Så var det äntligen utflyktsdags! Härliga tider! En hel dag med snorkling i kristallklart vatten, i ett av världens bästa dyk- och snorklingsparadis; Similan Islands utanför Khao Lak. Alla skulle med! Även 1,5-åringen och den lite halvkrassliga mamman, en dag på havet skulle kunna bli riktigt uppfriskande! Uppstigningen fick ske några timmar tidigare än vanligt, men det är sådant man får ta om man ska få åka på en fantastisk utflykt! När vi kom ner till restaurangen för att inta en snortidig frukost redan kl 7, såg personalen ganska förvånad ut och sa "you´re so early today", "yes, we are going to Similan Islands today", sa jag nöjt "but no, it is gonna be rain all day, but maybe not heavy", svarade vår servitör, som kändes som en av våra bästa vänner våra första dagar i Thailand denna resa. Äh, tänkte vi, vaddå regn, det var bara lite mulet, och vad göra? Även om det skulle bli regn kunde vi inte ställa in vår redan betalda resa. Vi kastade i oss frukost, och hoppade sedan upp i flak-taxin med hela gänget!
Väl framme vid sista utposten innan vi skulle gå på vår speed-boat som skulle ta oss till Similan, började guiden surra en hel del om hur viktigt det var att lyssna på honom om man skulle känna sig sjösjuk, att man gärna skulle ta Thailändska åksjuketabletter (som för övrigt delades ut som Läkerol...), och att det var lite synd att monsunen var så sen i år. OK... Här borde den ansvarsfulla, 32-åriga, trebarnsmamman kanske, eventuellt ha dragit öronen åt sig, tagit sina tre barn och återvänt till hotellet. Några ord som jag rekommenderar alla att reagera på: MONSUN, REKOMMENDERAR THAILÄNDSKA ÅKSJUKEPILLER och SJÖSJUKA. Nu gjorde inte jag det; reagerade på dessa ord alltså... Jag tyckte mest att guiden var lite nojig och fokuserade på fel typ av information. Jag ville ju veta vilka fiskar vi skulle få se, vart vi skulle åka, och vilka typer av stopp vi skulle göra.
Ett av barnen fick ändå ett åksjukepiller, han brukar bli så åksjuk bara av att åka bil, så det kändes motiverat, för att slippa ha sjuka barn på den härliga utflykten. Vi studsade ombord på båten, och drog iväg... Men fy sjutton, vilket väder!! Båten slog som attan! De flesta utflyktssugna turister såg lite, eller mycket, vettskrämda ut, hur fasen skulle detta gå?! Den enda som verkade nöjd med båtresan var minstingen, han somnade som en stock på den gungiga färden! Det tog ungefär en kvart innan barn nummer ett åkte dit, ett av vårt resesällskaps storbarn :( Lilla gubben, så synd jag tyckte det var om honom! Det andra storbarnet tyckte situationen blev lite otäck när kompisen blev så dålig och fick flytta längst bak i båten, sitta med gröna, små påsar under hakan och en ispåse på pannan. En liten stund senare åkte även vårt andra storbarn dit :( Samma procedur följde för henne; med påsar, ispåsar och sittande ute, längst bak. (När våra barn blev dåliga, började en annan i båten käka vitpepparkorn... allvarligt talat: brukar det verkligen hjälpa mot sjösjuka?) Resan över till Similan Islands blev allt annat än vi tänkt oss; åksjukebarnet somnade under sin solhatt och en flytväst, minstingen somnade i pappas knä, ett mellanbarn fick klara sig helt själv, och de två storbarnen åkte verkligen dit ordentligt. När vi hade land i sikte fick jag nästan tårar i ögonen, av lättand för att vi äntligen var framme och för våra tappra storbarn, som trots deras gräsliga båtresa inte sa ett knyst (förutom när de behövde påsassistans) om hur jobbig deras situiation var. Väl framme var de helt bleka och skakade som asplöv, ändå gjorde de som guiden sa; hoppade i vattnet, från båten, med cyklop och snorkel, bland alla fiskar, på flera meters djup, vilka hjältar!
Stopp nummer två blev betydligt lugnare; på en strand där sanden var som mjöl, och vattnet helt turkost, fantastiskt vackert! Barnen lekte i sanden och i vattnet, och passade på att snorkla lite till. Lunchen, som bestod av en medhavd buffé (samt åksjuketabletter för SAMTLIGA stor- och mellanbarn), intogs på marken. Ett av mellanbarnen tyckte att den lunchrestaurangen sög... Vi försökte få det till att vi var som "Robinson", fast med mat, men barnen köpte inte det resonemanget... Vi hann även med en djungelpromenad, riktigt häftigt! Planerna för utflykten fick ändras på grund av det dåliga vädret, så på vägen hem blev det bara ett snorklingsstopp till. Men vilken snorkling! Helt otroligt! Som att simma runt i ett akvarium, jätteläckert!
Sedan blev det då dags för hemfärden över havet, en hemfärd som nog de flesta bävat för... De allra flesta tog även de thailändska pillrena som guiden rekommenderade. Jag vågade dock inte göra det med tanke på alla medicin jag ustatt min stckars kropp för den senaste tiden, och fortfarande gör i form av penicillin. Bara att avstå extra piller, och istället sätta min tilltro till att alla veckor i motorseglaren Quadrant, samt alla åkturer med pappas Ockelbo-racerbåtar på Ljusnan i barndomen, övat upp balanssinnet och gjort mig till en riktig sjöbuse :/ Hemresan, som vanligtvis brukar ta knappt en timme, tog en timme och 45 minuter!! Det var extremt kraftig sjögång, med vågor som stundtals var högre än vår lilla speed-boat. Återresan klarades dock utan användning av små, gröna påsar, och jag tror att alla var lättade när vi väl var i land.
Similan Islands var verkligen värt ett besök, men området hade gjort sig ännu bättre i vackert väder. Även om jag var imponerad av snorklingsparadiset, så låg min största beundran hos våra tappra barn denna dag.
På väg hem satt jag och filosoferade kring om jag var en oansvarig mamma som tog med mina barn på en sådan "guppig" utflykt, men jag vet inte om jag kom fram till något bra svar... Jag försökte även tänka på vad min mamma skulle ha gjort i samma situation när jag var liten; vi hade tveklöst åkt på utflykten om hon hade haft samma förhandsinformation som jag hade. Hade hon satt sina barnbarn i båten? Aldrig i livet! (Sant mamma?)
Det ena storbarnet har deklarerat att det aldrig mer blir en båtutflykt, what so ever! Det andra storbarnet har skrivit i sin Thailands-dagbok "jag spydde som en räv".
Annars har vi det faktiskt riktigt bra :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar