Detox, takläckage, skidåkning och körsbär i likör

Jaha, så var jag då igång med något av det skummaste jag gjort i hela mitt liv! Att äta skumma (och nej, jag menar inte skum-saker som i Ahlgrens bilar eller skumtomtar) saker för bygga upp, framför allt, mitt stackars immunförsvar. Egentligen är det inte alls skumma saker jag äter, helt oskumma faktiskt, med tanke på att det är rena naturprodukter som nypon, linfröolja, nässlor, hel havre, dinkelkli, örtte, och så huvudprodukten KALK! Det låter väl gott?? Tanken är att man först ska rensa ur kroppen för att sedan bygga upp den igen, och framför allt att höja ett lågt pH-värde. Låter det skumt? Mmm, det tyckte jag också från början, men nu har jag bestämt mig för att ge det en chans, fast just idag ska jag inte tråka ut eventuella läsare med fler detaljer kring detta...

Taket läcker fortfarande :( Tack vare den fina Mc Gyver-lösningen, som dessutom utvecklades ytterligare under gårdagen, droppar det numer bara in genom yttertaket, inte in i vardagsrummet, härliga tider! Igår föll det på min lott att kontakta vårt frånvarande försäkringsbolag, som upplyste mig om att detta minsann inte är någon försäkringsfråga, en sådan överraskning att de inte vill betala!! Eventuellt om vi hade haft minst tre tilläggsförsäkringar till vår villaförsäkring, då hade handläggaren åtminstone kunna tänka sig att diskutera saken, men nu var inte fallet sådant. Han hänvisade mig istället till husleverantören eller byggaren som snickrat ihop huset på plats.

Det kändes visserligen helt OK. Är det fel på grejerna som är så nya, så kan man kanske tycka att de som monterat/sålt felaktig produkt får stå för kalaset... Jag kontaktade således vår hussäljare, som insinuerade att det bara är två års garanti. Då talade jag om för honom att ett hus förutsätts fungera i mer än två år, och att det finns en lag som heter Konsumenttjänstlagen, och att det är en tvingande lag som ger reklamationsrätt i 10 år. Jag gav honom även lite mer detaljerad information om vad som står i Konsumenttjänstlagen när jag ändå hade honom på tråden, men då hänvisade han till snickaren och avslutade samtalet ganska snabbt! Snickaren skulle dyka upp idag eller i morgon, hoppas att hans kunskaper i Konsumenttjänstlagen är bättre än säljarens!

Idag är jag själv hemma med minstingen, resten av familjen har åkt till Kungsberget för lite utförsåkning. Rapporten i halvtid löd att alla var nöjda, men att det var lite kallt om fötterna. Mellanbarnet har som genom ett trollslag verkligen fattat galoppen, och far som ett jihu nerför backarna, härligt att höra! Dottern har gjort backarna osäkra i flera år redan, och brukar knappt ha tid att fika när hon är i backen, och ni som känner henne och hennes prioriteringar förstår då säkert hur skoj hon måste tycka att det är att åka skidor :)

Jag och minstingen har varit ute och skottat och åkt pulka, och rensat chokladasken!

Jag hörde en liten duns, följd av kompakt tystnad... Då är det dags att börja ana oråd om man har en 1,5-åring i huset, så jag gick på upptäcksfärd och hittade detta:
Gärningsmannen hade dock lämnat ett tydligt, avslöjande spår efter sig; en blå napp!

Små tassande steg hördes, men jag lyckades smyga mig på honom, och kom då på minstingen i full färd med att trycka i sig den stora ägglikörpralinen...

...OCH, ännu konstigare om ni frågar mig: körsbär i likör! Med papper!
(...och ja, som den äkta, avslappnade trebarnsmamma jag är, hämtade jag kameran och fotograferade när min lilla skatt pressade in likör och aluminiumfolie i munnen. Oansvarigt? Jag kan lugna eventuellt oroade läsare (läs: barnens mor- och farföräldrar) med att jag var väldigt snabb med att rensa munnen på honom och ge honom en mer passande chokladbit, direkt efter att jag fått min bild, as ansvarigt as that!)

Tur för oss andra, nu finns det åtminstone en i familjen som gillar körsbär i likör (ägglikören är min!), men är han inte lite liten för likör...? Även om han är barn nummer tre, så känner jag att det vore bra om vi kunde hålla på vissa saker i några år till!