Julkonsert

Nu är vi precis hemkomna från dotterns julkonsert på Konserthuset! Veckan hade inte kunnat avslutas på ett bättre sätt, och Lucia hade inte heller kunnat inledas på ett bättre sätt, vilken konsert!

Hela familjen var med, även minstingen, han skötte sig utmärkt under den en och en halvtimme långa konserten, ända tills det var tio minuter kvar och det var dags att ställa sig upp och sjunga och dansa, då hittade han en flyktväg, så så då var det lika bra att han fick avvika... Dottern berättade även att minstingen hörts ända upp på scenen med sitt "mamma, mamma", när han ville göra mig uppmärksam på allt från lampor i taket till kamelen på scenen. Mellanbarnet tyckte nog att tillställningen var helt OK, förutom när solisten, som är operasångare, sjöng ett par låtar åt gången, då kom det kommentarer som "men mamma, varför skriker han så mycket?", och "NEJ, inte han igen!!". Opera kan man ju tycka lite olika om, men när Kalle Lindén drog igång med "O Helga Natt" ackompanjerad av symfoniorkestern, då borde de flesta (över 6 år) ha blivit imponerade.

Barnen på scenen var fantastiskt duktiga! Självklart även symfoniorkestern, och dirigenten Hillerud var otroligt bra :) Jag blev så rörd av att allt var så pampigt och vackert, av att alla barn var så modiga och duktiga, och så blev jag så otroligt stolt över min lilla tjej som stod där framme på scenen, att jag faktiskt blev riktigt tårögd!

Jag kommer ihåg hur bra det kändes när mina föräldrar var stolta över mig när jag var liten, men när jag började bli lite äldre tyckte jag mest att det kändes lite lätt överspelat med alla kramar och allt beröm som kunde komma efter någon form av framträdande eller annan prestation (och annars också). Det kunde kännas som "men vad sjutton, skärp er!! Ni spelar över!! Så där kan ni ju inte tycka på riktigt?!". Men nu vet jag, nu när jag har egna barn, hur fruktansvärt stolt (och fånig... om man skulle ha frågat mig för 15 år sedan) man kan bli. Jag är inte bara stolt över mina barn när de står på en scen, det vet de, men just vid tillfällen som i kväll, när stämningen runt omkring är fantastisk, musiken pampig, och alla fina barn är så nöjda och glada, då är det klart att känslan blir ännu mer påtaglig.

I morgon är det Lucia... och jo, jag tror nog att den börjar infinna sig, julkänslan! Tack alla sjungande barn för det!

För den som är intresserad av en mer objektiv recension kan ni använda länken:
http://arbetarbladet.se/noje/recensioner/pascen/1.2573312-julen-stralar-fran-scenen