En liten kille som inte alls har samma problem med jetlag som sin mor
Jetlag är verkligen inte skoj! Jag är dessutom synnerligen dålig på jetlag, eller bra, beroende på hur man ser det... Jag är extremt bra på att drabbas av jetlag, jag lyckas alltid! Däremot är det mycket som är extremt dåligt med just jetlag... Första natten hemma (natten till lördag) vaknade jag redan 3.12 (9.12 Thai-tid), natt nummer två vaknade jag 3.18, se där, hela sex minuter hade jag lyckats förskjuta dygnet, i den här takten kommer det bara att ta en sisådär 32 nätter innan jag är framme vid min vanliga vardagsdygnsrytm och för att nå fram till helgrytmen får jag nog vänta ytterligare 15 dygn! Men det blir väl ingen match? Lagom till jul och nyår borde jag sova som folk igen, härliga tider! Nej då, igår gjorde jag framsteg med sjumilakliv, och sov ända till strax före 5! Fast i morse (eller i natt) vaknade jag redan 23.52 och trodde att det var morgon... one step forward and two steps back...
Att jag vaknade så tidigt i morse (eller snarare sent igår kväll) hade nog fler orsaker än jetlag. Igår morse deklarerade jag nämligen högt och tydligt för mannen att nu är det äntligen dags! Som jag har längtat! Nu skulle jag äntligen få svettas, höra musiken i öronen och uppnå välbefinnande! För första gången sedan mitten av september började det äntligen bli dags att sätta på sig löpardojorna igen! Jag hade visserligen tänkt starta försiktigt med en powerwalk för att känna efter vad min stackars, prövade kropp egentligen håller för efter allt konstigt den utsatts för de senaste månaderna, men ändå, ut skulle jag minsann! Så ska man ju inte göra... tala om sådana saker... för vad händer då? om man ibland är förföljd av Murphys Law? Jo, samma morgon, när man kliver ur bilen, halkar man och slår svanskotan så illa att man tror att man både ska svimma och kräkas på samma gång (fast man varken svimmar eller kräks på samma gång). Gosh! Vad ont det gör, helt galet ont faktiskt!
På eftermiddagen blev jag tvungen att dränka smärtan i Voltaren, it felt so good! MEN, jag har en förmåga att bli lite trött av sådana tabletter, så en sådan dos i kombination med min nuvarande gäst Mrs Jetlag, gjorde mig helt sänkt! Vid 18.30 började ögonlocken falla ihop... Jag gjorde tappra försök vid flertalet tillfällen att ta mig upp på benen, men lyckades inte riktigt. Jag vaknade till en aning när jag hörde Maria Montazamis ljuva stämma kl 21 på 3:an, men bara en aning... Så pass mycket att jag kunde konstatera att mannen hade tänt en brasa i kaminen, fixat en kopp te till mig och en kanelbulle, som snabbt försvann ner min mage innan ögonlocken föll ihop igen. En stor eloge till min tappra man igår kväll! Idag har jag undvikit Voltaren i tablettform, efter att jag fått upp ögonen för Voltaren-kräm på tub :) Kan det vara så att jag är Apotekets bästa kund alla kategorier denna höst?
Hur som helst så hjälpte gårdagens eskapader inte särskilt mycket till i min strävan att vända på dygnet till en normal Sverige-anpassad dygnsrytm (om man nu inte är nattarbetare förstås, då hade det varit toppen!).
Nåja, det blir nog ordning på mig också vad det lider... får jag hoppas!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar