Thailand nästa!

Sådärja! Jag tror faktiskt att jag redan känner mig lite bättre!...hur det nu skulle kunna vara möjligt efter bara ett dygns penicillin- och kortisonspraybehandling, det kanske är någon sorts placeboeffekt? :) Hur som helst så börjar den ihängande sjukdomskänslan i kroppen avta något, jag var helt feberfri när jag vaknade, den otäcka storrökarhostan har definitivt ändrat karaktär och jag kan till och med andas genom näsan emellanåt, härliga tider! Att kunna andas utan att rossla och hosta, hade jag nästan glömt hur det känns, men nu tror jag att är det på spåren :)

Jag ställde mig på vågen i morse, något jag medvetet undvikit att göra under den senaste tiden på grund av allt frosseri i italienska delikatesser, och se på sjutton, jag är nere i min 30-årsvikt (och 24-årsvikt för den delen)!! Jag har inte haft någon vidare aptit när jag varit hängig och inte känt någon smak, och det verkar ha gett resultat, inget ont som inte har något gott med sig! Så passande till Thailand Beach 2010! (Fast med min dåliga karaktär avseende thaimat, öl och glass, gissar jag att jag snabbt kommer upp i en mindre smickrande trivselvikt ganska snart.) Det hade även varit önskvärt med någon form av omformning av vissa kroppsdelar... de där volangerna på låren och rynkorna på magen hade varit toppen att slippa, men man kan inte få allt! Rynkorna på magen har ju trots allt gett mig tre fina barn!

Idag skulle du ha fyllt 60 år, pappa, grattis på din dag! Tänk vilken fest du säkert hade haft om du fått vara med! Med oxdräpare till fördrink, god mat, gott vin, och tjusiga drinkar, sedan skulle du säkert ha gjort världens godaste Janssons frestelse till vickningen, inget stort partaj utan vickning! Erik propsar på att vi ska fira dig idag, med tårta. Jag har talat om för honom att du inte var så mycket för tårta och sådana sötsaker, men att du gillade rabarberpaj, han verkar inte ta någon större notis om det, han tycker att vi ska äta tårta i alla fall, vi gillar ju tårta! Jag har lovat att honom att vi ska fira dig med något gott när vi kommer fram till Thailand, vi får se vad det blir, jag tar en Singha åt dig i alla fall!

Ja, snart är det dags, väskorna är näst intill färdigpackade, så snart ska allt in i bilen; barn, föräldrar, resväskor och handbagage! Jag gissar, och hoppas, att huset kommer att intas av min lillasyster under stor del av tiden vi är borta, det känns skönt, att det inte står tomt hela tiden! Tack på förhand, Sanna!

Hur det blir med bloggandet under semestern vet jag inte riktigt, vi har en dator med oss i gänget, men den bor inte i mitt rum... Tack alla snälla människor för fina kommentarer om mitt bloggande, det är jättekul att så många har en åsikt, och att så många faktiskt läser det jag skriver, det tänker jag faktiskt inte så ofta på när jag skriver... om jag gjorde det skulle jag kanske inte skriva som jag gör... då skulle det kanske inte vara lika närgånget, på gott och ont kanske ;)

Nä, dags att sy ihop det sista och få fart på familjen, för nu drar vi!

So long!