och äta Schweizernöt, så det går nog ingen nöd på mig. Fast visst kan dagen ändå kvala in under kategorin "oflyt light"? Även om den verkar ta sig mot kvällen :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar