Kalasande i dagarna tre

I torsdags var det dags för min minisvägerska att ta studenten, vilket även blev startskottet för ett tre dagar långt firande av olika slag för min del.

Tyvärr missade jag utsparken på skolgården, men jag hann desto bättre till uppvaktningen hemma hos Lovisa! Vädret visade sig från sin allra bästa sida, maten var fantastiskt god, sällskapet trevligt, studenten glad, och presenterna vackra (förutom presenten från mig som var i form av ett lagringsvin, som jag glad i hågen fått köpa på flaskaffären, trots att jag råkade säga "jag vill ha ett vin som går att lagra, det är en studentpresent"... hm... langningsvarning kanske? Jag förklarade snabbt att jag självklart avsåg att överlämna presenten till studentens föräldrar som skulle förvalta flaskan minst över jubilarens 20-årsdag!). I samband med att studenterna pimpade det sedvanliga flaket, med hjälp av studentens pappa, åkte jag hemåt. Det såg ut som att de skulle få en härlig, och oförglömlig kväll.

Fina Lovisa

I fredags var det dags för studentuppvaktning nummer två! Jag och dottern svidade om, och cyklade iväg ett par kvarter, i eftermiddagssolen. Upplägget var ungefär detsamma som dagen innan; god mat, trevligt folk, strålande sol, och en glad och stundtals rörd student!

Söta Linnéa, med bästa skolan i bakgrunden!

Det är något visst med studentfirande. Det blir lite som en kombination av "it´s the end of an era-feeling" och "oj, vad skoj, nu är dagen äntligen här som jag har väntat på så länge, från och med i morgon får jag göra precis som jag vill-feeling". Konstigt det där, det är en så otroligt dubbel känsla... Helst av allt vill jag bara säga "fundera inte så mycket, det är nu det roliga börjar, och det blir ju för det mesta bra hur det än blir!" Men fy så irriterad jag hade blivit om någon prettotant sagt så till mig när jag tog studenten!

Jag kommer faktiskt ihåg den där dubbla känslan vid som om det var igår, trots att det är femton år sedan jag tog studenten själv. FEMTON år sedan!! Hallå! Vem har skruvat fram tiden? Femton år... Det är ju lika lång tid som från när jag föddes, tills jag gick i nian, det är ju JÄTTELÅNG tid!

I lördags hade kompis S bjudit in till 34... ähum... 23-årskalas! Vi åkte dit redan vid 14.30, och fikade, men sedan visade det sig att vi skulle göra precis som i Bamse-klubben; ha baklängesmiddag! Så efter fikat fixades det även middag! Vi hade massor att fira, för förutom den eviga 23-åringen, hade även jag och mannen 13-årig förlovningsdag, så vi passade på att korka upp en flaska bubbel också!

SiggeSötSomSocker, Ss yngsta guldklimp, växer och frodas.

Efter kalasande i dagarna tre har jag nu bryskt kastats in i vardagen igen, dessutom in i gräsänkevardagen! Men imorgon är jag bjuden på tårtkalas på jobbet, och på kvällen måste jag börja göra iordning tårtorna till barnens skolavslutning på onsdag. Det är ju inte nyttigt att sluta med saker så där tvärt, så ett par tårtdagar framöver passar mig perfekt :)