Lillasyster på vift!

För några månader sedan ringde min lillasyster mig, vilket inte är särskilt ovanligt i och för sig, men den här gången hörde jag på förväntan i hennes röst att hon hade något speciellt att berätta. Hon sa att hennes kompis P hade vunnit biljetter för två personer till Metallicas 30-årsjubileum i San Francisco, och att Lillasyster blivit erbjuden att följa med!

Jag tror inte att jag just då förstod hur stort det hon berättade egentligen var. Visst är jag musikintresserad, lite sådär lagom, jag kan lyssna på det mesta, och tycker att mycket är bra och fascinerande, men just Metallica hör väl kanske inte direkt till mina allra största idoler. Det är lite för tung musik i mina öron, även om jag lyssnade på dem en del när jag var yngre. Jag har alltså lite dålig koll på det här med Met Club... och ärligt talat även ganska dålig koll på hur mycket Metallica fortfarande spelar (börjar inte gubbarna i bandet bli lite gamla?). Jag har, genom mina småsyskon, inte undgått att bandet fortfarande existerar och dessutom ger konserter.

I onsdags kväll var den stora dagen inne. Lillasyster och P stod med packade väskor på Gävle C, gav en snabb intervju till lokaltidningen Gefle Dagblad (intervjun kan läsas genom att klicka här), innan de hoppade på tåget och for vidare mot Stockholm för några timmars vila, innan de tog planet från Arlanda, via Heathrow, till San Francisco.

Jag ska erkänna att jag är en ganska orolig syster, framför allt när det gäller min lillayster (bröder har jag ju två av... :)). Innan hon åkte var jag ärligt talat väldigt nervös över hur hon skulle få med sig sina allergisprutor på flygningarna in och ut ur Storbritannien, och dessutom in i USA! Jag har Heathrows kontroller i alldeles för färskt minne för att kunna koppla av, och hann tänka att "nu kommer de att plocka sprutorna av min lillasyster, för sprutor är vassa föremål, och så kommer någon idiot på det stora USA-flyget att käka nötter, och då kommer min fina lillasyster att få en allergiattack, utan att ha sin dunder-medicin till hands, och då kommer jag aldrig att förlåta mig själv för att jag inte kollade upp detta lite extra innan" väldigt många gånger. Det var ju egentligen bara Del 1 av mina tankar kring denna resa...

Del 2 handlar mer om att "min lillasyster kommer att vara tvungen att bo bland råttor i två veckor, för kan man verkligen betala så lite och faktiskt få en säng att sova i?"... och så fortsätter det i mitt huvud. Tankar kring heavy metal-konserter vill jag inte ens skriva. Fast jag måste nog tagga ner nu. Tjejerna är ju faktiskt snart 20 år (hur det nu gick till?!), och fullt kapabla att ta hand om sig själva. Hoppas jag.

Jag har, lugnande nog, fått meddelanden i stil med "Resan har gått bra", "Jag är kär" (syftning på staden, inget annat!), "Jag vill bo här" och  "Allt är alldeles för bra för att vara sant!"...

"Vi har det bra!"

I morgon börjar konsertdagarna. Tjejerna har fått biljetter till alla fyra jubileums-spelningar som Metallica ska göra, exklusivt för Met Club, på The Fillmore, som bara tar in runt 1 200 personer. De har dessutom lyckats vinna inträde till ett grillparty och rundvandring i Metallicas studio! (Vilket antagligen är större än jag någonsin kommer att förstå... Kanske till och med snäppet större än att jag kramade Martin Stenmarck i Brynäs omklädningsrum förra året, men bara ett litet snäpp!)

Jag hoppas att du lever drömmen där borta nu fina Lillasyster, för det är du värd, ända till stjärnorna och tillbaka!