Härligt! Alla var på plats, taxibilarna i tid, solen sken och alla var på bra humör :) "Vilken rolig och givande resa vi ska ha" tycktes de allra flesta tänka, nu var det bara att tuta och köra! Och det gjorde vi, hela 100 meter upp på E4:n, då fick den stora taxin punktering!! Som tur var gick det att skaka fram en annan bil ganska snabbt och färden kunde fortsätta, med en försening på ca 20 minuter, men vi hade ganska gott om tid, så det var bara glada miner i alla fall! Resten av nerresan gick toppen (förutom att jag och L hamnade vid helt fel gate och fick en liten motionsrunda innan vi gick på planet, som toksista passagerarna 10 minuter innan planet skulle vara i luften, men det är klart, både jag och L är ju kända för att vara så avslappnade, oplanerade och spontana, så det var inte så anmärkningsvärt att det hände just oss ;)).
Väl framme på flygplatsen i Berlin var planen att hämta våra incheckade väskor och sedan kasta oss på flygbussen som skulle stanna utanför hotellet, sådär lite resvant och enkelt, men OJ, så vi misstog oss! När allt incheckat bagage från SAS-planet kommit (nästan bara vårt sällskaps väskor förstås, ingen checkar in sitt bagage på korta reguljärflygningar, incheckning verkar vara för loosers...), kunde vi bara räkna antalet väskor till 11, synd för vi checkade in 12 stycken. P:s väska saknades!! Himla tråkigt eftersom han säkert hade sina joggingskor där och tänkte hänga på Berlin Marathon som gick av stapeln samma dag, säkert... Efter lite ifyllnad av superenkla, tyska "förlorad-väska-dokument" och ca 40 minuter senare var det så dags att lite käckt sätta sig på den smidiga bussen. Vi hittade faktiskt hållplatsen nästan på en gång!
Att förstå sig på rutter och biljettsystem var dock inte det enklaste, men efter en hel del hjälp av den tyska tomten som luktade som att han fått lite för mycket starkt att dricka, var vi äntligen på väg!Det är ganska skoj att åka buss utomlands, tycker jag, man hinner se mycket på kort tid. Vi hade bra koll på vilken hållplats vi skulle till, M höll koll på varje stopp, det kändes tryggt, ända tills till och med jag förstod den tyska frasen för "ändhållplats"... ehh..?? Det var ju flera hållplatser kvar till vårt hotell, var sjutton hamnde vi nu? In the middle of nowhere in Berlin?! Vi hoppade på (betänk att vi var 12 vuxna människor med 11 rullväskor samt handbagage, så helt smidiga var vi kanske inte) bussen framför som skulle ta oss tillbaka samma väg vi kom, men bara en liten bit, vårt mål blev nu järnvägsstationen, eller Hauptbahnhof som det heter i Berlin! Vi tänkte att vi skulle ta tunnelbanan därifrån till hotellet, en superbra tanke kan man tycka, om det nu hade varit så att tunnelbanan, eller U-bahn som det heter i Berlin (ja, jag vill gärna glänsa med alla viktig tyska glosor jag lärt mig), verkligen gick från Hauptbahnhof... Efter väldigt mycket letande, på en väldigt stor station, med väldigt mycket folk (faktiskt sanslöst mycket folk eftersom Berlin-maran avslutades i samma veva som vi anlände till stan... aha! det förklarade nog även busstoppet!), med väldigt många väskor, och med en väldigt hungrig och blodsockerlåg Maria, listade vi ut att vi måste ta oss vidare med S-bahn, en sorts pendeltåg. Och se på tusan, vi gick av på rätt ställe och hittade så småningom även fram till hotellet :)
Någon filosoferade i efterhand lite kring tanken att vi faktiskt spenderat längre tid inne på Hauptbahnhof än på flygplanet, och det stämmer nog. Jag började nästan känna mig som Tom Hanks i den där filmen när han blir fast på en flygplats och får bosätta sig där, fast bara nästan...Efter att ha inackorderat oss på rummen, samt haft välkomst/kontorsmöte var det fria aktiviteter en stund. Jag, L och M tyckte det skulle vara gott med ett glas vin, men det visade sig att det mesta var stängt eftersom det var söndag kväll. Till slut hittade vi ett litet hål i väggen där de sålde kebab, öl och vin (!?). Det fanns en flaska vitt vin i kylen, så den tog vi, den hette något italienskt, så det blir nog bra tänkte vi... När vi kom upp på rummet insåg vi att vi köpt någon skum, turkisk vinsort, men varför inte prova något nytt? Fast först ett besök på hotellets spa :)
Glada i hågen tog vi hissen ner till spa-avdelningen, bytte om och satte oss i bastun. Härligt med lite bastuvärme i det annars regniga, gråa och kalla Berlin, tänkte vi, ända tills vi upptäckte de tre andra, mindre trevliga besökarna på spa:t, eller så var det kanske det att de upptäckte oss som gjorde att det inte kändes lika mysigt längre, usch och fy för sliskiga farbröder i Speedos :( Droppen blev när en fjärde gubbe kom och in i spa:t, lät handduken falla till golvet i ångbastun, utan att ha något under handduken... Det turkiska, vita vinet lockade plötsligt mer än någonsin! Vårt efterlängtade spabesök var över på 10 minuter! Den här dagen blev inte saker som vi tänkt oss...
Dagen och kvällen avslutades med ett storstilat besök på en mysig restaurang. Min middag innefattade såväl en prisbelönt Wienerschnitzel, som inhemskt vitt vin, Apfel Strudel och cigarr! En fantastisk avslutning på en händelserik första dag i Berlin!Kanske världens största Wienerschnitzel
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar