Jag är faktiskt världssämst på att packa, åtminstone till mig själv. Att packa till barnen har jag av någon anledning fått in snitsen på, men till dem är det även befogat att packa lite extra eftersom de har en tendens att göra av med fler klädbyten per dag än jag. Jag borde egentligen vara i toppen worldwide avseende packningskonsten med tanke på att jag vuxit med skilda föräldrar, vilket innebär en hel del packande. Jag har också haft turen att få resa en hel del, både på skid-, storstads- och solsemestrar, jag packade mitt första handbagage när jag var 3,5 år. Så varför verkar det då vara stört omöjligt för mig att få in någon form av packningsrutin?
Redan ett par veckor innan jag ska iväg börjar packningsproceduren, i alla fall i huvudet. Jag börjar tänka igenom vad jag kan tänkas behöva vid olika tänkbara scenarion på resan. Jag börjar scanna av vad det kan tänkas vara för väder på resmålet (fast det gör jag förstås inte förrän tio dagar före avresa, innan dess finns det inte några prognoser), både på smhi.se, yr.no och om jag hittar någon motsvarande sida för landet jag ska till, om jag ska utomlands, är det ett extremt plus (ex eltiempo.es, om jag ska till Spanien)!! Att undersöka vädret så långt i förväg brukar dock bara förvirra mig ännu mer, för så fort jag har något som ev skulle kunna likna ett packningsbeslut inne i huvudet, ändras väderprognosen, och så får jag börja om från början, men jag kan ändå inte låta bli att kolla vädret!
Eftersom jag skjuter på den praktiska packningen tills det verkligen inte finns någon återvändo, ser jag alltid till att ha tvättat ALLA mina kläder, och strukit det mesta för att jag ska kunna välja vad jag vill när det slutligen är dags. Detta tillvägagångssätt har jag också kommit på har sina brister, för valmöjligheterna blir så oändligt mycket större...
I morgon bitti (ja, på mannens födelsedag) åker jag till Berlin. Idag har alltså packningsångesten nått sin absoluta höjdpunkt! Maken tog alla tre barnen och åkte till både IKEA och Ica för att jag skulle få packa ifred. Det är en stor bedrift att dra iväg med alla tre barn och uträtta ärenden i allmänhet, och i synnerhet att åka till IKEA en lönelördag. Med tanke på min otroligt långa förberedelsetid borde det bara ha varit att slänga ner det jag tänkt ut, eller hur?? Men icke! Som ett himla packnings-UFO har jag stått och stirrat in i klädkammaren, garderoben och byrån, jag har slitit av mig alla kläder, provat klänningar, byxor, tights, skjortor, letat hela strumpbyxor, en onoppig bikini. Vad jag än sätter på mig så känns det som att jag är för plufsig, för blek, har för smala vader, för tjocka lår, gäddhäng, ja, u name it! Fast alla svarta och mörkgrå kläder matchar åtminstone ringarna under mina ögon ;)
I våras var jag åtminstone klok nog att köpa en väska som är modellen större än en kabinväska, den har även denna gång blivit min räddning! Hittills har jag packat ner fyra klänningar, ett par tights, ett par leggings, fyra par strumpbyxor (de kan ju faktiskt gå sönder), tre linnen, två skjortor/blusar, en (bra Maria!!) bikini, en tunika, ett par jeans, två koftor, ett par stövlar, ett par tygskor, en lång tröja, ett (toppen, jag är på god väg!) nattlinne, en sjal, en poncho/sjal, och så har jag lagt fram ett par leggings, en tunika och en kofta att åka i :)
Jag ska vara borta i tre dygn...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar