Kalas och val

Jag börjar inse att frekvensen på inläggen i denna blogg inte kommer att vara lika hög nu när jag börjat jobba igen. Det kanske i och för sig är positivt, det betyder att jag får utlopp för mina tankar någon annanstans, tänk vad jag måste surra på jobbet... eller med alla dagisfröknar, eller all fritidspersonal :)

Igår var det äntligen dags för mellanbarnets officiella 6-årskalas, vad han har längtat! I år var det första gången som vi övergav saftochbullarhemma-konceptet, för att istället ta med kompisarna till leklandet Djungelcity. Det gick hur bra som helst (åtminstone för mig som var hemma med minstingen ;)), och födelsedagsbarnen var mycket nöjda. Kalaset samkördes med Eriks kompis Line, det skiljer bara 11 dagar i ålder på de tu. De har vuxit upp tillsammans på dagis sedan de var 1,5 år, och leker fortfarande en hel del, även om sonen nu börjat få lite mer grabbiga intressen. Line har gjort sina tappra försök med att uppfostra sonen så som hon vill ha honom, men de senaste två åren har han ändå gått sin egen innebandy-bionichle-Lego-StarWars-väg!


Nöjda födelsedagsbarn

Dottern börjar komma igång i skolan, idag kom de första läxorna i årskurs 3. Jag börjar inse att det tar längre och längre tid för mig att rätta läxorna åt henne, undrar om det beror på att läxorna är längre, eller på att jag börjar tycka att det blir lite klurigt :/ I skolan har de även börjat prata om valet, så dottern kom hem härom dagen och undrade om jag tänkte rösta på Sverigedemokraterna!! Visst ska man försöka vara neutral och låta barn bilda sin egen uppfattning, men här går min gräns!! Jag svarade henne att det kommer aldrig på fråga, jag mår illa bara jag ser deras flygblad i brevlådan, jag river alla deras papper och kastar direkt i pappersinsamlingen, egentligen borde jag börja elda upp dem (papperen alltså), för det känns till och med lite otäckt när de ligger sönderrivna i molekyler i pappersinsamlingen, de finns ändå kvar i mitt hus! Dottern log lite och sa att jag svarade ungefär som fröken i skolan gjort på samma fråga...

Dottern undrade även hur människor kan tycka illa om någon bara för att de kommer från ett annat land, och sa att det skulle vara jättetråkigt om det var så i världen, att man knappt skulle kunna åka till ett annat land, för att man inte skulle tycka om varandra för att man inte har samma hudfärg (när dottern var yngre undrade hon även om hon skulle kunna bli lika brun och fin som Kevin från El Salvador, om hon solade extra mycket...), inte pratar samma språk eller äter samma typ av mat. Hon kom även på att hon inte heller ville bo i Sverige om det var så att inga människor från andra länder fick komma hit, för då skulle vi vara tvungna att äta tråkig mat typ potatis och morötter varje dag, och ha svårare att få veta saker om andra länder. I love my girl!

De andra partierna verkar än så länge vara lite diffusa för vår kära 9-åring... Ärligt talat känns det även lite diffust för mig. Jag bestämde mig därför att göra ett partitest för att se var jag står någonstans, jag blev inte mycket klokare av det; 70 % vardera på två partier... å andra sidan kan jag konstatera att både min mage och mina åsikter blivit betydligt mjukare i takt med varje barn jag fått!

Minstingen gör succé på dagis, och är ett riktigt solsken hela dagarna, härligt! I morgon är det utflyktsdag för honom igen, hoppas att han inte stupar på näsan igen.


Chillar lite i soffan bland de rosa sidenkuddarna, efter en dag på dagis

Jag har gjort entré på min löparrunda igen efter den toklåndragna förkylningen, men ärligt talat undrar jag om det inte skulle gå snabbare om jag gick... Nåja, det är faktiskt ett helt år kvar till Tjejmilen 2011 :)