Kalas!

Mitt trettiotredje födelsedagskalas kan nu läggas till handlingarna.

Dagen började med skönsång, tror jag i alla fall, de som sjöng sjöng så tyst att jag knappt hörde. Till "de som sjöng" kan jag räkna in mannen, och möjligtvis togs även någon ton av dottern. Mellanbarnet var sur över något och sjöng inte alls, och minstingen låg bredvid mig och sov i min säng.

Efter att ha öppnat ett paket innehållande matchande örhängen och halsband, öppnade jag paket nummer två som var ovanligt tunt. Inuti fanns en lapp med en bild av fotpallen i vardagsrummet, på bilden av fotpallen var ett kryss inritat... Spännande! Barnen studsade i det närmaste upp och ner i sängen, och till och med mellanbarnet verkade ha glömt för en stund att han faktiskt var sur. I fotpallen fanns en ny bild ritad, som föreställde ett skåp i hallen, i skåpet i hallen fanns ännu en bild ritad, denna föreställde brevlådan, bara att kasta sig ut i nattlinne med andra ord, men jag tror att grannarna är ganska luttrade efter alla kaninjakter i nattlinne vid det här laget. I brevlådan låg en lapp med lekstugan ritad på. I lekstugan hittade jag en lapp där jag gissade att garaget ritats, och där inne fanns äntligen paket nummer två för dagen, som jag kämpat! Paketet innehöll en baden baden solstol, precis vad jag behöver för att kunna luta mig tillbaka resten av sommaren!

Det var precis det jag gjorde under stora delar av födelsedagen (det är viktigt att vara tacksam för, och utnyttja sina presenter maximalt), med avbrott för diverse förpliktelser; som att till exempel rädda tårtan. Som så många andra födelsedagar började jag dagen med att fylla födelsedagstårtan. I år fylldes den med vaniljkräm och en blandning av jordgubbssylt och grädde, sedan ställde jag tårtan under en kupa i vårt kalla förråd, i väntan på att garnera den. Självklart var även minstingen med, han dras som en magnet till ljudet av elvispen... Minstingen konstaterade att tårtan bodde i rymden, först förstod jag inte vad han menade, sedan kom jag på att han menade att tårtkupan såg ut som en rymdhjälm över tårtan (han tittar mycket på "Nicke Nyfiken åker till rymden" just nu).

Tårttjuv? Nej, inte skulle väl han...?

Efter en liten stund tillbakalutad i min solstol, medan dottern med kompis lekte med minstingen, kom han i egen hög person ut och sa "glass!", jag svarade att vi inte skulle äta glass före maten, då sa han "glass, å kaka", och när jag tittade på honom lite närmare såg det ut som att det var precis det han hade ätit med tanke på spåren runt munnen, men var hade han fått tag i sådana godsaker?! Tänka, tänka... Aha! Jag sprang iväg till förrådet, dörren var öppen, tårtkupan avplockad, en bra bit av tårtlocket och översta lagret av fyllningen var uppäten. Gåtan var löst, minstingen var mätt och nöjd, men tårtan var ganska förstörd...

Framåt kvällningen kom mamma, P och lillayster. Vi fick bubbel i glasen, och små snittar att äta. Sedan grillade vi hamburgare, plockade fram cole slaw, bakade färskpotatisar i ugnen och åt och åt och åt. Kvällen avslutades med en stympad tårta, men den var god i alla fall!

En härlig avslutning på en lugn 33-årsdag!