Ruskigt

Jag brukar inte vara så här sjuk särskilt ofta. Nu när jag väl är det funderar jag lite över det här med tid. Just nu kan jag inte i min vildaste fantasi förstå hur jag hinner jag med allt det jag annars brukar göra om dagarna.

Nu har jag fullt sjå med att först orka äta frukost, sedan vila och ladda för att orka duscha (när jag hade minstingen hemma fick jag duscha sent på eftermiddagen, all kraft gick åt till honom och att hålla ihop mig själv), sedan vila eller sova igen. Efter det brukar det vara lagom med lunch, och sedan vila lite till innan familjen börjar rasa in genom dörren. Det där som Dr pratade om i början veckan har liksom kommit av sig självt, vare sig jag har velat eller inte...

Att äta har varit svårt. Ett tag hade jag så ont i halsen att jag hade problem med att svälja vatten, och då ter det sig ganska naturligt att det känns omöjligt att få ner något som man först måste tugga. Men det största problemet har bestått i att jag inte har varit hungrig. Allt bara växer i munnen. Det är något som jag inte känner igen över huvud taget, jag är ju alltid hungrig! Det enda jag har känt att jag har varit lite sugen på har varit m&m´s, semlor, Ben & Jerry´s, chips och Coca Cola. Det känns inte som att den kosthållningen täcker hela kostcirkeln, så i slutet av veckan lade jag även till banan (jag tyckte jag började få så mycket "spring i benen" och tänkte att det kanske var brist på magnesium och kalium), och körsbärstomater (men bara rumstempererade).

I torsdags gjorde två spöken V-tecknet, och tänkte att det kunde betyda att nu vinner vi mot läskiga virus...

Man blir inte så snygg av den begränsade kosten, så i förrgår stirrade ett spöke med lätt insjunkna kinder tillbaka på mig från spegeln. Är inte det lite orättvist? Att kinderna blir insjunkna, när det finns så många andra delar som skulle kunna få sjunka in lite grann utan att det skulle göra ett endaste dugg?

Hur som helst, jag gillar inte att se ut som ett spöke, så nu försöker jag fokusera på att äta. Mat också. Och när jag inte äter, så vilar eller sover jag. Jag kan sova halvsittande, lätt framåtlutad (en ställning som jag har kommit på funkar utmärkt för att hostan inte ska förvärras), åt sidan, med barn sittande ovanpå mig, med skräniga TV-program framför näsan, och nu även liggande på rygg (det har jag inte kunnat på en hel vecka). Idag har jag dock varit vaken hela förmiddagen, och det är något slags rekord. Jag har kanske sovit klart snart? Det vore bra.

Jag har fått frågan vad det är för ruskigt jag har råkat ut för egentligen. Det undrar jag också. Dr är inte alls lika konfunderad, och ser inte särskilt orolig ut. Han säger att jag har fått en kraftig infektion, men att så länge det inte blir värre, kan jag bara vänta, ta det lugnt, vila, dricka vatten och äta medicin om jag har ont eller får svårt att andas.

Så nu är det faktiskt precis det jag gör. Och äter mat (fast det inte står på Drs lista).