måndag 24 september 2012

"Den enes död, den andres bröd"

Tiden rusar iväg jättefort ibland! Den senaste tiden är ibland, och jag har liksom bara rusat med.

Jag har jobbat, skjutsat barn, jobbat, varit hemma en stund med ett barn som enligt dagispersonalen hade en lus i håret (dock inga löss eller ägg vid kamning ...), anordnat sleep over åt dottern, ätit god mat, druckit gott vin, shoppat lite presenter till de som snart är jubilarer i familjen, shoppat jeans till mig själv på Bik Bok (jo, det går att handla där fast man är över 25), skjutsat barn igen, ordnat busskort till dottern för att minimera skjutsningarna framöver, jobbat, sprungit en mil för första gången sedan jag fick kortisonsprutor i mina Mortons neurom-fötter (men det är verkligen inte jätteskoj att springa så långt, det blir lite långtråkigt efter ett tag, så nu har jag utökat mitt "sångochspringnummer" till att även innefatta lufttrummespel och rörelser när lämplig låt spelas i lurarna! Går det över huvud taget att INTE göra rörelser när man springer till Euphoria ...?), bokat boende i Valpolicella, klippt min lillebror, skypat med lillasyster, tittat på stora blå figurer på TV, och på en läskig Beck-film.


"Den enes död, den andres bröd"


Mannen har även gjort det igen; skippat att följa tvättråden! Resultatet syns på bilden ovan. Min fina, tunnstickade långkofta med lackskärp är numer i storlek 158 ... Från början trodde jag att han misslyckades med tvätten för att han slarvade, var lite slö vid sorteringen av tvätt, eller helt enkelt inte hade koll. För att få ordning på detta tänkte jag att det vore bäst om han övade lite mer, och jag har verkligen bidragit med mitt stöd för att få honom på fötter. Nu har det gått några år, och det har nog inte blivit någon som helst förbättring.

De senaste gångerna mina kläder har krympt några storlekar har de blivit perfekta åt dottern, så nu börjar jag fundera på om han har hittat en allierad ...? Men jag kommer inte på något något bra motiv. Kan det vara så att han tänker att "om jag ska fortsätta tvätta så ofta som jag gör, kommer dina kläder att fortsätta att bli förstörda, och för att du ska bli påmind om det extra mycket så krymper jag plaggen till dotterns storlek så att du får se dina favoritplagg på någon annan (som dessutom blir jätteglad över att få nya kläder")", "om du däremot befriar mig från all beröring av tvätt, kommer dina kläder att behålla rätt storlek, och du slipper dessutom en suckande man i tvättstugan". Men nej, inte kan det vara så? Inte skulle väl han ...? Eller?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar