Tvätt, tårtbak och hopp

Snart är äntligen denna, relativt korta, gräsänkeperiod slut. Bara för att den var kort innebär det dock inte att den var någon dans på rosor, tvärtom. Av någon underlig anledning verkar sån´t där som inte händer så ofta annars, gärna inträffa under dessa perioder. Igår eftermiddag rullade allt på ganska bra, barnen var glada, åt Mamma Marias Mumsiga Buffé (av andra även kallad "klyskåpsrensning", alternativt "rester som med bara mycket god vilja kan matchas till en acceptabel måltid") utan att protestera, och lekte ute, tillsammans alla tre, samt med ett gäng kompisar. Härligt!

Någonstans där borde jag förstått att Oflytet lurade bakom hörnet...

Jag kastade i en maskin med tvätt, förberedde kaminen för sotaren som skulle komma idag, och bäddade ner minstingen. Efter en stund blinkade tvättmaskinen konstigt, det visade sig att något barn antagligen stängt av den, och tryckt igång den igen under pågående tvätt... Suck! Jag hade sett att den nästan var klar, så jag drog igång centrifugeringen och gick därifrån. En stund senare skulle jag hänga tvätten, som fortfarande var dyblöt! Så himla skumt! Jag hade ju centrifugerat en extra gång... Jag insåg även att tvätten luktade konstigt, nästan bränt, att luckan var jättevarm, att trumman var "låst", och att övre delen av maskinen var kokhet. Inte bra. Jag drog ur sladden, och funderade över vad som var mest troligt; att jag skulle tycka att det var skönt att slippa tvätta ett tag framöver, eller om jag skulle störa mig på det växande tvättberget som antagligen skulle nå Mount Everest-höjder inom en mycket snar framtid. Jag kom fram till att det senaste alterantivet var mest troligt.

Jag tröstade mig med att se på fotboll och äta osunt mycket äppelpaj med vaniljsås. (Ärligt talat tröstade jag mig så mycket att jag åt vaniljsås direkt ur skålen... varför gör jag så när jag VET att jag inte fixar laktos?) Fotbollen var ju inte till särskilt stor tröst den heller, tvärtom! Så med kokhet, skumt luktande tvättmaskin, ond mage, och en förlust i görningen gav jag faktiskt upp för kvällen och gick och lade mig. Ganska snart fick jag sällskap av en liten, snorig hostmaskin, maskerad till en söt 3-åring, som såg till att jag höll mig mellan vaket tillstånd och någon form av dvala hela natten.

I morse flöt det på lite bättre; jag kom ihåg att lägga ut nyckel till sotaren, packa matsäck till minstingen, och fick tag i en tvättmaskinsreparatör före halv nio! Way to go!

Väl hemma efter jobb och barnhämtning, hade sotaren gjort sitt jobb hyfsat obemärkt, och tvättmaskinsreparatören hade hittat en strumpa och lite hårnålar på fel ställe... Ehh... hoppsan! Vad skoj för tvättmaskinsreparatören att få åka hem till gräsänkan som slog på stora trumman och nästan trodde att huset skulle brinna ner, och plocka bort en strumpa... men det var säkert inte första gången. Förhoppningsvis blir reparationen inte särskilt dyr, och jag kan antagligen fortsätta tvätta som vanligt (men jag har inte vågat testa än, maskinen var faktiskt jättevarm, så jag väntar till min egen brandman kommer hem).

Nu har jag och storbarnen förberett tårtorna till mellanbarnets klass, inför morgondagens skolavslutning.

Mannen har meddelat att han har boardat planet på Schiphol, och storbarnen har avslutat kvällen med mer eller mindre avancerade hopp på studsmattan.

Skönt att avsluta dagen med hopp. Det ska jag också göra!