L tyckte att vi skulle ha en egen tävling för att hotta upp kvällen lite extra; vi fick därför skriva ner, på små lappar, vilka bidrag vi trodde skulle gå vidare till finalen respektive andra chansen. Jag insåg ganska snart att detta inte var någon tävling för mig... Det är verkligen inte min starka sida att gissa vilka låtar som är bra efter att ha hört dem en gång, jag har inte den gåvan helt enkelt! Undrar om L snappat upp det eftersom hon kom på att i just denna tävling blev fokus på att den som förlorar får ett straff, istället för att den som vinner får ett pris... Mannen tyckte, i sann idrottsmanna-anda att alla som inte vinner är förlorare, fast det var nog ingen som lyssnade så mycket på det :/ Straffet för den som förlorade blev att boka en vinprovning för hela gänget, en kväll när ingen har något annat inbokat, och alla dessutom lyckats fixa barnvakt till alla små barn som ingår i familjerna. Denna typ av förlorar-straff gör också att jag misstänker att L faktiskt visste vem som skulle förlora. Eftersom hon är en grym schlager-primadonna visste hon att risken för att själv förlora var otroligt låg, i det närmaste obefintlig, och att D eller D skulle planera, fixa och dona, inför en vinprovarkväll känns inte helt aktuellt ( men de följer nog gärna gladeligen med :)), alltså visste hon vem den riktiga förloraren skulle bli. Behöver jag tala om att hon hade rätt?
Innan de åkte hem undrade L vad vi skulle göra idag, "ingenting" svarade jag, "vi ska bara vara hemma och ta det lugnt, man behöver ju det ibland"!
Eftersom vi bara skulle vara hemma och ta det lugnt passade jag på att gå upp morgonen och baka scones till frukost, gott! Efter frukost chillade barnen lite i soffan, och spelade Buzz. Minstingen fick också vara med, men notera gärna att han inte har korrekt handkontroll, och att den inte är ikopplad, men hey! Vem bryr sig? Bara man får vara med!
Sedan passade jag på att ta ett varv på min korta runda i solskenet, fast rundan blev lite längre idag eftersom Ellie Gouldings Your Song började spelas i mina lurar, och då orkade jag några meter till :) När jag kom hem möttes jag av ute-Familjen, till och med dottern hade lurats ut på något vis... Det gillade minstingen som då fått en alldeles egen pulka-dragerska :)
Mellanbarnet övade på att stå i mål, medan mannen sköt boll på boll på boll på boll, ja ni fattar... Undrar om det ser ut så här hemma hos alla som har söner?? Även jag fick vara med och "ta den på returen", och jodå, en och annan boll fick jag in, men jag missade målet också med någon meter ibland... Lite mer träning behövs nog från min sida för att jag ska bli en farlig motståndare, för nu fnissade målisen mest åt mina tappra försök, och det känns ju sådär...
Efter en uteförmiddag (värsta dagisuttrycket...) gick vi in och dansade lite...
...för det är sånt man har tid med när man ändå inte ska göra något!
Sedan lagade jag lasagne, för det är också sånt man har tid med en dag när man ändå inte ska göra något. Tyvärr hann jag inte duscha innan, men det kan ju nästan vara lite befriande att få laga mat i svettiga träningskläder :) Om inte annat bra eftersom det är ett mindre träningspass att riva ost, men härligt att få in lite muskelträning på så hög nivå på agendan också!
En dag när man ändå inte ska göra något särskilt hinner man också titta på skidor på TV! Oj så spännande det var, men oj så tråkigt att det inte räckte ända fram... Mellanbarnet såg helt förkrossad ut, och hävdade bestämt att Hellner faktiskt kom trea!
Jag passade även på att dra iväg på en liten shoppingrunda, för det är också sånt man hinner med när man ändå inte gör något speciellt och bara tar det lugnt. Först åkte jag till Statoil och inhandlade Melodifestivalen-skivan på beställning av dottern...
...sedan blev det sväng till ÖoB för att fylla på förråden av duschtvål, Postis Per-tandkräm, annan tandkräm, schampo och balsam, makrill i tomatsås, och en del andra viktigheter!
Jag kikade även till lille Luke Skywalker som ser riktigt stor ut i sin vinterpäls! Men jag misstänker att han faktiskt har vuxit lite också...
En dag när man ändå inte gör något kan man ju lika gärna passa på att fylla frysen med lite kakor, så jag och minstingen gjorde slag i saken och bakade Snoddas. Nu mår jag ganska illa efter all kaksmet, och all glasyr som jag åt direkt ur kastrullen, efter att ha hällt i lite kokos också...
Under eftermiddagen har det även blivit några minuter framför TV:n för att följa Broberg mot Villa. Attans vad synd att hälsingarna inte lyckades!! Om mitt nyvunna bandyintresse, och dessutom byte av lag bara så där, beror på att jag är lojal mot min arbetskamrat Bandyspelaren, eller om jag egentligen bara tycker att det vore toppen om min roomie på jobbet, Söderhamnskan, kunde få gå och jubla på Studenternas och bevista efterföljande tjusig bankett, efter alla slitdagar med jobb, att vara bandyänka och småbarnsmamma, ska jag låta vara osagt... Kanske kan det också vara så att jag gillar att de ibland spelar med en rosa boll, och att uttryck som "den var som plockpotatis" från kommentatorerna får passera utan att någon ens höjer på ögonbrynen. Nu viger till och med jag en del tid åt att följa bandy-världen, och ingen verkar klaga över det. Mannen verkar snarare ganska nöjd med att få sällskap. Ja, sällskap av mig förstås, av mellanbarnet får han alltid sällskap framför TV:n om någon form av idrott visas, det spelar ingen roll om det är hockey, skidor, bandy eller något annat, engagemanget, blicken och bortkopplingen från resten av världen är ändå densamma, hur blev det så?
Ja, det är sånt här jag gör en dag när jag inte gör något, en sån där dag då jag bara är hemma och tar det lugnt :) Heja Broberg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar