onsdag 15 december 2010

Klänning nummer fyra

Idag har äntligen fått provsvar på allergitestet, och det visade att jag är allergisk mot INGENTING! (av det som testades ska väl kanske tilläggas...) Det kan anses vara högst märkligt med tanke på hur jag såg ut, hur mycket utslag jag hade och att allergimedicinen hjälpte, åtminstone till slut när elefantdosen ordinerats. Mycket skumt! Det verkade tanten på Sätra HC också tycka, så hon bokade in en telefontid med farbror Dr åt mig nästa vecka. På ett sätt skulle det vara skönt att bara få lämna det bakom sig, och slippa fler utredningar och stick, men å andra sidan skulle det vara riktigt bra att få veta varför jag fick sådan allergichock, då kanske jag kan undvika det i framtiden. Mamma peppade (?) mig med att mitt allergioffer till syster inte heller fick något resultat på motsvarande allergitest, trots att hon är så allergisk att hon inte kan gå utanför huset utan starka allergihämmande preparat, och i perioder nästintill åker i skytteltrafik till akuten för att hon får allergichocker... Än finns det hopp med andra ord?!

Idag är det en stor dag på fler sätt än att jag fått allergiprovsvaren, jag har nämligen tagit mig ut på min första motionsrunda på vääääääldigt länge :) Jag tänkte först att jag skulle ta en liten promenad, det var ju ändå -10 grader ute, så jag bylsade på mig mammelucker, löpartights, träningsbyxor, yllestrumpor, underställströja, ylletröja, skidjacka, mössa, ordentliga tumskidvantar, träningsskor, tryckte sedan in mp 3-lurarna i öronen och vinkade hej då till minstingen.

Först sjöng Lena Ph en låt för mig, och då började jag känna mig på riktigt bra humör :) och sedan hände något! sedan hördes Martins ljuva stämma i öronen, OJ så vackert det var!, fötterna började plötsligt lyfta från marken på ett helt annat sätt, och plötsligt, plötsöigt sprang jag!! För första gången på hur länge som helst! I full vintermundering! Men who cares?! Martin sjöng, och liksom bar mig som på små lätta moln... eller, nja, jag såg nog mest ut som en lunkande flodhäst, men hey! Jag sprang, jag är på banan igen :) Jag hade nog förväntat mig att det skulle kännas betydligt tyngre att springa/jogga/lunka/hasa än vad det faktiskt gjorde. Med Martins support är jag kanske tillbaka på min gamla runda snabbare än jag tror!

En annan bra sak med dagen är att jag lyckats prestera ett helt gäng julklappsinköp, tjohooo! Inte många kvar nu! Fast, som jag noterat tidigare, lyckades det slinka ner en klänning till mig i shoppingpåsen... Ärligt talat blev det klänning nummer fyra på fyra dagar :/ Det är faktiskt inte helt OK... Alla var i och för sig inte full price, men ändå... När jag kom hem avslöjade mannen att han häromdagen börjat räkna mina klänningar i klädkammaren, men han ledsnade när han kom till 50... Jag borde kanske fundera på att rensa garderoben. Jag ska åtminstone fundera på att börja fundera på det, det lovar jag!

5 kommentarer:

  1. Men det finns en klänning som du aldrig får slänga. Jag är rätt övertygad om att Henke kan insgtämma!

    //frida

    SvaraRadera
  2. Tanten på Sätra, var det mor min du menar... ;)

    SvaraRadera
  3. Nope, en annan, en telefontant!

    SvaraRadera
  4. Jag börjar också få en massa klänningar i garderoben... konstigt... men det dröjer nog länge innan de är över 50....!

    SvaraRadera