Så kändes det först, i fredags kväll när affären verkade vara i hamn. Någon timme senare kom minstingen upp och kramade toalettstolen och visade den imponerande kroppstemperaturen 39 grader. Tjohoet kom av sig en aning.
Under lördagen var minstingen minst sagt lite seg, och inte alls sig själv. Farmor och farfar kom upp från Katrineholm, för att kunna vara med på dotterns julkonsert dagen efter, och fick då, trots allt, vara barnvakt åt två friska och ett sjukt barn på lördagkvällen.
Vi lämnade huset i god tid, så att vi hann unna oss hela två fördrinkar innan konserten!
Konserten var bra, men jag kan förstå recensenten i lokaltidningen som tyckte att hon ville ha mer, för så kände jag också. Konserten var över på en timme och en kvart, och då kände jag mig nästan lite snopen, även om jag var väldigt glad över det jag hade fått se. Hon är fantastiskt bra den där Veronica!
Jag hade dessutom fullt upp med att filma och fotografera åt dottern som inte fick följa med, fast hon så gärna ville. Nästa gång tror jag att jag byter ut mitt konsertsällskap :)
Väl hemma igen satt storbarnen tillsammans med mormor, morfar P (som båda dykt upp under kvällen), farmor och farfar, och byggde pärlplattor med "Så Mycket Bättre" i bakgrunden. Sällan ser jag barnen så nöjda som när de har alla dessa vuxna, samt mig och mannen, runt omkring sig. Synd att vi inte lyckas få till sådana stunder oftare, men vi får vara glada för de tillfällen som ges. De verkade ha haft en riktigt bra kväll!
Precis som vi!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar