Puck Lola

Jag har för mig att jag skrev att det är viktigt att ha barnasinnet kvar. Det stämmer säkert, men det är nog minst lika viktigt att kombinera barnasinnet med den gnutta klokhet som många vuxna bör ha samlat på sig. Just den biten missade jag i måndags eftermiddag när jag lekte akrobat på studsmattan. (Eller så är det så att jag inte har lyckats samla ihop särskilt mycket klokhet ännu.) I onsdags började jag hasa runt som om jag var stelopererad, med en konstant ryggvärk. Jag har ätit anti-inflammatoriska värktabletter, sovit med värmekudde och tiggt till mig lite massage ... så idag känns det faktiskt riktigt bra! Jag får dock stålsätta mig för att inte falla i akrobat-fällan igen, minstingen tjatar varje dag om att vi ska "hoppa studsmatta", och den ser minst sagt inbjudande ut ... Det enda som kan rädda mig är nog att vi plockar ihop den inför vintern asap!

Helgen har förflutit i ett härligt tempo. I lördags åkte hela Familjen Annorlunda ner på stan (efter att värktabletterna kickat in ...), gick en sväng på Bondens Marknad där vi shoppade loss på lamm och olika ostar. Sedan gick vi till popcorn-restaurangen där vi åt lunch, innan det var dags för lördagsgodisinköp och skoshopping ... Det sistnämnda tar om möjligt längre tid än vanligt för mig efter att jag fått lite trubbel med Mortons neurom, det är så himla svårt att hitta bra skor! Logiskt sett tycker jag att det borde vara enklare att hitta skor nu när jag inte har lika mycket att välja på, valmöjligheterna är betydligt färre, men av någon anledning funkar det inte så. Hitta sköna, fotriktiga OCH snygga skor = mission impossible!

Vi köpte goda ostar från Eskesta Gårdsmejeri.

Det var Brynäs-dag på sta´n, så mellanbarnet passade på att kolla in Brynässpelarna, och att känna SM-guldskänslan :)

På eftermiddagen skypade jag med lillasyster i Hamburg. Vilken himla bra grej det där är, Skype alltså. Tänk när jag var i USA, då kunde jag ibland prata med de här hemma i telefon några få minuter, eller så kunde vi skicka brev till varandra. Sådana brev som man lägger i ett kuvert med frimärke och skickar med riktig post minsann! Jag kommer ihåg hur jag brukade kika ut genom fönstret när brevbäraren åkte förbi, i hopp om att han skulle lämna ett flygpostkuvert i brevlådan. Och om jag hade ett brev att skicka kunde jag lägga det i den amerikanska brevlådan och fälla upp den lilla metallflaggan, så hämtade brevbäraren brevet. Vilken fantastiskt bra idé, tyckte jag då. Nu kan jag se min lillasyster samtidigt som jag pratar med henne på riktigt, fast hon bor i ett annat land, så himla bra! Vi kan dessutom visa våra shoppingfynd för varandra, precis som om vi var i samma rum. Jag har dessutom fått en rundvandring i huset där hon bor, och hejat på föräldrarna och sockersöta lilla Julie som Lillasyster är au pair åt. Det är ju nästan ännu mer fantastiskt än att fälla upp den lilla metallflaggan på den amerikanska brevlådan.

Helgen har även gått i hockeyns, och TV-puckens, tecken. För 24 år sedan var det min storebror som stod på isen, och idag var det min brorsons tur att spela final. Efter en fantastiskt fin insats, med en otroligt spännande hockey, blev Gästrikland silvermedaljörer! Grattis Lucas! Jag är övertygad om att även din farfar är mäkta stolt i sin himmel.

Idag har jag överraskat mig själv med att baka rulltårta före frukost, och sedan plockat gröna tomater från tomatplantan, och kokat grön tomatmarmelad. Den ser lite skum ut, men kan säkert passa bra till ostar som ser minst lika skumma ut.

Jag har även varit hos Tanten i rosa huset på House of Lola-party, där jag fikade alldeles för mycket, och tjänade drygt två tusen kronor eftersom jag hittade en lång kofta/kort klänning/tunika som påminde om en av mina Odd Molly-favoriter som jag aldrig gjort mig råd med (den jag beställde är alltså två tusen kronor billigare än Odd Mollyn, men det förstår nog alla som bemästrar en någorlunda shoppinglogik :)).