På torsdag kväll, sex dagar (!) efter att vi försökt nå rektorn via telefon och mejl, fick jag svar via mejl. Rektorn beklagade att det är tråkigt när någon känner sig drabbad på ett negativt sätt av ett beslut, men att det ibland är ofrånkomligt. Han upplyste mig även om att vi alla är skyldiga att följa de lagar som riksdagen stiftat, och att hans önskan är att alla försöker följa tanken om "skolan först", dvs att den undervisning och verksamhet som skolan ger eleverna ska ha högsta prioritet. Rektorn bifogade även en artikel som han ville att jag skulle läsa. Om han tyckte att artikeln rättfärdigar hans beslut, och/eller om han ser DN som en absolut sanningskälla vet jag inte... Artikeln finns att läsa här.
Min första reaktion var nog att jag blev riktigt förbannad! Tror han att han behöver upplysa mig om att vi alla är skyldiga att följa lagen?! Förutsätter han dessutom att jag inte tycker att skolan är särskilt viktig, eftersom jag försöker ta ledigt åt mina barn?! Om han bara visste hur fel han har!
Jag samlade mig något, men bara lite, och skickade ett svar
"Självklart har vi alla skyldighet att följa lagen, jag har inte påstått något annat. Skollagen är dock, som du själv skriver, ny och inte särskilt tydlig i sina tolkningar. Just därför ger den även utrymme för frågor och tolkningar, som senare visar vad som blir praxis.
Jag delar din önskan att alla försöker följa tanken "skolan först". Jag tycker dock inte att den tanken måste vara en motsats till att ge elever med goda studieresultat och låg frånvaro, ledigt för semester med familjen.
Artikeln du hänvisar till kan läsas och tolkas på många vis. Jag uppfattar kontentan av artikeln som att vissa skolor bör bli hårdare i sin bedömning angående ledighet, vilket säkert är sant och något jag jag kan hålla med om. Jag har aldrig påstått att det ska vara "fri ledighet". Artikeln säger även att det ska finnas utrymme för individuella bedömningar, samt att bland annat familjehögtid ryms inom ramen för synnerliga skäl och att rektorn ska beakta elevens studiesituation, möjligheten att kompensera den förlorade undervisningen och frånvarons längd.
De dagar barnen var lediga i januari var på grund av en familjehögtid, då deras farmor fyllde 60 år. I vårt fall är även både föräldrar och lärare överens om att barnen klarar av att vara lediga från skolan under de perioder vi ansökt om ledighet. Våra barns studiesituation bedöms som god, det finns möjlighet att kompensera den förlorade undervisningen och frånvarons längd är inte orimlig.
Det är lätt att få uppfattningen att många rektorer i dagsläget väljer att neka all ledighet över 10 dagar, på grund av att lagen är ny, och att man inte riktigt vet hur man ska hantera den. Istället för att lita på sin, lärarnas och föräldrarnas förmåga att göra en individuell bedömning. En individuell bedömning som även lagen ger utrymme för."
Mitt sista mejl har jag fortfarande inte fått något svar på, och jag förutsätter inte att jag får det heller. Mannen önskar nog att jag kunde hålla en lägre profil, men jag har så svårt att göra det när jag tycker att något är fel eller orättvist! Tystnad kan ibland vara en form av acceptans.
Eller är det så att "tala är silver, men tiga är guld"?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar