GD/GIF Olympiaden

Helgen har präglats av GD/GIF Olympiaden, precis som sig bör för de allra flesta gävlebor som har barn som går i årskurs tre till sex. Invigningen gick av stapeln igår morse, med samling 7.40 för dotterns klass. Jag och sönerna i familjen stannade dock hemma, tog sovmorgon och åt en lång frukost, medan mannen och dottern drog iväg till Gunder Hägg Stadion.

Heja Ebba!

Tufft att vara publik :)

 Dottern var helnöjd redan efter invigningen eftersom hennes klass vann skylttävlingen (med temat "Sluta mobba punkt nu") bland femmorna. Sedan följde grenarna 60 meter, 800 m terräng och kulstötning, under dagen. Fokus på vid vilken tidpunkt det skulle vara lämpligt att köpa godisremmar, var nog minst lika stort från dottern, som fokus på själva tävlingsmomenten. Trots detta lyckades hon även i år knipa till sig en plats i klassens stafettlag. Hon verkar ha någon form av bra anlag för det där med kortdistanslöpning. Undrar vem hon har fått det av...? :)

5Bs fina och fyndiga skyltar.

I morse fick vi sovmorgon, då stafettförsöken inte drog igång förrän strax före lunch. När vi slog upp morgontidningen kunde vi se dottern både på första sidan, och på bild inne i tidningen, en rolig start på dagen :) Mellanbarnet drog iväg på fotbollsträning som vanligt 9.30, och mannen passade på att sticka ut och springa... Jag kom på mig själv med att tänka "Ehh... vad hände? Hur hamnade jag här? Vem har lyckats smyga in så mycket idrott och motionsaktiviteter i mitt liv? Och när hände det?". Jag har inte kommit på svaren än, men nåt skumt är det. Jag tror att det måste ha kommit successivt i kombination med listiga avledningsmanövrar.

Jag och minstingen väntar på att stafetten ska dra igång.

Nervöst!

Efter stafetten hade vi GD/GIF-paus i några timmar, innan det var dags för den sista grenen för i år, längdhopp. När hela klassen hade hoppat klart gick solen i moln och kylan smög sig på. Det blev dags att packa ihop och tacka för i år.

Mellanbarnet har redan nu börjat ladda inför nästa år när han äntligen får vara med och tävla. Han är dock lite bekymrad över att han inte kommer att få tävla direkt mot sin syster. Jag förklarade för honom att det inte är viktigt att fokusera på andras prestationer, utan att man egentligen tävlar mot sig själv. Han tittade på mig som att jag kom från en annan planet.

Minstingen är lite bekymrad över att det verkar vara så lång tid kvar innan det är hans tur att få var med, och att det inte räcker med att bli skolbarn (vilket bara det känns oändligt långt borta för en fyraåring) för att ha sin biljett klar till GD/GIF. Men efter en del diskussioner kom han till slutsatsen "Jamen mamma, när det är min tur att vara med, när jag har varit skolbarn länge, när jag inte är dagisbarn längre, då ska jag vara med och springa, och då ska du och pappa och mormor och Sanna och Lotta vara här och heja på mig, och säga heja Johan. Visst mamma?". Den som väntar på nåt gott.

Det är lite oklart hur det gick i alla tävlingar för dottern och hennes klass, men jag tror hur som helst att alla hade riktigt kul, och det är ju huvudsaken, inte att vinna (har jag hört... :)).