Bäst att passa på?

När det är långhelg, som det var i helgen, kan man verkligen passa på att ta det lugnt! Framför allt när man, som jag, arbetar halvdag före röd dag och dessutom är ledig klämdagen vid Kristi Himmelsfärd. Eller så kan man ju göra precis tvärtom, och försöka klämma in så mycket det bara går när man är ledig, enligt "bäst att passa på-principen". Så gjorde vi.

I torsdags hade vi 4-årskalas för minstingen, men innan dess skulle det bakas bullar och fixas tårta, så då kom den halvlediga onsdagen väl till pass. Självklart ville minstingen själv vara med och leka bagare, vilket självklart är trevligt och charmigt på sitt sätt, men gör lätt att momenten drar ut lite på tiden. Till slut ledsnade han till och med själv och sa "nä, nu får du göra klart det här själv, mamma", och det tyckte vi nog var en bra lösning båda två.

På torsdag förmiddag kom barnens farmor och farfar, sedan ramlade mormor med familj in, och så Familjen C, och det efterlängtade kalaset kunde börja! Först med paketöppning, sedan bullar och kakor, sedan tårta, pusselbyggande och hoppande på studsmattan (men då avstod vi över 10 år).

Fredagen startade med ett besök i färgaffären för att köpa färg till renoveringen av minstingens rum som nu skulle bli mellanbarnets. Till slut lyckades vi enas om en grå och en röd nyans, och mellanbarnet talade om för sin pappa att han tyckte att det var lite synd att pappan inte kan några bra, viktiga saker som elprylar och tapeter, bara godis. Vi gillar olika.

Sedan började det stora helgprojektet; att flytta in minstingen (och då framför allt alla hans leksaker) till mellanbarnets rum, flytta ut mellanbarnets saker, sedan MASKERA, och sedan, äntligen, måla! Vi var klara innan midnatt med målningen.

På lördag morgon väckte mellanbarnet mig tidigt för att tala om att hans storasyster mådde dåligt, och att det syntes väldigt tydligt på hennes golv nedanför sängen... Det blev ett snabbt uppvaknande, och sanering av dotter och golv. Hon blev nerbäddad i soffan resten av dagen, och magsjukesymptomen byttes efter några timmar ut mot över 39 graders feber. Stackars liten.

Mannen och sönerna åkte till IKEA och zoo-affären, förlustade sig och köpte nya möbler till mellanbarnets rum, och nya Musse Pigg-rumpor till akvariet som vi hade lovat minstingen. Sedan var det bara att börja skruva. Och skruva. Och skruva. Och skruva. Och skruva. Tills det blev sen kväll. Men till slut stod det en ny loftsäng, ett skrivbord och en ny byrå i det nymålade rummet. Puh!

I söndags vaknade jag upp och insåg att löven nästan hade passerat musöronstadiet på björkarna! Jösses! Det betyder ju att den optimala tiden för att beskära rosorna nästan redan är förbi! Hur lång var den tiden i år egentligen?! Ungefär en millisekund? Bara att kavla upp ärmarna utomhus med andra ord. Eller snarare dra ner ärmarna och sätta på sig ett par ordentliga handskar för att inte bli helt uppriven av alla taggar.

Sedan kom minstingens gudisar för att fira honom. Uppvaktning nummer tre för 4-åringen...

Trots det rigorösa kalasandet, har den stående frågan sedan den sjunde maj varit "men när kommer barnen?". Jag hade någonstans hoppats att frågan skulle glömmas bort, eller rinna ut i sanden. Men det gjorde den förstås inte. Så i söndags kväll fann jag mig själv sittande vid köksbordet, skrivande kalasinbjudningar till sex stycken barn från dagis som minstingen själv har räknat upp otaliga gånger som önskade kalasgäster. På söndag blir det alltså kalas igen. Den här gången bjuds det på korv (kycklingkorv om man inte äter gris) med bröd, Tom & Jerry-kex och en tårta med godisbilar på. Aktiviteter blir fiskdamm och studsmattehoppning. Kalas i 4-åringens regi.

Undrar om han ens kommer att komma ihåg hur firad han blev när han fyllde 4 år? Undrar om jag kommer att komma ihåg att lyssna på barnets kalasönskemål från början i fortsättningen? Men det är ju alltid kul med kalas! Det kommer vi nog ihåg båda två :)

Vi konstaterade alldeles nyss att vi inte ska göra något särskilt i helgen, förutom kalaset. Och det är ju bra, för när det är lugnt kan man passa på att fixa gardiner, lampor och matta till mellanbarnets rum, och så har vi säkert gott om tid att baka tårta, och fixa present till det där kalaset som dottern är bjuden till. Och leta skolavslutningskläder. Och så är det fotbollsträning på söndag morgon. Och visst gapar krukor och blomlådor lite väl tomma runt huset? Eftersom vi har en lugn helg framför oss borde jag kanske plantera lite. Men ibland får jag en känsla av att det inte är bäst att passa på med allt samtidigt.

Jag kanske är lite crazy och struntar i att mellanbarnets rum inte är helt klart, och att blomlådorna är tomma... Fast jag kanske inte struntar i att det var alldeles för länge sen jag hade en stund med Mr Grey, och när jag har en lugn helg är det bäst att passa på! Man måste nog bara lära sig att välja vad det är man ska passa på med. Så måste det vara!