Skolavslutning

Idag har storbarnen haft skolavslutning på sedvanligt vis de luxe, eftersom vi i år även har varit klassföräldrar i mellanbarnets klass, vilket innebär tårtbak till avslutningsdagen. Dagen började således med att sno ihop två tårtor, en grön, och en rosa, båda dekorerade med Ahlgrens bilar. Barnen i 1B blev väldigt förtjusta över dekorationerna, medan en del föräldrar sa "Mm, jaha, vill du ha biltårta...? Ja, den va´ jättefin, men jag tror jag tar nå´n annan".

Innan tårtkalaset var det samling i respektive klassrum, sedan marsch runt skolgården, sång och tal, i det vackra vädret.

Den obligatoriska sommarlovskramen

Det här med somriga, romantiska skolavslutningsklänningar verkar inte vara dotterns grej.

Lillebror väntar på tårtkalas

Tre coola tjejer i 4B

En cool kille i 1B

Lunch intogs på Läkerol Arena. Annorlunda med lite ishockeyfeeling när sommaren förhoppningsvis är på ingång...

Eftermiddagen ägnades åt jobb för oss lite mer vuxna, dottern var på stan med en kompis, minstingen på dagis, och mellanbarnet var rätt nöjd med att bara vara hemma.

Till kvällen hade vi bokat bord på popcorn-restaurangen (även kallad O´Learys) klockan 18. Lite i senaste laget för den yngsta i familjen, men tidsschemat var lite svårt att få ihop på annat sätt. Efter bussresa ner på stan var vi på plats i tid, till och med tio minuter före utsatt tid. Vi fick vårt bord, och menyer, men innan vi ens hann beställa mat började minstingen klättra på inredningen. Jag fick direkt känslan av att det kunde bli en lång kväll... Egentligen menade jag inte lång i ett objektivt tidsperspektiv, utan snarare ur ett subjektivt och känslomässigt perspektiv. Det blir lätt så när ett av barnen inte riktigt är med på noterna. Tänk om jag hade vetat hur lång kvällen skulle bli i minuter...

Efter en halvtimme trodde jag mellanbarnet skulle börja gråta av hunger. Själv var jag i det tillståndet redan i bussen på väg in till stan... All nödchoklad (i alla fall all GOD nödchoklad) som brukar ligga i handväskan var dessutom slut, så jag fick nöja mig med att stilla den värsta hungern med popcorn. Det funkade hyfsat. En stund. Men inte i 90 minuter! Efter att ha lyft ner minstingen ungefär 20 gånger från klättringsvänliga ställen, bytt två blöjor, snurrat på fotbollsspelet jättelänge, ritat, letat bokstäver i pysselhäftet, hejdat kräkreflexen på minstingen sedan han smakat på kritorna, hejdat kräkreflexen på minstingen sedan han satt popcornflagor i halsen, och hejdat kräkreflexen på minstingen sedan han ätit något starkt från duken, tog mitt blodsockerlåga tålamod slut.

Jag gick fram till baren och frågade snällt (tror jag) om de hade någon aning om hur lång tid det var kvar till vår mat skulle serveras. Jag lät även personalen vet att vi hade barn med oss, som i många avseende visade att de var där på övertid, att jag inte nöjde mig med att få veta att vår mat "lades på nu", och att vi tänkte resa oss upp och gå därifrån om inte maten stod på bordet inom 10 minuter.

Då hände det något. En stor korg med popcorn ställdes på bordet, prat om 15 % rabatt hördes, mer dricka serverades, och en korg med nachos, guacamole, gräddfil och salsa ställdes fram. Några minuter senare stod all mat på bordet. Barnen fick sedan designa sina egna efterrätter, vi gamlingar serverades brownies, glass, grädde och kaffe, och plötsligt kändes kvällen väldigt trevlig igen! När vi betalade visade det sig att vi bara skulle betala för varmrätt och och dricka, - 30 %! Jag är trots allt lite förvånad över att det inte krävdes mer för att få mig på bra humör, om jag inte får mat i tid kan skadan vara svår att reparera.

Restaurangbesöket avslutades med att minstingen frågade mannen "vad heter våran bebis?", samtidigt som han kände på sin pappas mage :) Pappan påstår att den heter Hamburgare...