Ett skruttigt måndagsexemplar?

Ibland känner mig som ett riktigt skruttigt måndagsexemplar. Idag är ibland.

Jag har varit till doktorn för att försöka få ordning på mina bihåelebekymmer som jag tampats med de senaste två åren. Jag kom ut från besöket med den troliga diagnosen "kronisk bihåleinflammation" (finns den ens?!), två remisser, och tre nya recept på olika mediciner!

Mina följeslagare de kommande sex veckorna.

Just det här med bihålorna stör mig ganska mycket, självklart för att det gör ont, jag kan inte springa/jogga/skumpa/hasa så mycket som jag skulle vilja, jag har svårt att andas normalt, och jag blir trött av att ha en inflammation i kroppen samtidigt som allt tuffar på i sin vanliga takt runt omkring mig. MEN det som stör mig allra mest är nog egentligen att inflammationen triggar igång en del av mina andra skvanker; som att hjärtat studsar och rusar extra mycket, och att svullnaden i öron/näsa/halsregionen gör att mina redan halvdöva öron hör ännu sämre :/

Något som inte störs av bihåleinflammationen är mina skadade och klämda nerver mellan tredje och fjärde tån i vänster och höger fot. De blir snarare bättre av att jag inte springer. Alltid något!

Jag börjar bli så nedrans trött på frasen, som jag fick höra även idag, "det är nog bra om du lär dig att leva med detta, och anpassa dig därefter"!

Nu ska jag alltså anpassa mig efter:

• Ett hjärta som har en benägnhet att rusa och studsa närhelst det känner för det.
• Halvdöva öron. (Egentligen bara en tredjedel döva, men det är så jobbigt att skriva.)
• Laktosintolerans
• Skumma allergier som ploppar upp när jag minst anar det, gärna i form av tilltäppta andningsvägar eller utslag över hela kroppen.
• Nerver i kläm i fötterna.
• ...och nu: kronisk (?!) bihåleinflammtion!

För att anpassa mig till detta gör jag följande:

• Äter hjärtmedicin (åtminstone halv rekommenderad dos, emellanåt försöker jag sluta helt men det går sådär)
• Har hörapparater (i byrålådan, där de har legat de senaste 18 åren)
• Konstaterar att jag får ont i magen när jag äter pannkakor med sylt och grädde (som jag åt till middag idag) och glass.
• Eftersom jag inte vet vad jag är allergisk mot anpassar jag mig inte mer än att jag alltid bär runt på en burk Betapred. Det vore ju jättetrist att utesluta en massa go´saker!
• Jag har tagit kortisonsprutor i fötterna (en gång, helst inte igen) och låtit ortopeden tillverka ett par formgjutna sulor att ha i skorna. Jag tror att sulorna ligger i tryggt förvar i ett par av mina vinterskor ute i förrådet.

Jag kan  konstatera att jag antagligen inte får MVG i kursen"Lär dig leva med dina skavanker, och anpassa dig efter dem", inte ens i grundkursen.

Men måste jag verkligen ha det? Så länge jag inte måste måste, verkligen måste, har jag faktiskt ingen lust att anpassa mig fullt ut. Det verkar så trist, och jag vill helst inte ha det trist.

Jag vägrar att vara ett skruttigt måndagsexemplar! Jag är faktiskt född på en tisdag!