En sån där dag

Idag har det varit en sån där dag då oflytet tar över.

En sån där dag då tiden på jobbet från början är minutiöst planerad, men ingenting av det som ska göras blir gjort. En sån där dag då toalettpappret och vällingen är slut. En sån där dag när det bara regnar (ja, det regnar fortfarande). En sån där dag då jag inser att alla andra har fredagsfeeling, men inte jag. En sån där dag då jag får ett meddelande från mannen som säger "Precis rundat Eggegrund. Nu framme vid Furuviks brygga" (för att äta gourmetmat) samtidigt som jag själv står utanför korvmojen. En sån där dag då dottern påminner mig om att jag glömt att hämta ut de beställda varorna från H&M, så att jag får kasta mig tillbaka in till centrum och uträtta ärenden när jag precis tänkte slå mig ner i soffan.

En sån där dag då minstingen hinner somna (och därmed förskjuta den riktiga sovtiden okänt länge) medan jag hämtar ut de beställda varorna från H&M, för att hans storasyster är uppslukad av Ipaden när jag inte är hemma. En sån där dag då jag spräcker min nya blus (fast det kanske var lika bra eftersom fler än en person frågat om jag varit trött på morgonen och satt på mig blusen bak och fram...).En sån där dag då allt är ostädat och obäddat, allt är slut i kylen, och tvättkorgen är överfull. En sån där dag då det allra sista avsnittet av Desperate Housewives visas...

Men idag är också en sån där dag då jag lyckas imponera på barnen genom att trycka i mig en megastor kebab, med dressing runt munnen och spill på bordet! Barnen såg lätt chockade ut och konstaterade krasst att det var tur att inte deras pappa var hemma, för han hade inte gillat att jag spillde så mycket.

Inte den bästa av dagar. Men inte den sämsta heller.