Odd Molly, prinskorv och räksallad

Idag på lunchen hann jag slinka in i den enda butiken i Gävle som säljer Odd Molly-kläder... det var dessutom rea! Fruktansvärt jobbigt! För där hängde Den, klänningen som jag förälskade mig i redan i oktober, men verkligen inte har råd att köpa... Dessutom var det enda exemplaret de hade kvar i min storlek! Förstå! Det är som att någon ropar "Det är meningen att du ska köpa Den! Det är därför du gick in i denna butik idag, hittade Klänningen, och det är därför den enda som finns kvar passar dig perfekt i storlek!!" Så urbota tråkigt bara att jag verkligen inte har råd, och dessutom faktiskt inte vet om jag någonsin skulle kunna betala så mycket pengar för en klänning, den är ju dyrare än min brudklänning! (En dålig jämförelse i och för sig eftersom jag gifte mig i samma klänning som mamma hade när hon gifte sig med pappa 1977! Några tvättar och stygn senare var den som ny! Fast 1977 var den säkert inte billig... :))



Det är så svårt när man känner den där förälskelsen... för så känns det verkligen mellan mig och Klänningen, som när man blir riktigt förälskad... Mannen tittar på mig som om jag kommer från en annan planet när jag försöker förklara det här fenomenet för honom, men det kan väl inte bara vara jag som känner så här? Om det inte vore för den där otäcka prislappen skulle jag och Klänningen vara ett nu...

Idag på fikarasten på jobbet diskuterade vi olika sätt att spara pengar, eller snarare olika områden att spara in på. Mitt bidrag till diskussionen var att jag brukar försöka hålla igen på klädkontot, och inte köpa en massa onödiga prylar. JB erkände att han en gång köpt 20 frysta fiskfiléer som kallades "platt, vit fisk" för 15 kronor, de var så läskiga att de knappt gick att äta, fast självklart åt han upp dem ändå, trots att de smakade dy... Jag erkände då att jag att jag försöker att inte spara in på mat (fast då bör det kanske tilläggas att vi knappast äter oxfilé till middag varje dag, kött är inte riktigt my cup of tea...), då kontrade PL med att han visst brukar spara in på mat, typ inte köpa lika mycket prinskorv, räksallad och chips...



Jag har inte tänkt på det så tidigare, att det kanske är det som är hela grejen? Att strunta i att köpa prinskorv och räksallad?! (Att inte köpa chips övergår mitt förstånd.) Tur att jag jobbar med så kompetenta ekonomiska rådgivare hela dagarna, och som dessutom delar med sig av sina högst hemliga tips :) Om jag lovar att inte köpa prinskorv (förutom ett litet paket vid jul) och räksallad under hela 2011... eller what the heck, släng in 2012 också, kan jag kanske köpa Klänningen då?